Mina första dagar som pokémontränare var under en weekend i Linköping. Tillsammans med min hustru och några nära vänner var vi där för att ha ett klanmöte och diskutera vårt gemensamma intresse: Destiny. Men med den svenska releasen av Pokémon GO blev vi inte bara guardians, utan även pokémontränare. Istället för att snacka den kommande expansionen gick vi runt med mobiltelefonerna i hand och letade digitala småmonster, tillsammans.
Likt tonåringar sprang vi, alla vuxna, mellan pokéstops och samlade pokébollar. När vi väl var level fem gav vi oss på vårt första gym (i prinsessan Estelles park) där vi fick tokspö och när vi passerade en utplacerad lure vid Ågatan blev vi varse om att många andra också var ute och letade pokémon. Vi tittade på varandra och skrattade åt absurditeten av att spela ute på allmän plats. När jag tackade för luren fick jag ett tummen upp av ett barn i tolvårsåldern som stod en bit bort. Pokémon GO uppmuntrar mig verkligen som användare att släppa på den stela storstadsattityden och bekräfta mina medmänniskor runtom mig. Det var både skrämmande och befriande. Förutom de skräckhistorier som syns i medier finns det också mycket glädje i att spela Pokémon GO som ett kollektiv.
Slowpoke ca 150 meter från vatten.
Sömniga Linköping
Förutom de grundläggande småmonstren kryllade Linköping av Drowzees och Slowpokes, vilket passade den lugna staden. Drowzee är en pokémon med krafterna att få sina offer att somna varpå den äter deras drömmar. Slowpoke å andra sidan är en slö latmask. Även om dessa pokémon inte är representativa för Linköpings stillhet, var det humoristisk att de stod för majoriteten av de tillgängliga monstren i en stad där nästan inget hände. Skämt åsido verkade pokémonstren hyfsat geografiskt placerade. Slowpoke som fiskar med svansen fanns nära Kinda kanal och insektspokémon som till exempel Caterpie gömde sig längsmed E4:ans fält.
Krävande
Efter några minuter med Pokémon GO blev det smärtsamt tydligt hur mycket batteri applikationen drar. En powerbank är ett måste för seriösa pokémontränare, samt en telefonkonfiguration som sänker mobilens förbrukning överlag. Dessutom var servrarna ganska ostabila. Hela lördag eftermiddag låg systemet nere och en seriös abstinens tog sig uttryckt genom att jag konstant försöka logga in.
Ett nytt beroende
Min första insikt av Pokémon GO är att jag med största sannolikhet kommer att bli ”en sån där pokémon-spelare”. Jag vet att jag kommer ha mobilen i handen när jag är utomhus och att jag kommer ta omvägar för att hitta de små varelserna. Med förståelse för att jag förmodligen kommer verka skum, lovar jag att alltid se mig för och respektera människor i min omgivning.
Med det ur vägen, let’s catch them all!
– Daniel Rydelius, initierad pokémontränare
Berätta gärna om era äventyr i kommentarsfälten. Vilka pokémon har ni hittat och var? Har ni erövrat något gym, eller knutit nya bekantskaper?
