Reportage: Retrogathering 2018

Retrogathering har som mässevenemang funnits sedan 2006 och hunnit äga rum i både Stockholm och Västerås. Sedan 2012 har venyn för såväl huvudmässan som mer dedikerade varianter (Winter Edition, Vintage Computer Edition m.fl.) varit Växhuset mitt i stan. Lokalen är en gammal skola, så där finns hyfsat gott om utrymme. Det hela ger en väldigt gemytlig känsla, just så som bara en skola kan.

Inom ramen för vad en mässa kan vara ryms där en hel del, och det är Retrogathering ett bra exempel på. SM i Pong varvas med diverse föreläsningar och ett generöst demoutrymme där flera retromaskiner finns att testa. Så långt låter det kanske inte helt olikt sina gelikar, men Retrogathering har ett mycket större fokus på vintagedatorer så som Commodore 64, Amiga 500 och ZX Spectrum. Dessa trängs annars i regel undan av sina mer populära samtida konsoler så som Sega Master System, Super Nintendo och till och med ökänt undermåliga maskiner som Atari Jaguar och 3DO. Att se en mångfald i demoutrymmet är en fröjd och bidrar till känslan av att Retrogathering handlar lite mer om att spela än att samla, vilket åtminstone undertecknad välkomnar med öppen famn.

En bisarr besökare

Världens enda kända prototyp av Sony Nintendo PlayStation fanns för alla besökare att spela på. Själv fick jag bekräftat hur extremt kass jag är på Super Mario Kart, samtidigt som jag utväxlade några ord med maskinens ägare, Terry Diebold. Att få se denna unika maskin i verkliga livet var en minst sagt bisarr upplevelse, och jag är glad att Terry kunde ta sig hela vägen till Sverige för att visa upp den. Berättelsen om hur maskinen kom i hans ägo är väl dokumenterad och är en intressant läsning i sig som rekommenderas högt för såväl retrofantaster som allmänt spelintresserade.

Väldigt tidsenlig design.

För tankarna till piratkopior.

Marknaden lockar

På mässor i största allmänhet håller nog ändå de flesta besökare försäljningsdelen för att vara huvudnumret, uppställda testmaskiner till trots. Jag är precis lika skyldig till det själv och hade laddat upp med både önske-/checklista och en ren och rejäl tygpåse att ha allt rov i. Trots inte mindre än tre rum med försäljning så blev det dock inte så mycket pengar spenderade som det hade kunnat bli. Åtminstone inte på försäljningen som sådan, för även om marknaden var väldigt trevlig (och utbudet kanske bland det bästa på ett Retrogathering hittills), så var det auktionen som blev huvudnumret för min del.

Nyutgåvor jag verkligen kan förstå mig på!

Sedan tidigare år har jag lärt mig att inte förvänta mig särskilt mycket av auktionerna på RG, men i år var det ett härligt tryck och lite mer rejäla prylar framme på bordet. Vad sägs om en japansk Sega Saturn med handkontroll, kablage och tre spel? Eller en uppsjö Xbox 360-spel i promoversion? Själv bjöd jag hem fyra spelsoundtracks på vinyl efter en budgivning som var lagom adrenalinstinn. Även om ett par objekt i ärlighetens namn inte var värst attraktiva så var den stora merparten både intressanta att buda på själv och att följa höjningarna på. Det bådar gott inför framtiden för live-auktioner inom retrospelsvärlden.

Det kommer mera

I och med senaste tidens nysläpp av plug’n’play-maskiner som NES Classic och utannonseringen av desto fler så är retromarknaden mer välmående än på länge, framför allt vad gäller de vanligare titlarna. Det gör att retroscenen blir lite mer lättillgänglig för mindre bemedlade nyfikna och evenemang som Retrogathering kan bli fler eller arrangeras oftare. Med tanke på att Växhuset är en såpass stor lokal finns där nog dessutom lite utrymme att just växa i.