Retrospelsmässan är för mig ett lika givet årligt inslag som Almedalsveckan är för Marcus Oscarsson. Jag har varit med varenda år sedan det kickade igång sånär som på ett, från en klen, överfylld källarlokal till fullfjädrad Donkey Kong ute på Bananpiren. Genom lokalbyten, biljett- och köstrulande och förra årets Swish-haveri (för att inte nämna framgången av Swish som betalningsmedel över huvud taget!) har jag troget, enträget och mangrant ankommit för att göra av med pengar och frossa i nostalgi.
Nostalgi som har sitt pris
Det är ingen hemlighet att senare års markanta prishöjningar på retrospel har gjort hobbyns tröskel till en brant stege. Priserna har fortsatt stegrat de senaste 6-7 åren, men det värsta är nog ändå över. Ständiga omsläpp av spel på nyare maskiner gör sitt, men det är även uppenbart att flera av de största samlarna börjar tycka att nostalgin kostar mer än vad det är värt. Flera bekanta till undertecknade lämnade till och med återbud att följa med till Retrospelsmässan 2019 med detta som det främsta argumentet. Så hur ligger det till egentligen – kan man fortfarande hoppas på att få tag i mer än en eller två riktigt eftertraktade titlar för en halv månadslön vardera?
Vad du som besökare fick ut av marknadsplatsen på Retrospelsmässan 2019 beror helt och hållet på vad du söker. En samlare av främst skandinaviska utgåvor till Nintendos tidigare maskiner kommer snart finna sig ute på ruinens brant, medan den som håller sig till Playstation 3 och Xbox 360 (även om jag inte anser dessa retro riktigt ännu) troligen aldrig kommer att få bättre priser än nu. Säljare som inte driver företag tenderar dessutom att ha både bättre priser och förhandlingsutrymme, även om de inte riktigt kan erbjuda exempelvis garanti. Varje köp är, kan vi konstatera, en avvägning. För en liten förteckning av mitt eget rov (”loot” på häftig svenska) kan man kika här.
Utanför marknaden
Förutom ett kösystem som bara blivit bättre med åren (det är lätt att plussa på en nolla) så har arrangörerna även konsekvent blivit bättre på att erbjuda något mer än en marknadsplats. På Retrospelsmässan 2019 stod en hel arkadhall fylld med flipperspel, datorspel och uppvisning av indiespel – och det förutom de faktiska arkadspelen. Lagom mycket maskiner på ett lagom stort, men på tok för ljust utrymme. Lokalen, som inte är i samma byggnad som själva marknaden, har två hela väggar med fönster som tar in på tok för mycket ljus för att mörka spel som House of the Dead ska kunna spelas optimalt. Flipperspelen stod dock riktigt bra uppradade mot ena långsidan, dit jobbiga ljusreflektioner och solkatter inte riktigt nådde.
En ring av Strocity-liknande kabinetter i mitten. Originalkabinetter på sidorna (fanns även ett House of the Dead). Flipperspel i en lång rad och i en mindre sektion.
Kanske lite bättre än arkadhallen var då demorummet. Dessvärre gjorde väderleken att det blev lite väl kallt att slå sig ned för att provspela lite äldre hemmaskiner. Mot söndagens speedrun i Ocarina of Time blev det passande nog lite mer ljummet i tillhållet, men det kan likväl ha berott på att det blev varmare även ute. Till nästa år kan man kanske låna en vettig klimatkontroll åt tillhållet?
Retrospelsmässan 2019: Nu med live-musik!
Ett av de mer intressanta tillskotten var att göteborgsorkestern Gothia concentus spelade under lördagseftermiddagen. De framförde bland andra Liberi Fatali från Final Fantasy VIII och One-Winged Angel från sjuan. Trots en lokal som lämnar mycket i övrigt att önska vad gäller akustik så var det hela klart över förväntan och lät alldeles okej. Extra beröm förtjänar framför allt kören. Vi pratar trots allt om en hamnlokal med en del år på nacken; det var garanterat fler än jag som förväntade sig en hög mässing som lät hellre än bra. Det är skönt att ha fel ibland. Personligen skulle jag dock gärna hört mer spelmusik (de började blanda med Game of Thrones och Star Wars senare) och klassiska tolkningar av denna, men för ett inträde på 200 och som en ren och skär bonus så var det här ett rejält stämningshöjande inslag.
Volym: ett problem av flera
RSM behöver ett sammankopplat ljudsystem. Dels för att kunna strömma lite angenäm bakgrundsmusik och dränka det värsta bruset, men framför allt för att kunna annonsera ordentligt när turneringar går av stapeln. Scenen såg rätt bra tom ut kring söndagens turnering i Tetris, vilket är synd när man hade såpass trevliga priser (ett nytt Xbox One S till förstaplatsen). Faktum med att söndagen överlag var rätt folktom. Vi som var där kom snabbt överens om att det var väldigt bra för oss. Även om de flesta klenoderna på marknadsplatsen redan bytt ägare så fanns där gott om godbitar kvar när man hade ordentligt med tid – och plats – att leta efter dem och deras säljare. För evenemanget som sådant kan det vara lite svårt att sälja in en tvådagarsplan till nästa år, men jag håller tummarna för att Retrospelsmässan fortsätter ockupera en hel helg. Men till nästa år beställer vi bättre väder va?
