Dead Space 1-2
Dead Space är ett av de läskigaste spel jag någonsin fått uppleva. I en rymdstation utelämnad åt sitt öde är det upp till dig att överleva med döden flåsandes i nacken. Jag har tappat räkningen på alla gånger hjärtat stannat med en Necromorph som plötsligt hoppat fram bakom mig. Att skräcken förstärktes av den sanslösa grafiken och miljövariationen är ytterligare skäl att få traska runt med lasercuttern i ständig beredskap.
Resident Evil 2
Capcoms remake var makalöst bra genomförd med skräcken intakt från första till sista bildrutan. Men jag saknar fortfarande originalet från 1998 som hade den där läskiga atmosfären som uppföljaren inte mäktade med. Jag glömmer aldrig zombiehänderna som sträckte sig genom fönstret, första mötet med William Birkin i fängelsecellen och musikstråkarna som satte tonen direkt.
Silent Hill
För tjugo år sen släppte Konami kultklassikern Silent Hill till Playstation. Berättelsen om Harry Masons kamp för att hitta sin försvunna dotter Cheryl fick åtskilliga gamers blod att frysa till is. Det ringande ljudet, de mörka korridorerna och alla monster skapade en otäck cocktail som fortfarande hemsöker mina drömmar när spelet kommer på tal.
Call of Chtulu: Dark Corners of the Earth
H.P Lovecraft är en av mina favoritförfattare i ämnet skräck. Hans skapelse Chtulu var föremålet i en rad olika berättelser kring en utomjordisk varelse som skulle härska över världen när tiden var mogen. I hamnstaden Innsmouth kom profetian ännu närmare när privatdetektiven Jack Walters skulle undersöka ett mystiskt försvinnande. Resultatet som väntade var bortom alla vidder, fyllt till bredden av ockult mysticism där psykosen låg nära till hands.
Outlast
Spring för livet! Det var principen i denna oslipade diamant till rysare som tyvärr inte fick den uppmärksamhet som spelet förtjänade. I rollen som frilansjournalisten Miles skulle spelaren undersöka ett sinnesjukhus, djupt beläget bortom Colorados höga berg. Utvecklaren Red Barrels sparade inte på krutet när farorna lurade bakom varje hörn i kompakt mörker.
Until Dawn
Supermassive Games pärla till skräckis fick både mig och Jonas på fall när spelet släpptes för fyra år sen. Vi satt båda på nålar när äventyret lotsades igenom bland alla quick-time-events i tid och otid. Skräcken var påtaglig, inte minst från Peter Stormares insats som bisarr psykolog. Närsomhelst kunde döden ploppa fram med hint från en totempåle. När Man of Medan inte nådde hela vägen fram får kusinen Until Dawn axla ansvaret som hjärtsnörparen nummer ett.
