När jag valsar in hos Sega för att testa den otroligt efterlängtade (av fans), tredje delen i Shenmue-sagan blir jag placerad vid en dator och får börja spela på en gång. Du tar som vanligt rollen som Ryu och i demon ska du besegra en kille med ett ärr i ansiktet. Du kommer in i en by där du frågar runt för att få reda på var han kan vara. När du till slut hittar honom vill Ryu veta något om några banditer. Ärrfarbrorn erbjuder sig att berätta om du kan besegra honom. Han vinner och säger att jag bör träna mer. Jag frågar runt efter träningsstället i byn och får riktningar av byborna. Jag tränar lite horsestance, samt spärras och fightas med en av eleverna vid kung fu-skolan. När jag kommer tillbaka pucklar jag på ärrfarbrorn och får den information jag vill ha. Snipp snapp slut, så var demon slut.
Gammalt är nytt är gammalt
Shenmue 3 känns otroligt daterat. Läppsynken lyser med sin frånvaro, precis som talangen hos röstskådespelarna. Såvida det inte är meningen att de ska låta som karaktärerna i Resident Evil från 1996. Grafiken är såklart uppdaterad, men även om texturerna är bättre så verkar de ha fått soppatorsk runt 2014. Det är knappast fult, men det känns inte aktuellt.
Trots dessa besvikelser ter sig Shenmue 3 som tidigare spel i serien. Tack och lov går tiden desto snabbare. Jag spelade i nästan 30 minuter, vilket motsvarade ungefär fem in game-timmar. Du kan fortfarande träna på tekniker för att bli starkare och bättre och miljöerna är väldigt autentiska. Atmosfären dör tyvärr snabbt av att röstskådespelet utklassas av karaktärerna i Banjo-Kazooie.
För fans av serien kommer det här med säkerhet vara ett skänk från ovan. De kommer få det som utmärker serien, med alla sina minutiösa detaljer. För nya spelare kan det komma att kännas undermåligt och mediokert. Så grattis till er, alla Shenmue-fans. Ni ser ut att ha något fantastiskt framför er.
