Nu kanske ni tror att jag kommer att prata om tillskottet till Destiny, där vi fick tävla i sparrow racing. Ni som läst de här artiklarna vet att jag hoppar ganska friskt bland de ämnen som innefattas av spelet och plagget ifråga och den här veckan blir inte annorlunda. I fredags var några av medlemmarna från Moerda ut och träffades en sväng. En salig blandning från både Overwatch och Destiny 2. Jag tänkte faktiskt prata lite om den kvällen istället.
Klädesplagg: T-shirt
Spel: Destiny
Motiv: Sparrow Racing League
Köpt: Loot Crate Gaming
Efter att ha drivits till ett milt vansinne då inkompetensen hos några personer fick mig att tappa tålamodet totalt funderade jag på att skita i alltihop. Jag var på alldeles dåligt humör och ville inte fläcka av mig på de andra. Särskilt inte när det här skulle bli en väldigt intressant och rolig kväll där vi äntligen fick ansikten på de röster vi har hört i över två år. Efter att ha skällt litegrann lyckades jag få tillbaka en spottstyver av det lån jag väntar på. Tillsammans med de andras vilja att få med mig fick det mig att mjukna lite och rycka upp mig. Klädd i Ghost-tröja och Overwatch-hoodie kände jag mig lagom nördig. Eftersom jag är ihärdig spelare i båda spelen kändes det inte mer än rätt än att ge lite love åt båda titlar.
När jag kommer dit är några av oss redan på plats. Jag träffar Mauiman, Zm0rf, Arznic, Critwalker, Ambreswe och Kalaspuffar. Några av dem är redan bekanta för mig, men två av ansiktena är helt främmande. När kyparen (som Maui känner och pratar en massa med) frågar om vi vill beställa säger vi att vi fortfarande väntar på åtminstone en person. Jag säger att Crit inte är där än, varpå han utbrister ”jag sitter ju här”. Det skulle kunna vara awkward men det är ett sånt där charmigt misstag som på något vis hör till, särskilt då vi inte hunnit presentera oss än. Jag satt och lurkade på hans facebooksida för att veta hur han ser ut överhuvudtaget. Jag hittar lite bilder, men kan likförbannat inte känna igen honom när jag väl träffar honom. Efter att ha hört honom i chatten under så lång tid har min hjärna format en egen bild av honom och hans röst, vilket bråkade med verkligheten när det kommer till kritan. I love it!
Critwalker, Ambreswe (i Mercytischa – stilpoäng!) och Kalaspuffar
Det var alltså inte Crit vi väntade på. Vår sadistiska, tävlingsinriktade kompanjon från Overwatch, Eärendil, var den vi väntade på. Jag hade hört att hon tänkte kika förbi, men efter att vi planerat ett evenemang för kalaset var det lite tyst från henne, så jag trodde att hon inte skulle dyka upp. När hon bråkade runt i Gävle för att hitta en parkering var det en riktigt glad överraskning. Hon dyker upp och sällskapet är fulltaligt. Vi beställer mat och pratar oavbrutet om lite allt möjligt och det märks att vi lyckats skapa ett riktigt fint sällskap i Moerda. Inga kompenserande attityder, ingen som måste hävda sig – bara ett gäng anspråkslösa, avslappnade personer som tycker om att relaxa med lite skjuta och moerda.
Vi tog vår fika på Interpool, så det blev käk och öl. Det ena mer än det andra. När maten skulle serveras hörde brorsan (Pixelhabit) av sig, med planer att kika förbi senare. Han var på jobbmiddag och tänkte titta in om vi inte gått redan. Vi kan konstatera att vi har tre svarta hål i klanen iallafall. När jag och Eärendil kommit halvvägs och börjar bli mätta i vår mat sitter Crit, Ambre och Kalas med soprena tallrikar och undrar hur fan vi kan vara mätta redan.
Übermoerdaren Eärendil, Mauiman och Zm0rf
När maten fått sjunka en bit föreslår Maui att vi kör lite biljard, vilket samtliga är med på. Det var längesen, så det kan vara intressant att se hur pass bra en är. Eftersom vi är en mindre armé av människor som ska spela delar vi upp oss i lag, så jag teamar ihop med Kalas, medan Maui och Zm0rf är våra motståndare. Maui är skitseriös och kan faktiskt spela, så det känns väl sådär, men vi var jämt matchade ändå. Medan jag står och ska skjuta dyker det upp ett glas med Gin & tonic(?). Det är det första jag hinner se då glaset räcks fram mot mig, men fattar på någon sekund att Pixelhabit är på plats. Han toppar av ett redan lysande sällskap och vi fortsätter med det vi gör.
Efter några rundor biljard (där Zm0rf är långt mycket bättre än hans ödmjukhet lät oss tro!) är det hemgång för några av oss. Vi kramas, säger hejdå och skiljs åt, men jag, Pixel, Crit och Maui är kvar, tillsammans med en vän utanför Moerda. Vi hittar ett bord och fortsätter kalaset. Maui beställer in en specialare av en Long Island Ice Tea. ”Seriöst? Vill du ta dig hem sen?” ”Det är ingen fara! Jag ska smutta på den här resten av kvällen.” Efter ca tio minuter är den borta. Det var en STOR iste också, bör tilläggas! Efter ett tag börjar Maui och Pixel gå vändor i baren, där våra glas får det svårt att tömmas ordentligt. Runt tvåtiden, när lamporna tänds i taket, bestämmer vi oss för att avrunda. Det känns som att vi fått tillräckligt för kvällen iallafall. Jag raglar hemåt, köper en påse ostkrokar (bågar, böjar, bumeranger – whatever!) och trynar ned halva påsen innan jag kraschar.
På det stora hela var det en grym utekväll. Jag tycker inte om kroglivet och ville helst ha något soft ställe där vi kunde sitta och småprata. Att hitta ett lugnt ställe på en fredag är dock nästintill omöjligt. Efter att en switchat om mentalt och anpassat sig till miljön var det okej och jag kan i efterhand säga att det var den enda krogvändan som spelade roll i år. Det var underbart att träffa er alla och jag hoppas det blir fler ”fikor” med Moerda i framtiden!
