En del spel fastar bara. Det är kanske handlingen som ger oss eviga minnen, musiken som lämnar oss med en genuin känsla, eller kanske en design som präntar in sig på hornhinnan. Zone of Enders är ett av de spelen för mig och jag älskar det på ett obegripligt sätt. Men så är det väl så kärlek fungerar också. Sluta försök fatta och acceptera det bara.
Klädesplagg: Hoodie
Spel: Zone of the Enders
Motiv: Design från spelet, med texten ’JEHUTY O.F.’
Köpt: Insert Coin Clothing
Zone of the Enders utspelar sig under det 22:a århundradet. Människorna har koloniserat Mars och rymdkolonier har etablerats runtom Jupiter. Detta blev möjligt tack vare två nya upptäckter. Laborious Extra-Orbital Vehicle – en mecha som används för tungt arbete och inom militären. Den andra upptäckten var Metatron, en mineral rik på energi, funnen på en av Jupiters månar, Callisto.
De styrande på Jorden har dock fått en ganska skev bild av människorna som lever på Mars och i kolonierna på Jupiter. De kallar den för ”enders” och har infört stränga, orättvisa lagar mot dem. Höga skatter och få rättigheter gör att enders utnyttjas av de som styr. Vissa grupper på Mars började ifrågasätta detta och startade till slut ett uppror. En av de främsta grupperna var Bahram. Dessa rebeller har kommit över ett nytt typ av vapen, en Orbital Frame. Dessa robotar är på toppen av pyramiden inom militären, med sin Metatronbaserade teknologi. Dessa Orbital Frames kan förändra allt för invånarna på Mars och Jupiterkolonierna. På både gott och ont.
De två Orbital Frames som står i fokus är Jehuty och Anubis, skapade som två nycklar till supervapnet Aumaan. Bahrams styrkor attackerar kolonin Antilia för att lägga beslag på de både robotarna går saker dock lite snett. Det är ett våldsamt tillslag och många civila dör i händelsen. De får dock bara tag på Anubis, då Jehuty råkar hamna under Leo Stenbucks kontroll. Som utstött har pojken Leo inte mycket till sin fördel, men när han börjar prata med Jehutys AI, A.D.A., får vi ett narrativ som är riktigt intressant. De pratar om livets värde och vad som klassas som liv, hur rationalitet ibland inte är det enklaste alternativet när det kommer till att lösa saker. Leo får reda på att A.D.A. har som mål att detonera Jehuty inne i Aumann. Detta kommer stoppa en katastrof då både Jehuty och Anubis kommer förintas, tillsammans med det supervapen de är nycklarna till.
Musik som förför
Är det något som fastnade hos mig från Zone of the Enders så var det musiken och designen. Soundtracket är otroligt utmärkande och med sina tematiska låtar och skapar en väldigt sammanhållen känsla av vad historien vill berätta. ”Kiss Me Sunlights” är en av favoriterna och kan höras i trailern här ovan. Den känns sådär söt men fantastisk på samma gång. Jag tänker osökt på outrot till Azumanga Daioh till en början, men när den väl går igång blir det en mycket mer dramatisk och känslomässig laddning i den.
Med ”Flowing Destiny” skapar de en känslomässig temamelodi som, i sin kontext, blir väldigt vemodig emellanåt. Med diverse olika utformanden och vidareutvecklingar får vi en melodi som skapar en så stark koppling till spelet. Precis som rymdtemat med Orbital Frames står för den visuella biten blir den här musiken grundstommen i dess soundtrack. Ett annat fantastiskt spår är ”The Origin”. Inte bara för att det är en udda melodi med baklängessång som utmärker sig, men för vad den faktiskt är. Lyssna själva:
The Origin
The Origin (baklänges)
…och det, som man säger, var det
Zone of the Enders är en fantastisk rymdsaga och jag önskar verkligen att vi fick mer av serien. Med en handfull titlar har den redan fått en acceptabel utveckling. Med den premiss som spelet har hade jag så gärna sett mer av det iallafall. Med Hideo Kojima bakom rodret är det svårt att inte ge spelen ett trovärdigt universum, med konflikter, politik och spänning på en helt egen nivå. Allt inlindat i bombastiska händelser, med en dramaturgi som får överdrivet att verka realistiskt. Det är något med hela paketet som får mig att älska det här spelet. Musiken, designen, miljöerna, berättelsen – det blir så perfekt.
