Världen Varvas: Markrath

Välkommen tillbaka till Världen Varvas, ditt reseprogram här på Varvat.se där vi besöker fjärran och exotiska platser för att väcka er reslust eller nostalgiska minnen. Här finns något för den nyfikne historikern, finsmakaren, handelsmannen och äventyraren. Den här gången fortsätter vi serien av resemål i den nordliga provinsen Skyrim och stiftar bekantskap med Markarth.

Markarth, i det bergiga området the Reach, är precis som i resten av Skyrim, format av konflikter. Och det var i denna antika bergsstad som gnistan till inbördeskriget slogs. Reachmännen, områdets urinvånare, överrumplade imperiets makt över staden år 174 av den fjärde eran, när de drog ut i krig mot Aldmeri-herraväldet. I flera år styrde Reachfolket Markarth och the Reach blev en fristående och relativt lugn stadsstat. Men när imperiet återvände till Skyrim efter ett blodigt krig och nekades inträde till staden, tog de hjälp av Ulfric Stormcloak och hans milis för att återta området. Och för det, lovade imperiet fri dyrkan av nordfolkets helgon Talos. Urinvånarna drevs bort och blev de aggressiva nomaderna: de Försvurna. Men löftet infriades aldrig då Aldmeri-herraväldet, som vunnit kriget mot imperiet, infört starka restriktioner på dyrkan. Det förräderiet fick Ulfric att starta inbördeskriget.

Höglandet

The Reach är ett bergigt landskap med klippor, raviner, vattenfall och djupa gräsmarker. Det är i denna ogästvänliga terräng som juniperträden växer, vars beska bär används i brygder och gifttillverkning. De mineralrika bergen är rika på silver, vilket har gjort Markarth till en eftertraktad position i kampen om Skyrim.

För den som vågar trotsa naturen, djurlivet och Försvurna, väntar äventyr och rikedomar i områdets alla ruiner och grottor. Om man lyckas komma hem med livet i behåll, det vill säga.

Nordöst om Markarth ligger gruvbyn Karthwasten med dess två silvergruvor. En flitig äventyrare kan tjäna massor av guld här trots tvisten om ägandet över gruvorna. Desto intressantare är det lilla världshuset Old Hroldan till öst, längst floden som skär genom området. Det var på detta världshus, för länge, länge sedan, som hjälten Tiber Septim spenderade en natt efter att ha vunnit ett slag mot områdets urinvånare. Världshuset är viktigt av historiska skäl för det var Tiber Septim som enade imperiet, gav namn till Septim-ätten och som sedan blev helgonet Talos. Och rykten säger att platsen hemsöks av en soldat som stupade den natten för länge sedan.

Dvärgastaden

Markarth, som egentligen är en antik dvärgstad, ligger vid bergets fot i den kedja som skiljer Skyrim från grannprovinserna High Rock i öst och Hammerfell i sydöst. Invånarna har bosatt sig i de uråldriga stenhusen som det utdöda folket byggt och Markarth har beundransvärt nog bibehållit den dvärgiska arkitekturen genom generationerna.

Jarlen och hans hov sitter djupt inne i bergets gamla salar, prytt av dvärgiska konstruktioner.

Markarth är ledande inom export av dvärg-artefakter och hovets magiker är både en expert på det antika dvärgafolket och bedriver utgrävningar i stadens obebodda ruiner djupt inne i bergen. En viral spindelinfektion i ruinerna förhindrar framtida expeditioner, men för den historiesugna finns det ett museum att besöka. Där kan besökare beskåda dvärgarnas otroliga ingenjörskonst och underliga heminredning.

Dagen före vi anlände till staden, skedde ett brutalt mord på denna gata. Gärningsmannen i sin tur hade dödats av en  förbipasserande äventyrare som bevittnade mordet.

Bland butikerna i staden är det värt att nämna ört- och hälsobutiken som säljer allehanda brygder och liniment. En av ägarinnans specialprodukt, som man inte pratar om öppet, är en dryck som sägs öka potensen hos män. Den är särskilt populär bland de äldre. En annan återförsäljare av intresse är handelshuset Arnleif och Son, vars ägande fallit på svärdottern. Det sorgliga här, förutom Arnleif och hans sons bortgång, är att handelshuset lider av Försvurnas karavanattacker. Om inget görs kommer det här ärliga handelshuset att behöva slå igen.

Stadens rikedomar och ekonomiska framgång står Silver-Bloodfamiljen för, som äger gruvorna runtom Markarth. Ordet på gatorna säger inget gott om familjen. Fångarna som arbetar åt dom i gruvorna är missnöjda, och det talas om en konspiration. Man får säga vad man vill om familjen Silver-Blood, men det går inte att förneka makten de innehar.

I mitten av Markarth, på en klippa som reser sig över stadens lägre del står ett tempel som rests i helgonet Dibellas namn. Nyligen hade en alkoholiserad person brutit sig in i kärlekstemplet under natten och ställt till med oreda, något som prästinnan Senna ogillat. Den gyllene statyetten av Dibella har flyttats in i templets säkrare rum under dessa osäkra tider och besökare får nöja sig med att be vid hennes symbol.

Markarth har många små och snäva trappgångar och ett snedsteg kan resultera i en allvarlig stukning.

När natten faller drar sig folket enligt rutin till den lokala tavernan, Silver-Blood Inn, som ägs av familjen den ger namnet åt men drivs av ett gift par som ständigt argumenterar. Här sitter erfarna krigare vid elden och dricker mjöd och lyssnar på skaldvisor om det pågående inbördeskriget medan skänkan fyller på tomma stop. Ett rykte som går mellan gästerna här är att gravkamrarna i staden har stängts och att den ansvarige prästen hindrar anhöriga från att besöka sina avlidna släktingar.

Det finns ett ordspråk i Markarth: ”Staden av sten förändras aldrig, och det är helt okey”. Jag undrar om de har testat sängarna inne på Silver-Blood Inn. De är stenhårda.

I nästa avsnitt av Världen Varvas avrundar vi Skyrim-serien genom att besöka den en gång storslagna staden Winterhold. Men fram till dess vill vi gärna höra om vad Ni upplevt och upptäckt i Markarth. Ni får gärna komma med förslag och önskemål på framtida resmål. Skriv i kommentarerna!