Världen Varvas: Winterhold

Välkommen tillbaka till Världen Varvas, ditt reseprogram här på Varvat där vi besöker fjärran och exotiska platser för att väcka er reslust eller nostalgiska minnen. Här finns något för den nyfikne historikern, finsmakaren, handelsmannen och äventyraren. Den här gången avslutar vi serien av resmål i den nordliga provinsen Skyrim genom att besöka kyliga Winterhold.

Landskapet

Winterhold är situerat vid Skyrims nordligaste punkt i provinsens östra hörn. Till norr vilar Spöksjön, ett hav av förrädiska isberg som förlist sjöfarare i alla tider och som fått sitt namn av den en gång ökända piraten Spökkungen. Runtom områdets övriga gränser sträcker sig höga berg som separerar det från övriga marker och gör Winterhold isolerat och nästan bortglömt.

Området kring Winterhold är ett kargt kustlandskap där snö, vatten, vind och klippor möts och formar en dödlig natur. Faunan består av vintervargar, polarbjörnar och de mycket aggressiva frosttrollen. Längst kusten häckar de fredfulla horkrarna, som är eftertraktade för sin svål och sina betar. Den som gör misstaget att kisa för mycket från den bitande kulingvindarna riskerar att falla offer för isvålnader som med sina genomskinliga kroppar smälter in i landskapet.

Längst med kusten går det att hitta musslor men förvänta dig inte att de innehåller några värdefulla pärlor, för det gör de inte. Hur de värdefulla alkemisk ingredienserna kommer till är det ingen som vet. De går enbart att köpa hos apotekare. Eller plundra från häxdoktorer.

Botaniker har inte mycket att hämta från Winterhold annat än snöbären för sina elementalresistanta egenskaper. Stora delar av området består av glaciärer och kala bergsväggar vilket gör att det finns rikligt av mineraler att bryta. Järn och corundum är vanligt men även de ovanligare malmerna finns att hitta om man törs gå ut i vildmarken och leta.

På ett berg söder om staden Winterhold har en enorm staty av Azura, skymningsljusets demoniske furste, rests. Av kulten som byggt helgedomen återstår bara en kvinnlig svartalv och det sägs att hon söker efter sin herres förlorade artefakt.

Bosättningen

Enligt legender sägs det att staden Winterhold skapades av den forna ärkemagikern Shalidor men om staden verkligen byggdes av magi finns det delade meningar om. Historierna är troligtvis överdrivna för att understryka talangen och inflytandet Shalidor hade. Och så är det en generell företeelse att sagoberättare kryddar sina berättelser rikligt för att de ska vara intressanta.

Det som återstår av denna nordligaste stad är enbart ett fåtal hus. Anledning till detta är att det för 79 år sedan skedde en katastrof som ödelade staden då starka vågor från havet slog skoningslöst mot klipporna staden vilar på. Detta höll på under en längre tid och till slut rasade allt och det mesta av staden föll i havet. Invånarna skyller på trollkarlarna i det närliggande Universitetet, men den kritiken härstammar förmodligen från ett avund för skolan som klarade sig ur stormen. Teoretiker tror att vulkanutbrottet på Vvanderfell i Morrowind hade långgående konsekvenser för Winterhold.

Faktum är att Winterhold, som en gång var en framgångsrik stad med stark ekonomi och kultur, blivit en pittoresk håla där spriten på tavernan Frusna Spisen är det enda som hindrar de återstående invånarna från att överge sina hem.

De som gör sig besväret att resa ända till Winterhold kommer snabbt att känna sig insnöade. Den forna staden saknar nämligen alla former av förnödenheter och tjänster. Här finns varken smedja, apotekare eller allehanda butiker att byteshandla med. Inget tempel för de troende, inget hus för de bostadssökande. Staden har inte ens en droska så man enkelt kan komma där ifrån. Allt detta får många att skippa Winterhold helt.

Winterholds Universitet för Magiker är den största anledningen till att vandrare bemödar sig med att resa ända till provinsens nordliga kant och är det enda som håller handeln till staden vid liv. Här kan aspirerande ärkemagiker ansöka om undervisning i bland annat illusions-, helnings- och förstörelsemagi. Till och med den allmänt tabubelagda nekromantin bedrivs på campus. Byggnaden som är mycket gammal sägs ruva på mörka hemligheter.

Samtidigt som Varvat fick en rundtur på Universitetet hade skolan besök av ett sändebud från Thalmorerna. Tillåts man att spekulera var han inte där för att läsa böcker. Med tanke på det stundande inbördeskriget var representanten sannolikt i Winterhold för att bekräfta magikerinstitutionens politiska neutralitet. Eller för att säkerställa att eventuella artefakter inte hamnar i ”fel” händer.

Universitetet har provinsens bredaste utbud av texter som täcker både historiska dokumentationer, skönlitterära verk, vetenskaplig forskning och kuriosa. Och det är bäst att man tvättar händerna innan man bläddrar bland texterna, annars riskerar man att förarga den redan buttra bibliotekarien.

Äventyr

Precis som resten av provinsen lurar både banditer och laglösa över Winterholds marker och stora äventyr väntar de modiga och kunniga. Dvärgruiner, kryptor och skeppsvrak väntar på att hittas och utforskas. På en ö i väst, djupt ner i den kalla stenen, ligger hjälten Ysgramors gravkammare. Illvilliga gravplundrare behöver inte göra sig mödan att söka upp platsen, för den är nämligen väl förseglad. Historierna säger att enbart Ysgramors yxa kan öppna graven och den är Kompanjonerna i arbete med att sammansätta. Och de gör man bäst i att inte bråka med.

I nästa avsnitt av Världen Varvas besöker vi något så exotiskt som kroppen på en gigantisk robot. Men fram till dess vill vi gärna höra vad Ni upplevt och upptäckt i Winterhold. Ni får också gärna komma med förslag och önskemål på framtida resmål. Skriv i kommentarerna!