Star Wars: Squadrons Recension

Star Wars Squadrons får mig att titta på VR-headset med samma ögon som jag såg Nintendo 64 och det första Rogue Squadron-spelet som barn med. Det är i och för sig ett förbaskat häftigt spel även utan.

Rogue Squadron tillhör en av de käraste delarna av Star Wars-universumet bland fans, denna skribent inkluderad. Star Wars: Squadrons är dock i slutänden bara en flört med namnet. I själva verket är spelet mer likt de äldre simulatorspelen X-Wing och TIE-Fighter. För fansen av alla dessa förlagor finns här dock mycket att gilla.

Motiv och presentation

Star Wars: Squadrons är studion Motives första egna spel sedan de etablerades av EA själva för fem(!) år sedan. Med sina fler än hundra anställda, varav ett antal kommer från gamla BioWare Montreal, har Motive utan tvekan mankraften att leverera en toppupplevelse. Detta märks inte minst på presentationen i Star Wars: Squadrons. Såväl rymdens planeter, stjärnor och nebulosor som de många rasernas ansikten och hållning imponerar till och med på ett par ställen.

Likt andra flygsimulatorer som utspelar sig i rymden, har Star Wars: Squadrons inget upp eller ner. Där de mer arkadaktiga spelen i Rogue Squadron-serien gärna vill att spelaren ska hålla sig på ”rätt” köl, kan du helt frånse allt vad gravitation heter i denna titel. Till vidare skillnad spelas SWS dessutom exklusivt ur förstapersonsperspektiv. Det gör att din farkost och sättet du kontrollerar den får en helt annan tyngd.

Trekraften

Star Wars: Squadrons har, för att parafrasera en annan recension, tre huvudkomponenter: enspelarläge, flerspelarläge och VR.

Enspelarläget är en storydriven kampanj som tar dig genom 14 uppdrag (borträknat introduktionsuppdrag). Dessa är ungefär en kvart långa vardera och är spelbara i tre olika svårighetsgrader. Varje bana har ett antal villkor du kan försöka uppfylla för att få medaljer. Det är dock inte tillnärmelsevis lika många variabler som i Rogue Squadron-spelen. Mestadels gäller det att hålla tiden eller en viss turordning i vilken du ska förstöra målen. Singelspelarläget har alltså lite omspelningsvärde, men är kort sagt inte där Star Wars: Squadrons har sin grit. Där kommer flerspelarläget in.

Star Wars: Squadrons: Wedge Antilles skickar spelaravataren på uppdrag.
I singelspelarkampanjen får vi återse ett par bekanta ansikten.

I flerspelarläget är det gammal hederlig dogfight som gäller i ett av två spellägen: försten till 30 kills samt det att fördärva fiendens moderskepp (kallad Fleet Battle). Sånär som på en bana (Yavin) finns här gott om miljö att gömma sig bakom och använda för att få överhanden mot opponenterna. De sex banorna ger en rätt sparsmakad variation än så länge, men de allra flesta kombinationerna av spelläge och bana är roliga. Det sämsta som kan hända är Yavin i Fleet Battle, kort uttryckt.

Både singel- och flerspelarläget är helt spelbara i VR, som är en så pass stor del av försäljningsargumentet att det är motiverat att kalla det för en viktig komponent av Star Wars: Squadrons. Dessvärre äger inte denna recensent ett VR-headset. Det är dock uppenbart att en stor del av behållningen i spelet ligger i detta spelläge. Tillsammans med en joystick och lite proper flygkontroll kan Star Wars: Squadrons utan tvekan bli en enormt slukande upplevelse. Vilket osökt för mig in på just kontrollen.

Fördela kraften

I de flesta filmer (och en hel del böcker och spel) i Star Wars-universumet pratar piloterna om att omfördela farkosternas energi till sköldarna, vapnen eller motorer. I Star Wars: Squadrons kan du (äntligen) göra det själv. Med ett par enkla knapp- eller tangenttryck kan du enkelt ge en av dessa tre prioritet. Det gör oerhört mycket för inlevelsen; motorerna visslar till av den extra kicken, och laserkanonernas brännheta urladdning känns i hela varelsen. Sköldarna kan dessutom inte bara prioriteras, de kan omfördelas till att täcka för eller akter på din farkost extra väl. Detta kommer oerhört väl till pass när flyger i full fart mot en Stjärnförstörare eller har häcken full av TIE-jagare. Och hela tiden förstärker ljudbilden den enkla men ändå djupa briljansen i kontrollerna.

Med den här typen av detaljerad input är det lätt att utgå från att tangentbordet och musen ger den optimala kontrollen i Star Wars: Squadrons. I egenskap av en spelare vars tycke för detta kontrollschema är uppenbart negativt (tangentbord ska man skriva med – inte spela!) vill jag starkt opponera mig. Förutom att ligga bra mycket skönare i nävarna så är en Nintendo Switch Pro Controller ett alldeles förträffligt sätt att drifta med A-vingar och piska TIE-fighters.

Mycket pang för pengarna

Star Wars: Squadrons är betydligt billigare än de allra flesta nya spel som släpps dessa dagar. Prislappen för ett digitalt exemplar (eller tja, licens) ligger på cirka 40 euro. För en sådan prislapp är produktionsvärdet förbluffande högt, och det går mer än väl att försvara den lite magrare mängden singelspelarinnehåll. Behållningen ligger som sagt dessutom i multiplayer. Här finns grym potential för att lägga till fler skepp, arenor, spellägen och annat trevligt. Här finns tyvärr också en risk att det inte bara blir som DLC (gratis eller betald).

Vrålhäftigt.

Nåja, vad är väl en dogfight i VR

Idealsetupen till Star Wars: Squadrons är ett VR-headset, rejäla flygkontroller (helst någon form av joystick) och fyra vänner i röstchatt. Dessa tre utgör dock en rätt hög tröskel för många potentiella spelare. En tröskel som jag ändå hoppas att de flesta kan förbise och ge spelet ett ärligt försök. Star Wars: Squadrons är lätt värt det, även om du likt mig inte kan njuta av hela paketet direkt.

Summering
Squadrons är ett grymt kul sätt att spela rymdpilot i SW-universumet. Att avnjuta det i VR med ordentliga flygkontroller och med fyra vänner i röstchatt ger utan tvekan mest, men även utan dessa pusselbitar är det ett roligt spel. Den billigare prislappen och avsaknaden av mikrotransaktioner gör att jag kan ge Star Wars: Squadrons min varmaste rekommendation för fans av rymdflygarspel i allmänhet och Star Wars i synnerhet.
Bra
  • Ambitiöst för sin prislapp
  • Härlig ljudbild
  • Hyfsat bra kontroller
  • VR!
Sämre
  • Lite torftigt för ensamma spelare
8
Bra
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

1 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.