Disney’s Illusion Island Recension

Baby's First Metroidvania. Med co-op! Alltså två favoriter till huvudingredienser hos denne recensent.

Disney’s Illusion Island är något så udda som ett tvättäkta metroidvania med samarbetsläge. Det är alltså något av en favoritgenre för undertecknad: utforska en enorm, sammanhängande världskarta som utvidgas allt eftersom nya förmågor läggs till i din arsenal. Och den här gången får du göra det med upp till tre vänner i samma soffa. Det är en fantastisk ynnest som knappt setts sedan Guacamelee eller ett annat av årets doldisar: Curse of the Sea Rats.

När Disney’s Illusion Island först utannonserades var det inte helt uppenbart att det handlade om just ett metroidvania. Det hela påminde oerhört mycket om Rayman Origins och Rayman Legends, för att inte nämna New Super Mario Bros. Wii/U. Det blev därför lite av en överraskning för undertecknad när recensionerna började trilla in. Nu så här två veckor efter faktum känns det därför lite bisarrt att konversationen har dött ut något. Disney’s Illusion Island är ju bland det bästa att komma ut på Nintendo Switch i år! Men jag säger ju så klart inte så utan ett par brasklappar.

Musliv- woo-oo!

Disney Illusion Island: rolig dialog.

Musse, Mimmi, Kalle och Långben har alla fått en inbjudan till en picknick på den titulära Illusion Island. Väl där får de reda på att inbjudan inte kom från de andra i sällskapet, utan från öns urinvånare, som är i desperat behov av hjälp. Gruppen får alltså skippa picknicken och leka hjältar istället. Genom att samla tre böcker och besegra de tjuvar som stulit dem.

Det mest illusoriska med Disney’s Illusion Island är att det inte heter Island of Illusion. Det är synd, för det är en naturlig arvtagare till SEGA:s klassiska titlar Land of Illusion, World of Illusion, Power of Illusion, och framför allt Castle of Illusion. Dessa släpptes på allt från SEGA Master System och Game Gear till Mega Drive, men serien har också fått delvisa återuppståndelser på PlayStation 3/Xbox 360/PC (via en remake av Castle of Illusion) och Nintendos 3DS (som fick Power of Illusion). Det är alltså en spirituell uppföljare till en serie med rejält högklassig underhållning.

Enkelhet är en dygd!

Disney’s Illusion Island är enkelt på precis alla de bra sätten. Något av det första som slår en är hur väl det funkar i multiplayer utan att bli för kaotiskt. Alla karaktärer går genom varandra och interagerar alltså aldrig så som i exempelvis New Super Mario Bros-spelen och Rayman Origins/Legends. Den andra biten har att göra med knappsatsen. Det är en styrspak (eller ett styrkors, om du är lagd som undertecknad), en hoppknapp, en actionknapp samt plusknappen för att dra upp pausmenyn med karta, inställningar med mera.

Med actionknappen uträttar Disney’s Illusion Island alla sina avancerade bestyr. I dessa ingår förmågor som raketsim, kroksving och glidflyg. Trots att dessa aktiveras med samma knapp fann jag mig aldrig i en situation där jag råkade aktivera fel förmåga. Bredvid dessa tre plockar du upp ett par till, varav de flesta är relaterade till hopp. För rutinerade spelare är det en extremt uppenbar arsenal, och för nya spelare är det en användarvänlig introduktionskurs i klassisk speldesign.

Det mest välkomna med enkelheten i Disney’s Illusion Island är dock dess i princip icke-våldsamma förhållningssätt. Du besegrar aldrig en fiende, eftersom de inte kan dö. Med undantag från bossarna kan de inte ens skadas. Det innebär att all navigering i den rejält tilltagna världskartan sker genom fienderna. Visst är det rejält frustrerande att inte kunna förinta de små asen som gång på gång tar livet av dig, men det är ett välkommet och rätt så unikt designelement. Det gör heller inte spelet svårare, utan snarare rättvisare. Faktum med att Disney’s Illusion Island inte är särskilt svårt alls. Man strösslar med sparpunkterna, så även om du som undertecknad väljer att köra genom hela spelet med bara ett hjärta så har du aldrig långt till nästa försök på samma ställe.

Disney's Illusion Island: rolig bild.
Att kunna spara med jämna mellanrum är najs, så man inte står där med skägget i brevlådan!

Ett ljud värdigt Disney

Disney’s Illusion Island låter exakt som en Disney-produkt torde. Samtliga huvudkaraktärer har en röst som stämmer väl överens med vad vi förväntar oss av karaktärerna. Resten av rollistan är idel talanger som läser in sina repliker med stor professionalism och övertygelse. Lägg där till att ljudbilden är fenomenal med ljudeffekter som verkligen underlättar spelandet. De olika effekterna hjälper framför allt med tajmingen och utförandet av utmaningar som sicksackande vägghopp.

Även soundtracken i Disney’s Illusion Island lever upp till den höga standarden man vill kunna vänta sig. Flera musikaliska trudelutter låter som hämtade ur en klassisk episod av Kalle, Mimmi, Musse eller Långben. Men här finns också ett par melodiösa tillika bombastiska framföranden med rejält höga produktionsvärden. För det har vi så klart flertalet duktiga spelare ur Nashville Scoring Orchestra att tacka. Det är svårt att ens anta att något namn väger tyngre än andra (som sig bör!), för orkesterns fenomenala samklang är beundransvärd. Hatten av för såväl orkesterarrangören (och dennes assistent!) som konduktören, komponisterna och så klart alla duktiga spelare.

En välskriven styggelse

Tecknarstilen i Disney’s Illusion Island drar åt samma håll som Duck Tales (2017), det vill säga en förenklad om än uttrycksfull stil. Och jag avskyr den. Jag gillade den aldrig i serier som just Duck Tales, eller Kim Possible, eller många andra nyare serier framför allt (men inte enbart) hos Disney. Stilen är inte utan sina meriter i ett spel som Illusion Island, som annars skulle riskera att bli kaotiskt (så som just Rayman och Mario kan bli), men den blir aldrig riktigt snygg.

Men även om stilen inte går hem hos denne recensent, väger humorn och det tajta manuset mer än väl upp för saken. Ordvitsar, skämt om fjärde väggen och små nickningar till Disneys förflutna är alla delar som uttrycks alldeles ypperligt. Dlala Studios vet exakt vad de gör; allt från manus och musik till kontroll, gameplay och pacing är ren fingertoppskänsla med extremt få undantag. Och vet du vad? Har du vänner kan de till och med krama dig i spelet för att dela hälsa ♥. Det är det gulligaste sedan Kirby-spelens mun-mot-mun!

Disney's Illusion Island: självreferens.
När blev vi skurkarna!?

Disney’s Illusion Island släpptes den 28 juli exklusivt till Nintendo Switch. Den rekommenderade prislappen är cirka 429 kronor och relativt lika oavsett om du väljer fysiskt eller digitalt köp. Denna recension är av skribentens egenköpta exemplar.

0 Delningar
Summering
En fantastisk resa i Disney's tecken att ta tillsammans med en vän, eller tre! Låt inte enkelheten förråda att det här är ett av årets absolut trevligaste spel, även hos en som har svårt för tecknarstilen på våra hjältar.
Bra
  • Kreativt upplägg (icke-vålds-metroidvania med co-op))
  • Rejäla produktionsvärden i ljudet
  • Välskriven, passande humor
Sämre
  • Fruktansvärd tecknarstil
  • Lite ojämnare svårighetsgrad mot slutet
9
Grymt
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.