Du kan omöjligen jämföra gamla retrospel på 8- och 16-bitarskonsolerna med dagens spel, som har nästan tre gånger så många knappar. Eller? Det som definierar bra gameplay för mig är när kontrollerna känns naturliga och du behöver inte lära dig hur de fungerar mer än några sekunder. Detta är ju självklart förutsatt att du är van vid spel. För någon som aldrig rört en handkontroll tar det såklart längre tid. Men tänk dig att du aldrig har spelat ett spel och ska försöka förstå dig på en modern handkontroll, eller ännu värre – ett tangentbord och mus?
För att gameplay ska bli behagligt och fungera för den som spelar bör spelet lära dig intuitiva kontroller på ett naturligt sätt. Många spel idag ger dig opersonliga och otroligt opedagogiska textblock som ska lära dig spelet. Intresset har en tendens att försvinna på vägen och en kommer inte komma ihåg hur en gör vissa saker. Vissa kanske tycker att det bara är att fokusera och inte vara så otålig, men det handlar faktiskt inte om det. Om ett spel behöver bli en skollektion har utvecklarna gjort något galet.
Det finns ett spel som fullkomligt briljerar när det kommer till att lära spelaren hur en spelar spelet: Mega Man X. För en mer ingående studie i detta kan jag rekommendera Sequelitis med Arin Hanson, där han pratar om just Mega Man X och hur genialt det är.
Pedagogisk inlärning
När en sätter sig med ett spel ska en kunna trycka på start och kasta sig in i det på en gång. Mega Man X gör detta på ett jättebra sätt. När du trycker start skjuter X ett skott som känns väldigt fräsigt och kraftfullt innan spelet drar igång. När du väl börjar spela spelet märker du att dina skott inte alls är lika häftiga. Du kanske funderar på hur det där gick till, men glömmer det snart då du springer runt och pangar saker själv istället.
Allteftersom du tar dig fram genom introbanan får du lära dig hur du skjuter, hoppar och lite senare – klättrar på väggar. Du besegrar en miniboss och marken rämnar under er. Du kan inte dö av det, men du sitter fast i en stor grop. Som spelare kanske du desperat försöker hoppa mot väggen och märker då att du sakta glider ned för den, medan du håller fast. Nyfikenheten kanske får dig att försöka hoppa eftersom du verkar ha lite att ta emot med. Hoppsan! Där var det du som helt plötsligt hoppade från väggen! Du testar igen och märker att du kan klättra upp från hålet på det viset. Utan ett enda ord har spelet lärt dig de grundläggande kontrollerna som kommer hjälpa dig genom spelet. Exempel på vad första banan lär dig:
När du sedan kommer till banans boss blir du snabbt besegrad, men hör ett ljud som påminner om något som laddar upp. Plötsligt kommer ett fräsigt och kraftfullt skott flygande över skärmen och stoppar din omöjliga fiende. Det är samma skott som du såg i introt! Plötsligt glider en hårfager, röd robot in i bild och börjar ladda upp sin armkanon. Samma ljud som du hörde alldeles nyss och samma skott som räddade dig för några sekunder sedan. Utan ett enda ord hare spelet visat dig hur du avfyrar superskotten. Den röda roboten (Zero) förklarar för dig att du måste bli starkare innan du kan besegra honom (Vile). Du kommer alltså kunna lära dig det där skottet. När du väl får välja bana kanske du nyfiket försöker avfyra det där skottet iallafall. Du minns att det såg ut som att Zero laddade upp för att skjuta det där skottet, så du testar kanske att hålla in skjutknappen. Nämen titta! Fler saker som spelet lärt dig utan att behöva säga ett knyst!
När du sedan kommer igång och börjar ta dig genom spelet hittar du olika kapslar. På Chill Penguins bana är den omöjlig att missa och den lär dig vad dessa kapslar är. De ger dig bättre utrustning som tydligt visas efter avslutad uppgradering. Innan du får kontroll över X igen så visar spelet vad din uppgradering kan göra. Utan att använda ett enda ord.
Intuitiv kontroll
Något som får mig att tappa lusten för spel är när kontrollerna känns alldeles för spretiga. Jag har haft jättesvårt för World of Warcraft, även om jag tycker det har varit roligt, just för att du ska hålla reda på alldeles för många knappar. Det är inte omöjligt för mig att lära mig dem, jag vill bara inte sitta och ”studera” bara för att spela ett spel. När jag körde det nöjde jag mig med de första knapparna (1-5 och motsvarande) på tangentbordet, då jag tycker det blir för mycket. Fungerar för vissa, men inte för mig.
Att spelets uppdrag kommer i textblock är en till sak som är otroligt drygt. Jag förstår att det är den bästa lösningen för ett sådant spel, men jag tar till mig mycket bättre om jag har karaktärer som berättar de här sakerna för mig. Vill jag läsa böcker läser jag böcker, men nu vill jag spela spel. Rättfärdigat eller ej, för mig känns det här som ett steg bort från den enkla pedagogiska tillgängligheten för spelaren. Jag vill trycka på start och komma in i det på en gång.
Jag har en liten favorittrilogi från Platinum Games; Bayonetta, Metal Gear Rising: Revengeance och Vanquish, i omvänd ordning. Trots moderna kontroller känns de spelen mycket mer naturliga att hoppa in i. Eftersom spel idag följer en viss mall när det kommer till hack’n’slash och shooters är det inte svårt för någon med bara lite rutin att komma in i kontrollerna. För någon som är en van gamer är det bara att trycka på start och börja ösa. Bayonetta använder det t.o.m. så smart att du kan öva kombos och tekniker på laddningsskärmarna.
Mega Man X är spel äldre än mångas barn vid det här laget, med mycket enklare kontroller är moderna spel. Men det är egentligen oväsentligt. Det är intuitivt och lätt att komma in i, vilket absolut går att göra idag. Många spel från förr var inte så lätta att komma in i heller, för att inte tala om hur de kändes att spela. Mega Man X gör allt rätt på de punkterna. Du får lära dig de olika funktionerna genom att spela spelet, det är tighta och direkta kontroller som kommer naturligt. Det är tack vara det som det är ett av de bästa spelen genom tiderna när det kommer till gameplay.
Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!
