30 Dagar Spel, dag 20: Favorigenre

En av de mest ambivalenta spelen i modern tid står som omslagsmodell till denna genre. Vissa av tror kanske att det är FPS det handlar om, men det är bara halva sanningen.

Min favoritgenre var under en lång tid shoot’em ups. Med tiden har det formatet förändrats, muterats och blivit något helt nytt. Ibland dyker det upp sidscrollande shooters i stil med Gradius eller Söldner-X, men det är väldigt sällan. Det sistnämnda är nog det senaste jag har sett av en seriös, klassisk shmup på senare år. Men så är jag kanske dåligt uppdaterad också. Vad som har hänt är att Shoot’em Up (är det bara jag eller är det en otroligt snyggt skriven fras?) har fått kliva åt sidan åt en mer modern variant av pangande.

Mitt första intryck av Overwatch var inte positivt. Jag kände ingen större lust att spela det överhuvudtaget. Co-op är det närmsta jag sträcker mig när det kommer till multiplayer nuförtiden. Trodde jag iallafall.
Jag fastnade för spelet när det sålde in ”tungt fokus på teamplay”, särskilt då det innefattade en form av co-op. Mycket riktigt – det var grymt kul att spela och det var där vi etablerade spelsällskapet Moerda, Varvats egna spelgäng. Men Overwatch var ett undantag till min annars väldigt bestämda regel. Spel som trollbundit mig tidigare var Borderlands, Borderlands 2, Army of Two och liknande spel. Ni ser säkert mönstret vid det här laget.

Borderlands och Army of Two – två otroligt roliga pangpangare att spela med vänner.

När Bungie visade upp en trailer för sitt kommande spel Destiny blev jag eld och lågor. Det var en hutlöst snygg design, med en riktigt tillfredsställande gameplay….och co-op. Jag köpte spelet på release och spelade det intensivt de första 1000 timmarna. Sedan började det dö ut litegrann för mig. Jag landade på ca 1200 timmar, vilket borde säga en del om spelet, särskilt då jag knappast hör till de med flest timmar under bältet. Destiny var precis som de tidigare nämnda spelen – ett fantastiskt tidsfördriv med vänner i första person. Och en jävla massa pangande och samarbete.

Innan jag började skriva den här listan lutade jag mig bekvämt på shoot’em ups, men när jag tog en tillbakablick på vad jag spelat mest på sistone är det nästan helt uteslutande FPS co-op. Det är nog där jag landar i slutändan.

Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.