30 Dagar Spel, dag 24: Mitt favoritspel bland klassikerna

Vid det här laget är det ingen nyhet att jag gillar att spela med andra. Inte mot - med. När det kommer till denna typ av samkväm är veckans spel ett praktexempel på detta.

Det finns många klassiker som jag skulle vilja ta med här. Vi har spel som Moon Stone, där jag och min kusin spelade skiten ur oss. Blue Shadow (Shadow of the Ninja) var en personlig favorit, med musik som var helt oslagbart bra. Super Metroid har varit med och gett mig fler spelminnen än många andra spel. Det spel jag tänker prata om är dock en NES-port som min lillasyster fick i julklapp ett år. Det slutade med att jag och min kusin spelade ut det. Det var inte bara ett extremt roligt spel att vara två i, det var designat och avsett för två spelare. Bubble Bobble var även det första spelet jag någonsin klarade av. Och vi fick det riktiga slutet – vi klarade av det tillsammans.

Jag skrev en artikel om couch co op för längesedan, i en spelblogg jag hade med en vän. Artikeln hette ”Where did the couch go?” och pratade om hur internet har förvandlat samspelet med andra till en distansierad onlineföreteelse. Det är inget fel med det, men känslan av att sitta och spela med en kompis i samma rum, vid samma TV, är en särskild känsla. Det närmaste vi kommer det i dag är genom Nintendo och många av deras titlar. Det är inte ett utdött koncept, men definitivt sällsynt.

Mjölk, kakor och blodbad

Sist jag spelade med någon i samma soffa var när jag och en kompis från Boo.Ska.Boo körde Gears of War 1 och 2 hemma hos honom. Vi laddade med diverse kakor, ett varsitt paket mjölk och sedan bar det av. Under en helg spelade vi igenom båda spelen och smällde i oss en oansenlig mängd mjölk och kakor. Det var en av de spelupplevelser jag kommer minnas med mest värme. Bubble Bobble är ett sådant spel.

Musiken är enformig men fantastiskt minnesvärd och fienderna har en spritedesign som är ikonisk. Med ett ”board”-upplägg på banorna får vi den klassiska, icke-scrollande bandesignen och med den en väldigt arkadig känsla. Rent visuellt är spelet bland de bästa för sin tid i mitt tycke, och står sig fortfarande väldigt starkt idag. Känner ni för att uppleva lite ikonisk spelhistoria bör ni definitivt testa Bubble Bobble. Och spela det med en vän.
Det är så det är meningen att det ska spelas.

Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.