. Många av oss har inte hunnit spela det än, men det är otroligt få som har missat Cuphead och den storm det tog världen med. Vissa påstår att det är ett Dark Souls i shmup-genren. Att dra paralleller till Contra-spelen känns dock mer passande. Spelet har en väldigt intressant bakgrund när en ser till inspirationen. Att Super Mario World var en av dem kanske inte känns som det mest självklara, men när en tittar på kartan är det svårt att inte se det. Den inspiration som varit störst i spelet är den som har utmärkt det bland giganterna – karaktärsdesignen.
En retrodesign utan like
Med onekliga inslag från animerad film från 30- och 40-talet har Cuphead lyckats bli ett av de mest originella spelen som släppts på sistone. Med fingertoppskänsla har de lyckats fånga alla de viktiga detaljerna i hur gamla kortfilmer såg ut. Vi har animationer med gummibandseffekten, där de står och gungar, studsar och svänger på plats. Vi har en grafik som lite lätt blöder färger, utan den HD-skärpa vi annars är vana vid idag. Vi har en ljudbild av jazz och burkiga röster, där Dolby är så långt frånvarande med sitt 5.1-ljud. Istället får vi samma typ av ljudeffekter vi kunde höra i Steamboat Willie, Betty Boop, m.fl.. Det är en så pass genuin känsla och det skapar en helt ny typ av retrokänsla. Vi har sett samma typ av detaljkänsla i spel som Shovel Knight och Axiom Verge, men aldrig en retroestetik som denna.
I en djungel av realism och retrodoftande sprites är det här ett otroligt uppfriskande inslag i spelvärlden. Jag hoppas verkligen detta blir en vana för utvecklare. Att utöka retro-genren med 40-talsanimationer är ett lika säkert som genialt kort. Och Cuphead var först.
