V sätter sig på betongmuren bredvid Claire. Bakom dem och långt ner ligger Night City. Utsikten och distansen till megastaden får den nästan att se vacker ut. Nästan. Lukten av sopor är borta men luften är torr här ute.
Claire tittar bort mot tumultet vid mållinjen. Hon och V har precis vunnit ett gaturace och kvalat in till finalen.
”Jag nämnde Dean förut,” säger Claire med en ton som avslöjar allvaret i samtalet. ”Min make, du vet?”
”Hjulen till din kärra, eller hur,” bekräftar V som minns att han omkom i ett race.
”Gulligaste mannen jag någonsin känt,” säger hon samtidigt som rösten mjuknar. ”Vi var vänner redan innan min könsövergång. Han tog med sig påskliljor till sjukhuset. För en ny start sa han.”
”Hur länge var ni gifta,” undrar V.
”Tolv år. Dean brukade skämta att för vårt femtonårsjubileum så skulle han övertala mig att skaffa mitt första implantat. Sa att han planerade en överraskning.”
”Kan jag fråga varför du inte har något krom?”
”Jag älskar maskiner, V,” säger hon och tittar på V genom luggen. ”Men jag vill inte någonsin bli en. Är det skumt?”
”Lite, antar jag. Men det är okej.”
”Dean är den enda som skulle kunna övertala mig att kroma mig själv.”
Claires blick stirrar tomt på asfalten, ”men jag antar att vi inte kommer veta om han skulle lyckats, va?”
V får en känsla av vart samtalet är på väg. Det här är inte bara ett samtal om förlorad kärlek. Det är inget sammanträffande att Claire tog hjälp av V i racen.
”Varför berättar du om Dean,” frågar V rakt ut med sin edgerunner-affärs-röst. Hon inser att det kanske var lite okänsligt med tanke på samtalsämnet. ”A-alltså varför berättar du det här nu?”
Clairs röst blir vass som en nanoslipad katana. Nu menar hon allvar.
”Han dog under ett race förra året. Under finalen.” Hon drar ett andetag för att stabilisera sig. ”Inte ditt vanliga dödsoffer dock.”
Nu förstod V precis vad det här handlade om. För Claire betydde första plats i tävlingen ingenting. Det här handlade om hämnd, och det var nu som Claire skulle fråga om V:s tjänster.
Mänskligt och personligt
I våra föregående Cyberloggar har vi hanterat både första intrycket på konsoler, som tyvärr lämnar mycket att efterfråga vad det gäller prestanda, samt de väldigt välgjorda miljöerna. I dag ska vi prata lite om karaktärerna och berättelsernas styrka.
Exemplet ovan är bara ett av många där jag som spelare blir engagerad i karaktärerna och deras berättelser. Med fantastiskt skådespeleri och bra skrivna dialoger är det nästan omöjligt att inte dras med i händelserna.
När jag började spela Cyberpunk 2077 bestämde jag mig att köra en kylig och eftertänksam karaktär som inte skulle bry sig så mycket om den moraliska skalan så länge hen når målet. Men jag räknade inte med att karaktärerna skulle vara så övertygande att jag ständigt fick avväga mina val. När Claire berättade om sin mördade make och hennes hämndlust följde jag villigt med och agerade en professionell förlängning av hennes mordiska plan. Men när förövaren sedan vädjade för sitt liv behövde jag ifrågasätta om Claires bild av maken inte var färgad av hennes sorg.
Skådespelet och dramaturgin med spännande vändningar under uppdragen håller mig ständigt engagerad i berättelsen. Här har CD Projekt Red skapat en fantastisk dynamik mellan företagens exploaterande förtryck, den ohämmade våldet på gatorna, sexuellt betingade varorna och individerna som bara försöker överleva. Alla deras önskningar och drivkrafter gör uppdragen personliga och intima på ett sätt som få spel lyckas förmedla. Tillsammans med Johnny Silverhands vägledning (övertalning snarare) får vi också stark cyberpunkpolitik. Helheten i berättandet är bara slående och går hand i hand med de fantastiska miljöerna.
Bortsett från tekniska svagheter på den äldre generationens konsoler och buggarna som fortfarande kryper runt i koden, är Cyberpunk 2077 en fantastisk värld och berättelse att förlora sig i. Det är en mörk och dyster värld, men en så stark att du inte kan motstå!
(Besvära dig dock inte med fotgängare på gatorna. Vanliga NPC:s är bara tråkiga statister som fyller miljön med kroppar. Varken skådespeleri, grafik eller AI på fotgängare är något att hänga i julgranen.)
Vi vill tacka Bandai Namco för möjligheten att recensera Cyberpunk 2077.
