Min favoritgenre när det kommer till spel är survival horror. Jag var 17 år gammal när jag började spela skräckspel. Förutom Metal Gear till NES hade jag inte spelat många spel där bästa lösningen var att undvika konflikt som man gör skräckspelen.
För er som inte vet så är survival horror en subgenre till action-genren, men action är kraftigt nedtonat. Vill du överleva i Resident Evil och Silent Hill är det viktigare att du vet var du ska, hur man undviker fiender och att man sparar sin ammo.
Att vara en utsatt person i ett skräckspel anser jag är mer verklighetstroget än att vara den typiska actionhjälten vi oftast ser i spel. Men skräckspelen blir ändå aldrig helt realistiska för situationerna i spelen finns inte i den verkliga världen. Det är få av oss som kan säga att vi känner igen oss när Pyramid Head jagar oss eller att vi vet hur insidan av ett Umbrella-labb ser ut.
Krig är den sanna skräcken
Däremot är krig och fascism något som alltid ligger under ytan och hotar våra demokratiska samhällen. Den rädslan bär vi alla kollektivt tillsammans inombords. Vi alla vet från historielektionerna att det går snabbt när fria samhällen plötsligt blir stängda och auktoritära. Gerda: A Flame In Winter är inget skräckspel, men situationen är gastkramande.
I Gerda: A Flame In Winter spelar du som sjuksköterskan Gerda som återvänder till sin danska hemby som gränsar till Tyskland. Andra världskriget har brutit ut och Danmark har blivit ockuperat av nazisterna. I Gerdas by var det vanligt för en generation sen att tyskar även bodde i byn. Gerdas egen far är tysk, vilket gör Gerda till hälften tysk, hälften dansk. Redan här är Gerda: A Flame In Winter ett spel där inget är lika svart-vitt som det oftast är i andra spel.
Gerda: A Flame In Winter är ett spel om krig. Men inte ett traditionellt krigsspel som Call of Duty eller Battlefield. Istället är det ett spel där du precis som alla andra vanliga människor under kriget var i en utsatt situation. De spel som man kan jämföra med är väl snarare This War Of Mine och Sheltered. Och ångesten som Gerda och hennes vänner bär på är baserat på något verkligt.
Du kan inte slåss som en tränad elitsoldat, men du kan inte heller springa som iväg från faran som en skräckspelsprotagonist. Istället måste du göra det som vi flesta blir tvungna att göra i samma situation – att leva med det. I Gerda: A Flame In Winter är det hur du navigerar i vardagen och utnyttjar din sociala kompetens som avgör din överlevnad.
Som ett konstverk
Men innan vi går för djupt in i spelet får vi prata om det som lämnar de första intrycken och det är grafiken. Gerda har ingen mastodont super-realistisk grafik, utan använder istället en estetik som påminner mer om impressionistisk konst.
Det hade varit lätt för utvecklarna att gå en annan rutt, att göra spelet i första-person och med realistisk grafik och sen i PR-sammanhang tjata om att det är som att faktiskt vara där, men jag anser att den estetiken de har valt är ett perfekt komplement till spelets innehåll. Det är faktiskt väldigt behagligt att röra sig omkring i Gerdas värld. Estetiken bidrar med en mysig atmosfär.
I dagens samhällsklimat där vi bombarderas med nyheter om klimatförändringar, krig, högerextremism och andra hemskheter – hur lockande hade det varit att spela Gerda: A Flame In Winter om spelets estetik hade varit lika deprimerande som andra världskriget själv? Där kanske hade varit några som hade gillat det – men så som det ser ut nu är jag mer benägen att faktiskt rekommendera spelet till mina Animal Crossing-spelande vänner som kanske också är sugna på ett mer meningsfullt narrativ.
Gerdas berättelse
Storyn är huvudgrejen i Gerda. En av spelutvecklarna har gått ut med att spelet är delvis baserat på det som hans egen mormor gick igenom under kriget och spelet betyder väldigt mycket för danska studion PortaPlay.
Precis som spel som Telltales The Walking Dead och Life Is Strange handlar Gerda: A Flame In Winter mycket om val. De val du tar påverkar den ställning du innehar hos de olika sidorna. Gör du saker för tyskarna är det lättare för dig att röra dig omkring, men motståndsrörelsen kommer lita mindre på dig. Tvärtom innebär att motståndsrörelsen litar mer på dig och du har något svårare att röra dig omkring. Sidorna är inte helt ansiktslösa heller. Din make Anders är med motståndsrörelsen och pappa Dieter tror att nazistpartiet faktiskt kan förena folket i hembyn och andra karaktärer avslöjar genom storyn var de står eller vad de tycker är bäst.
Man bygger inte bara upp förtroende med de två olika sidorna, utan även enskilda karaktärer. Varje karaktär du pratar med har en RPG-stat, Trust, som du kan höja genom att få den personen att lita på dig. Högre värde på Trust innebär att det är enklare få igenom sin vilja med den individen. Får du någon att gilla dig mycket får du upp fler alternativ som du kan välja mellan under dialog.
Gerda själv har också tre RPG-stats. De är Compassion, Insight och Wit och de låser upp olika saker i spelet när man höjer statsen genom olika narrativa val. Så genom att inte bara höja värden hos icke-spelbara karaktärer, utan även huvudkaraktären bygger man till sist upp sina sociala resurser och kompetenser och kan jobba mot det bästa möjliga slutet. Vad det är för slut beror ju dock på en själv.
Göra val. Rulla tärning. Spela roll.
Trots sitt dystra tema tycker jag att Gerda: A Flame In Winter är ett kul spel. Rollspelsnörden i mig tycker om att rulla tärning och spekulera över hur annorlunda saker hade kunnat varit om jag hade gjort ett annat val här eller där.
Jag har glömt nämna att varje gång Gerda gör ett val rullas också en tärning. Det är tärningens resultat kombinerat med de olika värden tidigare beskrivna som avgör vad ens handlingar mynnar ut i. Med andra ord, det är alltså aldrig 100% säkert att du som spelare får din vilja igenom även om du har gjort ett bra jobb med navigera de sociala relationerna. Det skapar en viss osäkerhet som är både kul och spännande varje gång man spelar.
Slutkläm
Summan av kardemumman är att Gerda: A Flame In Winter som spel verkar vara lovande. Det är den typen av story som man inte ser så ofta i tv-spel och jag personligen tycker det är bra med spel där spelaren inte är stor och mäktig, utan som oss som måste förlita sig på sina sociala egenskaper för att överleva. Vi människor är sociala varelser trots allt och Gerda: A Flame In Winter emulerar perfekt den känslan hur saker kan bli när vårt samhälle är på väg att gå under.
Trots hur inpräntat individualism är i västerländska samhällen är den ultimata sanningen att vi är alltid beroende av varandra för att överleva och Gerda: A Flame In Winter omvandlar den verkligheten till ett spel. Hur tar DU dig framåt när sociala snedsteg kan leda till döden?
Gerda: A Flame In Winter är både ett dystert och vackert spel på en och samma gång. Med tanke på det som vi alla går igenom nu i hela världen är kanske Gerda: A Flame In Winter exakt det spelet vi behöver. Tillräckligt mysigt, men också tillräckligt nära den obehagliga verkligheten för att vi ska kunna processa den. Jag ser starkt framemot när spelet släpps den 1 september i år.