När Finland utmanade Japan på spelfronten
1989 släppte Nintendo sin bärbara spelkonsol Game Boy och tog världen med storm. Det här var första gången någonsin allmänheten fick lägga händerna på en riktig seriös apparat för mobilt spelande. Tidigare fick man nöja sig med usla Game & Watch-konsoler som erbjöd en billig upplevelse på en liten LCD-skärm. Nu var det dags att ta spelandet till nya nivåer. Tio år senare hade mobiltelefonen börjat göra entré och tankarna att kombinera spelande med kommunikation långt inte långt borta. I takt med att mobiltelefonerna avancerade tekniskt ökade utrymmet för utvecklare att satsa på spel för den mobila marknaden.
Den finska telefonjätten Nokia insåg potentialen och bestämde sig för att förena telefonen med konsolen i en apparat. 2002 utannonserades satsningen under täcknamnet Starship som senare blev Nokia N-Gage. Ett år senare landade produktionen hos konsumenterna under pompa och ståt. Spelen såldes enskilt och fick – precis som ett minneskort – pulas ned i mobilens bakhölje under ganska omständiga villkor. Grafiken motsvarade ett Playstation och utbudet av spel var hyfsat stort.
Nokia marknadsförde N-Gage som nästa generations mobiltelefon där kundgruppen huvudsakligen var ungdomar och unga vuxna. Äntligen kunde kidsen slippa bära med sig sitt Game Boy och mobiltelefonen i samma ficka. Nu fanns N-Gage som kunde tillfredsställa det behovet i en och samma kropp. Nokia såg stora vinster att hämta i detta nytänkande som faktiskt var unikt för sin tid. Men även den största dröm kan gå i kras för den minsta bagatell, vilket Nokia snart skulle bli smärtsamt medvetna om.
En kaxig mobilnalle som inte var redo för sin tid
Om förhoppningarna var stora hos Nokias bolagsledning att slå sig in på spelmarknaden blev besvikelsen desto större när framgångarna lyste med sin frånvaro. N-Gage var inte optimal för spelande. Knapparnas utformning gjorde den svår och trög att spela med. Ljudet ekade klent från den lilla inbyggda högtalaren och den lilla skärmen saknade vettig belysning utöver den låga skärmupplösningen på 176 X 208 bildpixlar. Spelen var också dyra att köpa, något som bidrog till den skrala försäljningen av N-Gage under satsningens första år.
Likt Mike Tyson i en boxningsring krossade konkurrenten Nintendo allt motstånd från finnarnas sida, rond efter rond. Dess Game Boy Advance visade var skåpet skulle stå och överglänste N-Gage totalt försäljningsmässigt. Nokia var tvungen att göra något för att inte lägga ned sin skapelse i förtid. 2004 lanserades således en uppdaterad version – N-Gage QD – som rättade till bristerna från sin föregångare. Tyvärr var skadan redan skedd och försäljningen vägrade peka uppåt. Bilden av en klumpig spelapparat satt fortfarande fast, vilket hämmade N-Gage QD fortlevnad på marknaden.
2006 tvingades Nokia slänga in handduken och ge upp kampen om spelarnas gunst. Tillverkningen av mobilen upphörde omgående under senvintern samma år (förutom vissa delar av Sydostasien där nallen levde vidare till 2007). Trots misslyckandet lade N-Gage grunden för mobiltelefonen som spelmodul. Några år senare släppte Sony sin spelnalle Xperia Play som fortsatte utvecklingen där Nokia gjorde halt. Idag har smartmobilerna ersatt de bärbara konsolerna och då har vi bara sett början på vad de kommer åstadkomma i en nära framtid.
