Andra gången gillt för ärrad soldatveteran
PC-spelet Soldier of Fortune släpptes våren 2000. Terroristbekämparen John Mullins får uppdraget att slå ut en terroristgrupp som kapat tre kärnvapenbomber från en armébas i Ryssland. Nästan direkt mottog spelet stark kritik i tidningspressen för sitt våldsamma innehåll. Trots motståndet erhöll Soldier of Fortune fina försäljningssiffror. En uppföljare låg inom räckhåll. Den här gången skulle saker och ting bli annorlunda i den nya skepnaden.
Två år senare såg Soldier of Fortune II: Double Helix dagens ljus. Mullins är fortfarande i tjänst och kommer ytterligare en terroristgrupp på spåren i samband med upptäckten av ett virusutbrott i Colombia. Viruset är en del av en komplott för att utpressa världssamfundet på en stor summa pengar. Handlingen är betydligt mer komplex och finskriven. Miljöerna blev större och mer varierande. En vapenrekyl infördes. Borta är det snabba ”run n´ gun”-tempot som karaktäriserade det första spelet. In kom en militär-thriller där smygande och försiktighet i spelstilen lyftes fram. Spelaren uppmuntrades att ta det varsamt under striderna och inte rusa in med huvudet före.
Soldier of Fortune skäms inte för sitt ultravåld. Tvåan gjorde det definitivt inte.
Raven Softwares ambition att skapa ett större spel kunde spelaren inte undgå. Stämningen skulle successivt byggas upp innan klimaxet i slutet ägde rum. Dock visade det sig ganska snabbt att Raven Software satte ribban för högt i förhållande till vad publiken mäktade med.
En satsning som inte bar sig hela vägen
Trots det ambitiösa upplägget visade Soldier of Fortune II: Double Helix en rad brister. Även om grafiken var betydligt mer uppiffad såg spelet gammalt och kantigt ut. Fiender kunde träffa Mullins från ingenstans i ur och skur. Stealth-partierna var slarvigt genomförda och slutade oftast med att spelaren fick skjuta sig ut. Den artificiella intelligensen var intelligensbefriad från start till slut. Men den största akilleshälen var att spelet hade problem med sin identitet. I ena stunden förväntades spelaren vara en professionell agent för att i nästa bli Rambo med maskingeväret i högsta hugg.
Den kluvna inställningen till sin identitet avspeglades på avspeglades på karaktärerna och striderna. I det föregående spelet fanns en förlåtande inställning till fienderna spelaren skulle ha ihjäl och mängden våld som krävdes för att utföra jobbet. I Soldier of Fortune II: Double Helix blir allvaret mer uppenbart, vilket också slöar upp tempot och spelglädjen. Att traska runt i Colombias virusbyar eller bland korridorerna i The Shops högkvarter var ett plågsamt slöseri med tid.
Bristerna till trots – ett hyggligt spel
Soldier of Fortune II: Double Helix var trots allt ett hyggligt bra spel. Det innehöll spänning och var utmanande nog att fortsätta spela det. Efter släppet försvann Raven Software från serien för gott. 2007 släpptes den tredje installationen Soldier of Fortune: Payback som satte spikan i kistan för Soldier of Fortune-serien för gott.
För den som vill uppleva tvåan kan spelet inköpas via nedladdningstjänsten Gog.com. En hundring är kanske värt att investera för att uppleva lite spelmagi från tidigt 2000-tal?
