Batman Returns är den maskerade hämnarens enda sorti på Master System, och det är inte vilken skit som helst. Det är en produkt av SEGA:s eget team Aspect, med bland andra Katsuhiro Hasegawa (Deep Duck Trouble, Legend of Illusion) och Yuzo Koshiro på projektering och ljud respektive. Spelet släpptes 1993, bara i Europa och Sydamerika, och är en av rätt få titlar på Master System baserad på en film. Det är också helt unikt från sina namnar på andra maskiner (borträknat Game Gear då, så klart, även om en del skillnader finns även mellan dessa).
I all väsentlighet är Batman Returns ett actionplattformsspel med två särskilda egenheter. För det första dör du på ett enda slag eller ens kontakt med fienden, vilket innebär att dina antal liv också är din energimätare. För det andra har du en änterhake som utgör en central del i spelflödet. Att bemästra änterhaken är skillnaden mellan att ha 28 liv inför sista boss, och att möta Game Over-skärmen. Själv lyckades jag få ett okej grepp om den efter ett par banor, men det här är heller inte min första rodeo.
Ett annat oväntat grepp Batman Returns kör med är valbara rutter: Spelets första fyra banor har två varianter vardera, medan den sista alltid är samma (och en hel del längre). Överlag kan jag konstatera att den vänstra vägen är den lättare. Jag verkar inte vara ensam om att tycka det, för varenda genomspelning upplagd på YouTube är mer vänstervridna än en public service-kanal.
De delar som gör Batman Returns unikt är också de som gör att spelet kan vara så enerverande. Hur änterhaken fungerar kan vara fruktansvärt frustrerande och att döden väntar bakom varje vindpust är väldigt drygt till en början. Sedan får vi inte glömma elefanten i rummet: Bland Batman-spel på 8-bitskonsoler är Sunsofts NES-klassiker en absolut guldklimp. Jag tar dess vägghopp framför den här klumpiga änterhaken 11/10 gånger. Jämförelsen är så orättvis att det inte ens är kul. Inte ens Yuzo Koshiros (och framför allt medhjälpares) bangers kan jämna till vågskålarna, och det säger en hel del. Batman Returns bör alltså spelas så förbehållslöst som möjligt. Då är det ett helt okej spel med ett par trevliga överraskningar för nyfikna och duktiga spelare.
