Tro det eller ej, men Alex Kidd in Shinobi World är det enda Alex Kidd jag äger för närvarande, efter att jag gav bort min Master System II som hade Alex Kidd in Miracle World inbyggt. Men inte misströstar jag för det! Det verkar vara ett av de bättre insticken i spelserien, och hjälpsamt nog är det ”lite” av en parodi på gårdagens spel.
Ja, Alex Kidd in Shinobi World var inte ens tänkt som ett Alex Kidd-spel från början, utan ett sött parodispel i stil med, vad annars, Parodius (på Gradius) och Kid Dracula (på Castlevania). Det innebär att sista boss till exempel har ett nästan identiskt attackmönster som den i just Shinobi, fast ett stadie färre och betydligt generösare hit-fönster. Den första bossen, Kabuto, var från början tänkt att parodiera Mario (och till och med bära namnet Mari-Oh). Och när du har hört detta är det en sådan detalj som man inte kan o-se. Näsan, eldbollarna, faktumet att han blir liten efter ett tag. 10/10!
Jag måste villigt erkänna att Alex Kidd in Shinobi World är betydligt jobbigare än jag minns det, och det tog pinsamt lång tid att hitta tillbaka till. Som spelare glömmer man nämligen snabbt att man har både vägghopp och en förmåga att förvandla sig till eldboll och fara genom flera hinder för att hitta skatter. Håller du bara HP:n i toppen kan du farma extraliv som ingen morgondag. Då innehåller nämligen alla skattkistor som skulle haft hjärtan extraliv i stället – och det är en hel del!
Själv tycker jag mer om det här än det jag minns av Alex Kidd in Miracle World, även om det mestadels apar efter ett annat, betydligt sämre spel. Det sagt är inte detta heller särskilt bra, men spelmekaniken går åtminstone att förstå sig på och bemästra utan att slita alltför hårt på tummarna. Om inte annat lär första banan plantera en jobbig öronorm i dig som sitter kvar ett tag. En öronorm som dessutom är propert PAL-anpassad! Åtminstone så vitt jag kan höra.☺
