Under Master Systems levnadstid producerades de flesta, om inte alla, maskiner med minst ett spel inbyggt. Det första var ett SG-1000-spel inbyggt i konsolens BIOS kallat Snail Maze. Det är mer av ett påskägg i sammanhanget och räknas inte riktigt in i spelbiblioteket, om du frågar mig. Senare konsoler hade Alex Kidd in Miracle World, Missile Defense 3D eller Sonic the Hedgehog (gissa om vi kommer in på dessa sen!). Någonstans däremellan fanns dock Hang-On, eller dubbelpaketet Safari Hunt / Hang On.
Min första maskin hade Alex Kidd in Miracle World, men min nyaste och den jag spelar på mest har ett ensamt Hang-On. För att spela är det bara att starta konsolen utan någon kassett i. Det är även det spel som bootar när eventuell kassett har för dålig kontakt med konsolen, vilket ju händer då och då på så här årsrika maskiner.
Häng på och kvar
Hang-On är kanske inte mycket för världen i dag, men det är inte svårt att se tjusningen i det när jag nu provar det för första gången. För det första är det inbyggt, men för det andra är det ett i allmänhet rätt kompetent spel. Det är bara lite väl minimalt för en modern publik.
Hang-On är som så mycket SEGA-märkt ett arkadspel från början. Master System-versionen är en kraftigt nedskalad portning av sin arkadförlaga. Den främsta eftergiften är all musik; Master System-Hang-On är hundra procent tappra försök till motor- och trafikljud. Det är så klart sorgligt, men inte en så stor besvikelse som jag förväntade mig. Spelet är nämligen väldigt spelbart ändå.
Ditt enda mål i Hang-On på Master System är att hinna till kontrollpunkten innan tiden tar slut. Det är åtta banor med fem olika stadier som ska föreställa en racingbana, strand, dal, stad och racing banan igen (fast nu i soluppgång). Du kan välja mellan tre olika svårighetsgrader, vars skillnad utgörs av mängden medtrafikanter (eller mottrafikanter!) och deras nivå av aggression.
Som ett pack-in-spel är Hang-On ypperligt för sin ålder. Med sina dryga 22 kilobyte data rymdes det även på SEGA-korten och är alltså, föga förvånande, ett litet spel. Litet, men väldigt spelbart. Känslan för fart och uppvisningen i konsolens förmåga att skala grafik är inget att fnysa åt. Framför allt är bilduppdateringen len som siden.
Jag hade antagligen aldrig fått för mig att sätta mig med ett modernt racingspel på motorcykel, säg Trials Evolution eller Ride 3. Men att ha gett Hang-On ett ärligt försök gör mig ändå lite nyfiken på var en för mig okänd genre står i dag, nära 30 år senare. Detta lilla tankefrö ska få ligga kvar. Eventuellt gror något intressant.
