Otippat beroendeframkallande; oerhört tillfredsställande. Jag hade bara negativa förväntningar på Rampart när jag tog mig an det – jag till och med drog mig för att plocka fram det för den här artikelserien. Någonstans i bakhuvudet vet jag med mig att jag spelat det förut, men förträngt majoriteten av spelet. Jag menar, titta på det! Även för ett spel från 1991 är det fult som stryk. Allt med Rampart känns bara oslipat, men är faktiskt allt annat än.
För de som inte känner till Rampart är det en del basbygge (eller nåja, murbygge; allt du kan omringa är ditt) och en del tornförsvar. Först väljer du karta, sedan vilken av tre borgar du vill börja i; de har alla sina för- och nackdelar. Sedan anländer vikingarna (för det ser ut som drakbåtar) och du ska bomba dem till Hedenhös innan de gör detsamma med dig. Sedan är det dags att bygga upp och rusta inför nästa våg. Det låter enkelt, men kartorna kräver rätt olika strategier. Formerna på murbitarna du har att bygga med är dessutom slumpade från cirka tio olika, vilket kräver riktigt snabba beslut om du ska överleva. Har du ingen komplett inhägnad i slutet av reparationsfasen, är du besegrad.
Den största svårigheten med Rampart är de mer rejäla, röda kanonbåtarna som kör den brända jordens taktik. Även om ditt uppdrag bara är att överleva sju turer blir det rejält svårt när ett par sådana bränner viktiga rutor som gör att du inte längre kan inhägna din hembas. Då blir det att emigrera, och det fort. Slumpaspekten i vad du får för byggblock borde egentligen vara riktigt frustrerande, i synnerhet när det här händer, men någonstans tror jag att vanan sitter i.*
Rampart har för övrigt ett 2-spelarläge som jag gärna skulle utforska, men fram till dagen jag får retrofrälsta, masochistiska vänner får jag hålla tillgodo med en hyfsad singelspelarkampanj med tre svårighetsgrader där jag åtminstone klarar av den lättaste.
*: Vanan ifråga kommer från spel som (och det här var jag tvungen att kolla upp) WOWSpill från en viss obskyr demoskiva vid namn 117 Spel. Slumpade byggbitar förekommer säkert även i andra spel, men det var det här som låg och grävde i bakhuvudet nu.
