Innan Switchen myntade uttrycket ”mirakelport” fick SEGA samma koncept att hända på sin egen hårdvara. Streets of Rage på Master System är ett exempel på det.
Streets of Rage var verkligen ”all the rage” när det begav sig. Inte bara krängde det Mega Drive-/Genesis-konsoler som bara den – det portades till såväl Game Gear som Master System. Av 8-bitsversionerna är det antagligen Master System-versionen som klarat steget bäst. Här finns majorieten av innehållet från storebrodern, inklusive alla tre spelbara karaktärer (Adam, Axel och Blaze; Game Gear saknar Adam).
Bild: Segaretro.org
Tyvärr för PAL-spelare är detta ytterligare ett spel som inte är optimerat för vår del av världen. I fallet Streets of Rage spelar dock detta inte så himla stor roll. Allt rullar på, och det på ett sätt som aldrig känns sävligt eller stolpigt. Bilduppdateringen är len och alla rörliga element syns nästan hela tiden, även om visst minimalt sprite-flimmer förekommer.
En kul överraskning som väntar en innan spelet drar igång är ju så klart introsekvensen, med vad jag anser vara en riktig stämningshöjare till låt. Det som verkligen får den att nagla fast stämningen är den där långa, lite vemodigt sorgliga och utdragna tonen. Det är exakt samma ton som i 16-bitarsrenderingen. Skickliga programmerare kunde nämligen använda Mega Drivens extra processorer (som fanns där för full bakåtkompatibilitet med Master System-spel) som slavar till annan drift. Yuzo Koshiro gjorde ljudprocessorn till sin slav och producerade mästerverket som är Streets of Rage:s soundtrack på Mega Drive. På Master System gjorde han kanske inte en lika imponerande bedrift, men för vad han hade att jobba med är det ett smärre mirakel att lyssna på. Särskilt i korrekt hastighet – i all sin eklektiska prakt!
Streets of Rage är ett sånt där lagom spel att plocka fram. Hade det haft stöd för två spelare hade det varit i princip perfekt. Att du måste använda pausknappen – alltså den på själva konsolen – för att nyttja specialattackerna, är en sån där underbart bisarr detalj som framtida arkeologer kommer rynka på pannan åt.
