En actionplattformare från 1991, baserad på ett MSX-spel från 1988 och omprogrammerat av SEGA själva. Det var inte ovanligt att SEGA tog saken i egna händer på det här sättet, ofta för att kringgå Nintendo:s järnhand om marknaden när det begav sig. Varför de valde just ett spel från en i slutänden rätt så obskyr dator kan man sia om. Finge jag gissa kan det ha att göra med utvecklaren Hertz blygsamma storlek och output. Nog är det lättare att övertala en mindre utvecklare att få porta ett av deras hittills få spel. Kanske blev det till och med billigt. Oavsett är resultatet en riktig fin titel.
Psychic World släpptes i slutänden bara i Europa och Sydamerika (skrällen där). Även Game Gear fick dock en port (en med rätt stora ändringar), och på den maskinen släpptes det också i Japan och USA. Det är alltså ett spel med hyfsad spridning. På frågan om det är en välförtjänt spridning säger jag bestämt ”Ja!”.
I Psychic World förtäljs berättelsen i en introsekvens, en slutsekvens samt små introduktionsskärmar mellan varje bana. Av banorna finns det fem, vilket gör spelet behändigt i storlek. Upplägget har vi sett i massvis med spel, både samtida och tidigare. Där Psychic World sticker ut är egentligen mest i vilken finess det har jämfört med så mycket annat på Master System.
Det elegantaste är Lucias psykiska förmågor, som gradvis låses upp genom spelets gång. I slutet har du inte mindre än åtta olika förmågor, som i stil med magi har olika användningsområden och olika hög effektivitet mot fiender. Den största uddingen är teleporten som tar dig tillbaks till banans början. Det är meningen att du ska använda den om du finner dig i en oåterkallelig knipa. Det är ju rätt sjyst egentligen, men det varnar om att speldesignen kanske inte är helt genomtänkt. Farhågorna besannas aldrig riktigt, utan ledde mest till frustration när jag råkade använda den precis innan jag skulle ha besegrat näst sista boss.
Andra förmågor är eld- och isbollar, ultraljud, psykiska vågor och – hör och häpna – en helt sjukt obalanserad kraftsköld. Att hitta vilka block du kan skapa eller förstöra med respektive vapen är en rätt lätt grej, men en faktisk odödlighetssköld gör egentligen Psychic World lekande lätt. Den når snabbt sin maximala nivå (de flesta förmågor kan uppgraderas) och en nyttjar minimalt med ESP för att aktiveras. Som lök på laxen helar den till och med lite av din HP. När jag väl förstod den här mekanismen gick Psychic World från ett hyfsat plattformsspel med ett par småjobbiga ställen till en nästan löjlig maktfantasi.
Psychic World är nog ingens favoritspel, men det är riktigt kul så länge det varar. Kul nog att jag skulle spela om det direkt efter – denna gång föga förvånande utan att dö en enda gång. De enda svordomarna som lämnade mina frustrerade läppar var när kontrollen motarbetade mig, som den ju ofta gör i Master System-spel. Att raka kommandon så lätt ska tolkas som diagonala kommer antagligen få mig att koppla in en Mega Drive-kontroll så småningom. Även om det känns lite … fel.
Soundtracken hör för övrigt till Master Systems mer välljudande. Komponisten omnämns som IPPO i eftertexterna. Frågan är om det inte är samme Ippo som Gunvolt-spelen och ett antal Mega Man-spel, alltså Ippo Yamada. Jag låter er läsare få avgöra själva genom den här dessvärre icke-officiella YouTube-länken.
