Sega ansluter sig till plug ’n play-konsolkriget på allvar, och det med besked. Mega Drive Mini kommer med hela 42 spel som verkligen visar på mångfalden av riktigt bra spel maskinen fick under sin livstid. Dessa är såvitt jag kan utröna felfritt emulerade. Vid det här laget kan man väl inte förvänta sig mindre med legendarerna M2 vid rodret.
Bland de 42 spelen hann jag bekanta mig med Castlevania The New Generation (Bloodlines för er jönkare), Darius, Sonic 2 (självfallet) och Story of Thor (Ever Oasis för er jänkare). Kontrollen ligger klockrent i nävarna på dem alla, men är dessvärre inte omdirigerbar; A, B och C gör precis lika blandade saker i varje spel som de gjorde för två decennier sedan. Det är, i brist på bättre ambitioner, åtminstone autentiskt.
Med tanke på hur nära Sega och Disney stod varandra under Master System- och Mega Drive-erorna är det roligt att se att både Castle och World of Illusion finns spelbara. Kanske är inte alla licensspel dömda till att ruttna i licens- och rättighetshelvetet, trots allt.
Tyvärr så är Mega Drive Mini precis lika knapp i sina inställningar som sina gelikar. Precis som Nes, SNES och PlayStation Classic kommer den utan möjligheter till uppdateringar. De ljud- och bildmässiga inställningarna imponerar inte heller: här finns ingen Sound Test, och de valbara bakgrunderna är svart, sci-fi mesh eller ögontortyr (med Sonic på). Linjeringsfiltret för att få tjocka scanlines som på en tjock-TV är dessutom inte särskilt naturtroget och mest en styggelse mot skärpan (som i och för sig är på tok för skarp utan inställningen).
Överlag förutspår jag höga betyg för den här tingesten, inte minst med tanke på dess väl tilltagna bibliotek. Mycket vill dock ha mer, och mer finns det också utrymme för.
