1998 köpte jag min egna Playstation med pengar jag skrapat ihop efter månader av slitsamt barnarbete. Mina fingrar blödde av att vika och dela ut reklam i kommunen där jag bodde. Men det var värt det. Mitt sovrum uppgraderades från pojkrum till en tonårings domän, tack vare en grå bit elektronik som kunde spela Final Fantasy VII.
Efter att ha spelat mig trött på Square Enix rollspel poppade jag för skoj skull demoskivan som medföljde konsolen. Bland demo på Destruction Derby och annat skräp fanns en trailer för Metal Gear Solid. Namnet lät fräckt så jag tittade på den. Och igen. Och igen. Där och då uppdagade det för mig att jag skulle behöva jobba mer för att ha råd med det här häftiga actionspelet.
Men det skulle vara värt det.
Du kan se samma trailer på Playscope Timeline.
Det falska ursprunget
Åren gick och jag köpte uppföljaren Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty – en rätt okej tvåa om du kan ha överseende med karaktärsbytet (den remastrade versionen Substance finns bland annat på GOG nu). Men ungefär här blev jag varse om att serien har ett ursprung bortom Solid. Några sökningar på Firefox ledde mig till Metal Gear till NES – min barndomskonsol. Jag hade redan fyllt mitt växande spelbibliotek med hela Final Fantasy-serien, nu var det dags för Konamis populära serie att bli fulländad.
Förstå besvikelsen när dyngan som jag trodde var begynnelsen till en av mina absoluta favoritspel var fullständigt skräp. Kontrollen var fruktansvärd, spelmekaniken avskyvärd och ljudet fasansfullt! Jag var fullkomligt äcklad. Och besviken. Efter det tog det bara stopp. Jag tappade intresset i seriens historik, trots att jag läste på om en och annan liten uppföljare och att det riktiga originalet kom till MSX2 och inte NES.
Men nu, tack vare spelindustrins konstanta återutgivningar och konsumenters löjeväckande hunger efter nostalgiska upplevelser, kan jag nu ta del av Metal Gear Solids riktiga ursprung: Metal Gear till MXS2 från 1987. Ja, jag är också en hopplös nostalgiker.
Den riktiga början
Metal Gear till MSX2 är utvecklad av upphovsfarbrorn Hideo Kojima själv och blev publicerad sommaren 1987. Samma år fick ett annat team på Konami uppgiften att konvertera och göra om Metal Gear till Famicom och NES – på bara tre månader.
Dyngan som fördärvade min uppfattning av Metal Gear Solids ursprung är alltså vad vi idag kallar ett early access-spel.
Kojima-san själv fördömer konverteringen och jag förstår honom, jämfört med hans original är NES-spelet en hädelse. När jag läser om spelet idag är det förunderligt hur det kunde bli så högt aktat som det blev då. Originalet till MSX2 fick betydligt högre betyg och sålde riktigt bra i Japan. Däremot gjorde NES:ens popularitet att originalet skulle drunkna under konverteringen som sålde över 1 miljon exemplar i staterna. Detta har naturligtvis lett till att många uppfattar NES-versionen som originalet.
Men i dag är det lättare än någonsin för fans att ta del av den riktiga nattvarden, så som Kojima visualiserade det. GOG har nämligen publicerat flera av Konamis klassiker, bland annat Metal Gear till MSX2, Metal Gear Solid och Substance.
Ett innovativt actionspel
För ett spel från 1987 är Metal Gear till MSX2 (hädan efter benämnd som enbart Metal Gear) väldigt före sin tid. Medan majoriteten av samtida spel var renodlade actionspel a lá Contra eller Super Mario-kopior, gjorde Metal Gear något genuint nytt. Istället för att skjuta allt som rör sig, börjar karaktären Solid Snake obeväpnad och måste undvika konfrontationer till varje pris. Utsattheten och spänningen det medför gör att spelet än i dag är en fröjd att spela.
Redan då visade Hideo Kojima också tecken för sin narrativa ådra då du kommunicerar via en radio vid flera tillfällen under spelets gång. Under dessa dialoger får spelaren grepp om vad som behöver göras plus att den övergripande storyn blir tydlig. Detta gör Metal Gear väldigt engagerande i jämförelse med samtidens rollspelen.
Låter allt detta bekant? Javisst! Mycket av det som finns i Metal Gear Solid kommer från Metal Gear. Codec-samtalen, den filmiska inramningen, helikopterstrider och kartonglådor uppfanns i det första spelet. Det är beundransvärt hur påhittig Kojima var back in the day. Men inte nog med det, på något sätt lyckades de även göra alarm-systemet relativt avancerat, med flera nivåer av beredskap hos AI:n och multipla larmutlösare.
Att spela Metal Gear gör mig genuint glad. Dels för att spelet är bra (tänka sig!) och dels för att det överträffar NES-versionen flera gånger om. Det är spelmekaniskt överlägset, har mycket bättre kvalitet och en audiovisuell presentation som NES inte förmår att uppnå. Tack vare att spelet krossar konverteringen kan jag äntligen släppa min aversion för originalet. Det låter löjligt att säga det men jag känner frid, på samma sätt som när två älskare försonas efter ett missförstånd.
