Outriders har funnits ute i tre veckor och precis som sina genrekompisar är mina känslor starka kring det. En del prisar spelet till skyarna och andra har mest bara galla till övers för det. Jag är en av dem som gillar spelet otroligt mycket, men trots en del genidrag har spelet en hel del brister. Men med tanke på hur spelvärlden ser ut idag har vi som spelare lärt oss att blunda (eller åtminstone ignorera) för många av de bristerna. Innan jag börjar min harang måste jag ändå säga att gameplay och builds har blivit extremt roligt att leka med. Ju högre tier du når, desto mer saker dyker upp. Detta innefattar främst moddar, men även mer material som öppnar upp för nya möjligheter. Spelets näst största plus (lootsystemet är en given etta) är gameplay.
Jag blev stormförtjust i en av genrekompisarna Remnant: From the Ashes, men blev lite besviken på hur kort det var. Den där upptäckarglädjen och farmentusiasmen övergick snabbt till slentrianspelande. Det var ett fantastiskt koncept, där shooter mötte hack’n’slash. Outriders går i Remnants innovativa fotspår, då du känner det där magiska flytet när du springer i sidled, rullar undan för Don Pedros dödsattack, vänder dig om och taggar honom med en DoT-kula, för att sedan rulla undan hans AoE-attack och fortsätta springa. Det är ett högt tempo med mycket som händer samtidigt, precis som i t.ex. Bayonetta eller Vanquish. Skill och gameplay ligger verkligen i fokus. Det är underbart och jag kan knappt bärga mig till att de introducerar närstridsvapen också. Om de gör det, det vill säga. Hursomhelst – solen som lyser på Enoch har också den sina fläckar. Dags att nämna några.
Ett begränsat urval
Jag tänkte att jag tar upp en av spelets grundpelare på en gång – lootet. När du når endgame kan du börja köra expeditioner som ger pod resources. Dessa expeditioner kan klaras av på olika tiers. Beroende på hur snabbt du klarar av en expedition får du guld, silver, brons eller tröstpris. Dessa priser, tillsammans med tiers, avgör hur fin din belöning blir. Spelets mysfarbror Tiago är härmed en vendor som erbjuder olika utrustning och vapen till priset av pod resources. Han har även en lista med elitutrustning (legendariskt) som kostar en hel del. Dessa saker stiger med din tier level och blir därmed dyrare för varje steg.
Att få ordentlig utdelning i resurser är även det en tiopoängare för belöningscentrat.
Problemet med detta är att han inte verkar rotera innehållet i sin lilla butik. Jag vet inte om det är jag som har missat något, eller om det finns en väldigt långsam rotation av utbudet. Jag köpte ett vapen som jag älskade att använda, men det finns fortfarande att köpa i butiken, mer än en vecka efter att jag anlände till Outrider’s Camp. Det legendariska loot som du kan få från expeditioner är nästan aldrig särskilt bra. På listan över bra utrustning hamnar det lite väl långt ned.
Som det ser ut nu är det RNG som styr om och vad du får för legendariskt i expeditioner. Att införa potentiella belöningar som bara kan fås för vissa expeditioner hade gjort så otroligt mycket. Låt det rotera varje vecka (eller varje dag) så kommer det bli mer angeläget att spela vissa expeditioner och försöka få det loot en är ute efter.
Destiny 2 har ett klockrent system för detta i sina lost sectors. Där har du två stycken olika sektorer som roterar varje dag, där det är olika exotiskt gear som går att få: handskar, jacka, hjälm eller byxor. Om du är ute efter en särskild del kan du välja att köra just den sektorn. Om det inte är rätt del är det bara att vänta en dag.
Skulle Outriders ha detta system i sitt endgame skulle det blir mycket intressantare att spela expeditioner. Förstå mig rätt – det är roligt att köra dem och än så länge känns det motiverande. Att samla ihop pod resources för att kunna köpa en ny legendarisk del är fortfarande en grej. Det hade dock hjälpt om Tiago kunde variera sitt utbud lite.
Vill du skaffa fler legendariska saker kan du även köra alla tio hunts. Min strategi har blivit att göra det på Tier 1 (ja, det absolut lättaste) och fullkomligt flyger genom de tio hunts som finns på världskartan. När du väl lämnar in alla hunts till Noah i Trenchtown får du en legendarisk av honom. Jag provade att levla upp den med material hos Dr. Zahedi och det är inte jättedyrt. Särskilt inte om du kör expeditions på T11 eller högre för att få podmaterial. Eftersom det ofta är saker du inte vill ha är det lätt att farma hunts på det viset. När det väl dyker upp något du vill ha kan du levla upp det och få det mycket billigare (och bättre, då du uppgraderar det) än vad du kan köpa av Tiago.
Nätverk…vad är det?
Trots att de jobbar på att lösa alla problem spelet har finns det många problem kvar. Ibland dyker det upp nya problem när ett har lösts. Vid flera tillfällen har både fiender och våra karaktärer gummisnoddat runt, eller plötsligt dött av obegriplig anledning. Headshots är ibland lika dödliga som astmatiska harklingar från andra sidan rummet. Det är som att spelet inte hänger med i sina egna svängar och det ger en ny, väldigt ovälkommen utmaning till de redan stjärtknipande segmenten. Personligen har jag inte märkt av allt för mycket, men mina vapenbröder har lyckas råka ut för varenda grej. De fastnar på pixlar, de gummisnoddar, de skjuter spöken i huvudet.
Utöver gameplaybrister är det emellertid även svårt att samla ett lag och spela tillsammans. Flera gånger har jag och mina vapenbröder tappat kontakten med värden och vi måste ibland starta om för att kunna fortsätta spela. Detta blev emellertid mer stabilt, men verkar vara tillbaka i skrivande stund. Senast för någon dag sedan försökte jag joina andra för att köra expeditioner, men efter fyra, fem ”Connection lost to host”-meddelanden gav jag upp. Det här är inte ett fall av bristande speldesign, snarare dålig förberedelse i nätverkslogistiken. Det kan med andra ord bli bättre med tiden (hoppas jag). Förhoppningsvis innan spelare tröttnar på det.
Spelbrytande buggar
Jag köpte ett assault rifle som jag blev kär i. The Juggler hade en mod som sköt iväg en blå dödsboll som rensade adds och gjorde markant skada på eliter och bossar. Till en början så jag sköt ofta bara tre, fyra skott innan jag laddade om. När jag sedan använde den på mitt marksman rifle med en kula i magasinet sköt jag konstant blåa bollar av ond, bråd död. Tills vi kom till en boss i en expedition. Så snart filmsekvensen med minibossen dök upp var vapnet mer än halverat i effektivitet och min älskade mod fungerade inte längre. För att få den att fungera igen behövde jag starta om spelet. Ambre har även upplevt att hans technomancers freeze-attacker slutat fungera när bossar dyker upp. Det är inte en feature.
En trend vi accepterat
Allt detta är såklart saker som kan åtgärdas i sinom tid, men jag blir lika trött som oförvånad när ett spel släpps och det på sin höjd är en skissad alfaversion som hamnar i händerna på spelare som betalat 6–700 kronor för produkten. Det har blivit någon form av tradition i spelvärlden, där allting måste gå så fort, allt ska produceras snabbt och alla är alldeles för otåliga och ivriga – utvecklare, utgivare och spelare. Alla dessa brister är vardagsmat i spel idag. Jag upplever fortfarande mer än måttligt många problem och brister i Destiny 2 och det släpptes för fyra år sedan!
Dessa klagomål till trots så är det otroligt roliga spel och jag försöker vara optimistisk och tänka att alla dessa fel och brister faktiskt kommer åtgärdas. En dålig story och ett dåligt vapensystem går inte att ändra lika lätt på. Den myriad av problem som finns i Outriders är saker som definitivt går att rätta till.
Slutet gott…?
Endgame känns för tillfället begränsat, men så måste vi inte hundraprocenta alla spel vi köper på en gång. Men även om vi kanske inte jagar allt från start är det ändå skönt med lite variation. En av de bästa sakerna Bungie har gjort i Destiny 2 är att införa säsonger med sin egen story. Vi kommer alltid ha något nytt där och det är nyckeln till att få spelet att bli långlivat. Om Outriders introducerar ett liknande system kommer motivationen att spela det i hundratals timmar stiga avsevärt. I framtiden får vi kanske se expansioner som i sin tur kommer ge spelet ett merspelarvärde. Storyn är så pass originell att vi inte får den generiska ”du är god, besegra den onda”-klyschan kastad i ansiktet. Det här är en mycket intressantare berättelse än så. Tack vara detta finns det möjlighet att bygga vidare på storyn med just säsonger och preliminära expansioner. Jag hoppas bara att vi får se uppdateringar för endgame inom den kommande månaden. Annars finns det risk att Outriders kommer bli den otroligt roliga dagsländan som fick sin tid i rampljuset, bara för att tyna bort innan året är slut.
Efter att ha läst det här kanske många tänker att Outriders bara är ett trassligt kaos, men det är långt från det värsta exemplet där ute. När Borderlands 3 släpptes var det enorma problem med nätverket och det kunde på allvar förstöra spelglädjen. Cyberpunk 2044 var orimligt hypat när det syntes på horisonten. Idag är det känt som spelet din dator avskyr och konstant kraschar, buggar ur eller glitchar på obscena sätt. Spelare älskar Skyrim, men det är knappast ett buggfritt spel. Jag menar inte att vi ska förminska problemen som finns i Outriders, men vi måste sätta det i perspektiv till andra spel för att få en mer realistisk bild av det. Bara för att alla brister finns ska vi inte avfärda vissa spel. Det är en balans för vad vi tolererar. Visst har Outriders sin uppsjö av problem, men inget av de problemen är permanenta. Några patcher hit, några uppdateringar dit och vi kommer få en av de bästa upplevelserna i genren – tror jag.
