Jag har lyckats hålla mig relativt frisk under hela pandemin. Nästan två år hade gått utan mer än lätta snuvor och en och annan sveda i halsen. Sedan träffade mars månad mig som mars planeten. På knappt två veckor har jag hunnit med en omgång vinterkräksjuka/influensa och en rejäl förkylning (eller Covid) – båda med tillhörande feber. Jag har med andra ord blivit något av en expert på vad man kan spela när varken liv eller lem är i särskilt användbart skick. Och eftersom jag nu är någorlunda återställd, kan ju en krönika över min tid som sjukling passa sig rätt väl.
För det första: Picross!
Kärt barn har många namn. Nonogram, hanjie, griddlers och pic-a-pix är några av namnen för vad som i gamingsammanhang oftast får namnet picross. Det är en typ av sifferpussel som ska resultera i en pixligt kantig bild av något. Med andra ord kan man säga att det kombinerar det bästa av pixelkonst och hjärnpussel.
Det som gör picross så absorberande är att det är lätt att lära sig och aktiverar precis rätt belöningscentra i hjärnan (på mig). Det händer med jämna mellanrum att jag fastnar i just picross. Väl inne i en sådan period är det inte omöjligt att jag drömmer om pussellösningar, inte helt olikt hur intensivt dansspelande kan få en att se rusande pilar för sitt inre öga.
Mitt spelande av picross går faktiskt hand i hand med nedstängningen av eShop på 3DS och Wii U. Den förstnämnda är nämligen en av de bästa plattformarna för pusslandet. Till dags dato har 3DS:en inte mindre än 15 picross-spel i PAL-regionerna, varav bara ett släppts på fysisk kassett (Picross 3D Round 2). Det inkluderar två Mario-spel, ett Zelda-spel (som du kan åberopa för platinapoäng via MyNintendo!) och ett Pokémon-spel. Ja, och ett Hello Kitty, men nu blir jag långdragen. Visst har andra spelmaskiner Picross-spel – Switch är på god väl ikapp med sina tio titlar – men såväl den sköna kontroll man får med stylusen som de relativt små prislapparna gör att Nintendo 3DS lär vara min lilla pusselmaskin ett bra tag till. Åtminstone för picross.
Bekant och lättsamt
När jag frågade kollegor och gamingvänner vad de spelar när febern knockat dem och snoret flyter i hjärnbalken, var svaret mestadels (lättsamma) rollspel och sådant man spelat förut. För vilken sjukling är egentligen i stånd till intensiva slagsmål och strider där reaktionsförmåga och långsiktig strategi är måsten? Inte denne, det är ett som är säkert. När jag senast var så här knockad, någon gång i äldre tonåren, föll det på Skies of Arcadia Legends till Gamecube att underhålla mig. Det fyller precis denna beskrivning för min del; jag har klarat det cirka fem gånger och det är en rätt lättsam berättelse till att börja med. Ett lättillgängligt slagsmålssystem har det också.
Valfritt spel ur Ys-serien på lättaste svårighetsgraden kan lätt få sjuka dagar att kännas något lättare. Ys-spelen är en skön maktfantasi som egentligen spelas bäst på svårare inställningar och nöts ner tills det lyder din minsta vink. Ingen dömer dig dock för att skruva ned svårighetsgraden – allra minst när du är sjuk. Ner i botten med den och ränn över dina fiender som om de var gjorda av bubbelplast. Detta är särskilt tillfredsställande i originalspelen, eller rättare sagt deras nyutgåvor Ys I & II Chronicles+. Det så kallade bump-systemet går ut på att du bokstavligen går in i fienderna för att skada dem, och med svårighetsgraden på Easy blir de slarvsylta på nolltid.
Vad andra spelar
Förutom ovan nämnda gav min ställda fråga en kurerad liten lista med spel. Många vill likt mig äventyra lättsinnigt i spel som Breath of the Wild, Pokémon Legends Arceus och Horizon-spelen, eller dyka ned i ett RPG så som Fable, Mass Effect eller Dragon Age. En del skriver också under på pusselspel som ett bra sjukdomsfördriv, med titlar som Baba is You och Golf Peaks. Andra dras till att bygga hus och liv i Terraria, Minecraft, Sims och Stardew Valley, medan andra gör hela arméer och/eller riken i Heroes III och Age of Empires. Vissa av dessa är klart mer lättsamma än andra (framför allt beroende på hur bekant du är med dem). Jag kan dock skriva under på att de flesta av dessa är riktigt bra ”sjukspel”.
Överlag är det så klart för jävligt att vara sjuk, men spel gör det aningen lättare att genomlida. Det är med stor ödmjukhet och tacksamhet en ligger och svettas i sin egenskapta bacillhärd. Jag är glad att kunna göra mitt för att andra inte ska behöva genomlida samma, genom att hålla mig hemma i soffan. Hoppas bara på att få vara friskare lite längre den här gången.
