I söndags trotsade jag och min lilla familj den relativa vinterkylan för att lyssna på en mycket speciell artist som gästade eventet Japan Story, som vi fick upp ögonen för på Comic Con Gamex. Efter en liten stunds väntan i Norra Latins entré leddes vi ner för stentrapporna och in i en rum med skiljeväggar. Det märktes att det var sista dagen på eventet då väggarna, som förmodligen dagarna innan agerat montrar åt diverse utställare, var tomma. Längst bak var en liten scen upprättad med en enorm projektorduk som fångade artistens alias. Publiken, ett tjugotal glada nördar som var mer eller mindre intresserade av japansk kultur, stod samlade framför den fem meter breda scenen.
Sedan presenterades han, Professor Sakamoto. Alla applåderade när han klev ut från ett sidorum i full mundering. Med ROM-hjälm, slängkappa och svart skinnställ såg han ut som en actionhjälte ur en 80-talsfilm. Professorn gick med självsäkra steg fram och såg allvarlig och cool ut. Publiken delade på sig vördnadsfullt för att ge honom passage till scenen. Han klev upp och ställde sig framför sin synt och hälsade publiken välkomna. Då släppte spänningen och alla log – han var en vanlig, schysst kille som tilltalade oss i publiken som vänner. Sakamoto inledde konserten med Super Mario Bros., men kvällen var säkrad redan vid ”hello minasan”.
Det som följde var en kväll bokstavligen laddad med spelmusik (Prof. Sakamoto laddar in spelen i sin hjälm för att spela dem). Den talangfulle musikern framförde improviserade musikmedleys av kända 8-bitarsspel där varje låt blev en egen liten berättelse som följde hjälten genom en bana och mot en boss. Mina minnen av spelen kom till liv i form av härliga rysningar och spänningar i mungiporna. Min glädje var total. Till och med vår femåriga dotter drogs med i energin och dansade loss framför scenen till Castlevania och Mega Man.
Kvällens höjdpunkt var när Super Nintendot installerades på Sakamotos ROM-hjälm och 16-bitarsspelens musik blev tillgängligt. Den här gången framförde han dem däremot osamplat, vilket verkligen framhävde skönheten i melodierna och Sakamotos egna talang. Chrono Trigger och Terra’s Theme är två mästerverk som Professorn hanterade med en artistisk respekt som visade hans genuina kärlek till spelen.
Framåt slutet av konserten bjöd Sakamoto på sina egna verk, bland annat hans sångserie Samurai som är ett friskt möte mellan japansk popmusik och den spelmusik som onekligen legat till grund för hans artistiska engagemang. Efter en encore med musik från Mother stannade han kvar för att signera skivor och skaka hand med fans. Med ödmjukhet tog han sig tid till att prata med och lära känna varje enskild person som kom fram, även vår glada lilla flicka. Jag kände uppskattning när han frågade mig om jag ville ha mitt namn på skivan skrivet i katakana och när han sedan skakade min hand med båda sina och tackade mig. Att hans signatur hade en NES-kontroll var en touch som bara en riktig nörd som jag kan uppskatta!
Vad som började som en trist dag med söndagsångest slutade med ren och skär glädje, mycket tack vare Professor Sakamotos egna glädje och sköna stil.
Tack, alla ni som arrangerade Japan Story och gjorde det möjligt för oss att uppleva Professor Sakamoto. Det var den bästa söndagen på många år.
[youtube id=”a4k2RIIh92E” width=”600″ height=”350″]
