Soundtracksöndag, del 17: Har vi hört den förr?

Vi börjar avsnittet med lite Halo. Ett otroligt populärt spel som de flesta känner till. Jag hör till minoriteten som tycker att det är intetsägande och ointressant, men nu kom ni inte hit för att få en pseudorecension av spelet. Icke sa Nicke – vi ska spetsa öronen till temalåten till Halo och lägga melodierna på minnet i åtminstone en minut eller två.

Nu kanske ni tycker att Death borde ha varit med i rock/metaldelen, men jag ser det här som en av de mer spekulativa låtarna. Kanske är jag alldeles för ointresserad av Halo för att minnas melodierna, eller så är det här en av de mer långsökta exemplen. Lyssna på Mentally Blind och avgör själva.

Om ni ägde ett SNES bekantade ni er säkert med Pilotwings. Om ni är lite yngre växte ni säkert upp med Nintendo 64 och fick ta del av spelets yngre syskon Pilotwings 64. I det sistnämnda spelet finns en låt som kallas Gyrocopter Theme. Namnet är ganska tydligt med att detta var låten vi fick lyssna på i motsvarande tävlingsgren.

Inspirationen sägs komma från inga mindre än Kool & the Gang och deras låt Celebration. När Gyrocopter Theme väl går igång är det svårt att påstå något annat. Undrar faktiskt vad Kool och Gänget skulle tänka om de visste att de skulle bli musikaliska förebilder till ett tv-spel om udda extremsporter…

Street of Rage har medverkat tidigare och musiken från spelen känns nog bekanta på ett eller annat sätt. De kommer från en period där melodierna var väldigt distinkta och utmärkte sig mer än väl. Kasta in lite Mandelaeffekt på det så tror jag nog att de flesta melodier går att koppla till något. En som utmärkte sig för denna lista är Keep the Groovin’.

Låten ifråga har fått några revisioner och den som fastnat för mig är av Eric Clapton. Fantastisk akustisk version. Kolla upp den. Versionen som vi använder som exempel är dock den av Derek and the Dominos. Och låten är Layla.

Dags att kasta sig in i en Delorean med en galen doktor som leker med radioaktiva ämnen, för nu åker vi tillbaka i tiden! Commando 86 är ett gammalt spel som dök upp på Commodore 64 och är nog ett av de äldsta spelen som dyker upp här. Detta innebär såklart att öronen får ta en liten smäll när det kommer till ljudbilden, men så var det förr!

C64-tiden var full av direkta covers av diverse känd musik. Hade det hänt idag hade allt blivit stämt ett par gånger om. En del saker var kanske inte bättre, men definitivt snällare förr. Tubular Bells av Mike Oldfield är låten som fått sig en svängom den här gången.

När vi tänker på supermachovärstingar från 80-talet har vi såklart Rambo och Commando som utmärker sig där. I spevärlden var det mest anonyma hårdingar med orimligt stora maskingevär och liknande. Sedan hade vi även de mer prominenta karaktärerna. Double Dragon hade Billy och Jimmy och Battletoads hade sina paddor döpta efter hudproblem. Spelutvecklarna bestämde sig för att höja testosteronnivåerna till ännu löjligare höjder och slog ihop de både spelen. Resultatet fick ett intro som nog låter bekant.

Det ironiska med att använda låten ifråga till ett spel täckt i muskler och knogmackor är att den heter Girls on Film och handlar om något helt annat. Hade den hetat Buff Dudes and Explosions on Film hade det åtminstone gått att koppla till machofilmerna från samma tidsperiod. Men Duran Duran skrev inte en sån låt. Kanske är det det som gör förlagan till titellåten i Battletoads & Double Dragons så charmigt.

Vi fortsätter litegrann i testosteronträsket från forna tider med Stage 2 Theme från Double Dragon 2. Precis som tidigare så kidnappas en flickvän, brorsorna bestämmer sig att hämnas på allt med två ben och avslutar allt med lite udda syskonkärlek (få inga idéer!).

Stage 2 Theme är en av de mest minnesvärda låtarna från spelet i mitt tycke och jag kan höra varför när jag hör “originalet”. Easy Lover skrevs av Philip Bailey och Phil Collins och är en typisk 80-talslåt. Phil Collins var en grym låtskrivare och musiker (har ni ens hört gamla Genesis från 70-talet!?). Easy Lover låter inte exakt som Stage 2 i Double Dragon, men om jag tyckte om låten och behövde inspiration till spelmusik hade jag nog gjort det på ett väldigt liknande sätt.

Mortal Kombat är en av de populäraste fightingspelen idag. Själv har jag inte kunnat se det som annat än att Power Rangers möter samtliga slashers från 80-talet, samtdiverse gorepornfilmer som kommit på senare tid. Huvudtemat till spelet gör att det lilla jag kunde ta seriöst med spelet försvann totalt. Dock inte sagt att det har blivit en av de mest ikoniska låtarna i spelvärlden.

Aah…det enda som är värre än 80-talets neon och klädstil är nog 90-talets eurodisco. Låtarna lät nästan likadant och alla älskade det. Mig inkluderat. En av de mer kända banden på den repetitiva danstechnoscenen var 2 Unlimited. Låten som refereras i slaktorgien som är Mortal Kombat är Tribal Dance.

Def Jam Fight for NY hade en särskild stil. Precis som alla skateboard- och snowboardspel, för att inte tala om alla WWE-spel som någonsin gjorts, dök det upp en hel del licensierade låtar. Blazin’ Theme 10 må vara en originallåt till spelet, men referenserna är inte långt borta. Med riktig musik är det här mer en instrumental remix än något annat.

Om ni är inne på hiphop från 2000 och framåt har ni nog inte missat originalet med Ying Yang Twins, Lil John & East Side Boyz. Låten heter Get Low och är en av de mest uppenbara föregångarna i de här listorna.

Sista låten på veckans lista tar oss tillbaka till de ljuva SNES-tiderna, med fantastiska äventyr i fantasifulla världar, med intressanta karaktärer. Sedan ska vi inte glömma kosmiska väsen som förintar sina egna kroppar i ren energi av hat. Som den ostoppbara terro den är måste vi åka tillbaka i tiden genom att föra över våra medvetanden till robotar och döda fostret. Om ni ryggar tillbaka och undrar vad det här är för sjuk sk-t kan jag upplysa er om att det kommer från ett av de bästa rollspelen som har släppts. Vi pratar såklart om Earthbound.

The Sky Runner är en mysig låt som fyller ut ett av de mest intressanta och experimentiella soundtracks som skrivits till ett spel. Trots spelets hutlösa orginalitet finns det ändå en del som plockats från andra verk här. Won’t Get Fooled Again av The Who är en låt som används till att komponera ovanstående orgelmys. Och ja, låten blev en meme då den bidrog till introlåten till CSI Miami också.


Nästa vecka blir det näst sista avsnittet av denna eminenta, musikaliska serie. Då tar vi en titt på lite ryska melodier, mer metal och annat som ni säkert känner igen. Syns då!

Vad tycker du?

1 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.