Veckans plagg är förvisso från det första spelet, men med klasser som är desamma i uppföljaren väljer jag att snacka lite om Destiny 2 istället. Eftersom Billy skrev vår recension blir det här min tagning på det, utan siffror och poäng. Det kommer mer kläder med Destiny och jag kommer säkerligen prata om föregångaren vid något tillfälle också, men då Destiny 2 är het skit i media just nu känns det onekligen mer aktuellt att prata om det spelet istället. Sorry för en sen post, men jag hann helt enkelt inte skriva ihop det här igår. Det kommer inte bli en vana så räkna med att få nya stycken spelmode på lördagar i framtiden.
Klädesplagg: Hoodie
Spel: Destiny
Motiv: Hunter-logga på bröstet, Destiny-logga på ärmen
Köpt: Gamer’s Heaven (officiell Bungie-merch)
Jag kommer huvudsakligen spela spelet på PC då skillnaden mellan mus och joystick är alldeles för stor. Jag har, efter snart 100 timmar, vant mig vid att spela spelet med en handkontroll, men då jag kommer kunna spela spelet med mina vapenbröder och -systrar från Overwatch känner jag att det blir den perfekta uppsättningen. Vi har spelat så mycket tillsammans och är samspelta på ett sätt jag inte fått någon annanstans. Vi flamsar och skämtar runt, men när det krävs fokus är alla grymt duktiga på att ta in information och lära sig av spelets mekanik och pussel. Men nu är det inte därför jag är här. Jag vill prata om de olika saker som jag tycker är positiva och negativa i det nya kapitlet med Guardians, the Traveller och mystiska raider som kräver fullt fokus för att kluras ut.
Det positiva…
1: Upprepningen
En av sakerna jag alltid har tyckt om med Destiny-serien är all grind. Det är ett sådant spel och har fått akronymen EGG av mig – End Game Grinder – där storyn bara är en introduktion till spelets huvudsakliga spelläge. Diablo III är i min mening samma typ av spel. Det är en story som är lite lagom lökig och dramatisk, men helt okej, för att sedan låta spelet börja på riktigt när det blir dags att samla på sig ny utrustning, ta sig an nya utmaningar och grinda loss som fan. Destiny 2 är, precis som sin uppföljare, uppdelat i tre huvudsakliga moment:
- Storyn – en presentation av världen du befinner dig i, samt att topplevla för att kunna börja bygga på power levels.
- Raidförberedelsen – en väldigt tillfredsställande grind där du skaffar bättre utrustning för att nå en rekommenderad power level genom Crucible, Strikes och diverse uppdrag som erbjuds på de olika himlakropparna.
- Raiden – när du väl kan ta dig an raiden ska du lära dig den och det görs inte på en eftermiddag. Det här är något du kan få ägna väldigt mycket tid åt, dels för att det finns fyra olika vägar att gå i början, som byts ut varje vecka, men även för att när ditt fireteam har hittat lösningen måste den utföras också. Bungie har lyckats göra riktigt roliga pussel i sina raids och Destinyserien har verkligen hittat sin prägel snabbt. Leviathan är inget undantag och pusslandet i de olika momenten är otroligt tillfredsställande, särskilt när du och ditt team lyckas hitta en lösning och faktiskt klara av det.
2: Ekonomin
I Destiny hade spelet en hel bunt olika valutor. En bit in i livscykeln började Bungie ordna till det och allt material som inte användes så fort nästa raid kom fick ett nytt användningsområde. De löste det inte snyggt, men kudos för att de försökte skapa lite kontinuitet bland alla material och valutor. I Destiny 2 har de simplifierat valutorna och håller det – än så länge – till tre olika. Glimmer (som nu har en gräns som är fyra gånger så hög), legendary shards – material som du får när du dismantlar legendarisk och exotisk utrustning, samt bright dust, ett material som du kan handla med hos Tess Everis i Eververse. Du kan få material från bright engrams (se nästa punkt) och när du dismantlar föremål du fått i sagda engrams.
3: Level up efter topplevel
I första spelet fick du ett mystic coin som du kunde använda för att handla hos Xûr, den mystiska tentakelfarbrorn från Agents of the Nine. När du fick tillräckligt med xp för en level up petade spelet bara in ett mystic coin i lootlistan till höger, vilket kändes väldigt tråkigt och diskret. I Destiny 2 får du istället ett Bright engram, ett vitt, skimrande engram som innehåller fyra olika saker. Det dyker upp på samma sätt, i lootmenyn till höger av HUD:en, men du får en flammande, snygg notifikation på skärmen, tillsammans med den klassiska loggan och ”level up!” när du väl gör det, så det känns mycket mer tillfredsställande att levla upp här.
4: Användarvänligheten
Destiny 2 har ett större fokus på loot, men det är ett tveeggat svärd som tyvärr misslyckas på vissa punkter. Så snart du blivit ”myndig” vid level 20 kan du börja jaga legendarisk utrustning på riktigt och din plånbok kommer snart bli smockfull av legendary shards. Jag tycker om det här systemet då det ger legendarisk utrustning en helt ny betydelse. De kan levlas upp för att bli så bra som de överhuvudtaget kan bli, men är även något som kan plockas isär för en valuta som du dels använder för infusions, dels för att handla saker av Xûr i slutet av varje vecka. Hittar du något
du tycker ser snyggt ut är det bara att spara det och infusa det tills det håller den standard du vill. Du kan med andra ord hitta skitgrejer tidigt i spelet, med en Power level på 200, men med lite infusions kan du få upp dem till 300+ utan problem. Att levla upp gear är med från början och är mycket mer lättarbetat än vad det var i föregångaren.
Kartan har även fått ett välbehövligt ansiktslyft, där du kan se när public events drar igång. Varje event kan ”uppgraderas” till ett heroic event om du uppfyller rätt kriterier för de olika situationerna. Xûr har även sträckt sig utanför vårt public space och finns nu på de olika himlakropparna istället. Men hav förtröstan – han är markerad på kartan och blir mycket lättare att hitta än tidigare.
5: Variation och pussel som känns fräscha
Tidigare har raids erbjudit oss en massa pussel och utmaningar som till en början kan kännas helt fantastiskt omöjliga, bara för att du ska få den där enormt tillfredsställande känslan när bossen rasar och ditt fireteam vrålar från botten av lungorna av glädje. Momentpussel har blivit en större del i Destiny 2 och striken Pyramidion känns som en kärleksförklaring till Vault of Glass, den första raiden vi fick i Destiny. I public events finns det olika sätt att låsa upp ”heroic mode” och strikes har överhuvudtaget blivit mer bombastiska och varierande. Det är en klar uppgradering av första spelet och med de nya moment som klivit in som standard känns det förnyat och riktigt roligt.
Det är inte grafik som gör det fantastiskt – det är den grymma design som ligger bakom den. Ingen upplösning i världen kan bidra med den känslan.
6: Grafik är inte allt – visuell design är det
Vi kommer aldrig komma ifrån elitisterna och teknofilerna som prompt hävdar att det måste var 4K och galet hög framerate, men i slutändan handlar det ändå om upplevelsen spelet ger. Grafik och framerate är definitivt bidragande till inlevelsen, men det är inte svartvitt. Destiny 2 är, precis som sin föregångare, ett otroligt snyggt spel rent grafiskt, men är det något de verkligen har lyckats med i Destiny 2 är det en design som känns överdådig. Fantastisk. Du tappar andan emellanåt och att se Traveller, Saturnus med sin trasiga ring från Oryx och andra enorma skapelser är fantastiska och ger en så vacker och storslagen känsla. Den sista delen av spelet visar detta på ett helt fantastiskt sätt och mitt största problem var vilken vinkel jag skulle stå i för att ta alla bilder. Det är ett av de vackraste spel jag upplevt och med sin futuristiska design får vi se saker vi förmodligen aldrig kommer se själva. Det här är det närmaste vi kommer och det är så otroligt snyggt. Det är inte grafik som gör det fantastiskt – det är den grymma design som ligger bakom den. Ingen upplösning i världen kan bidra med den känslan.
Det negativa…
1: Alldeles för mycket loot
Jag har alltid stört mig på hur lättillgänglig exotisk utrustning har varit i spelen. De är inte exotiska för fem öre och något som du t.o.m. har en Collection för i ditt vault känns det extremt tråkigt att du kan få dem så lätt. Jag satt och spelade en dag och lyckades få tre, fyra exotiska engrams under de sex, sju timmar jag spelade. Det är inte särskilt exotiskt. Det är ungefär ett exotiskt engram
var 90:e minut. När Xûr väl dök upp för första gången gissade jag på att hans grejer skulle kosta runt 100 legendary shards, med tanke på hur snabbt en kan få ihop dem. Men nej. En exotisk artikel kan köpas av Xûr för ynka 23 shards.
Med snart 700 shards betyder det att jag utan problem kan köpa runt 30 unika, exotiska föremål av honom. Det finns absolut inget som får dig att känna ”Wow! Jag fick en exotisk!” – snarare ”Då ska vi se vad jag behöver köpa för att fylla ut min samling.” med ett stort ”meh” över hela upplevelsen. Du kan fortfarande bara använda ett exotiskt vapen, respektive armordel, så att du får exotiska föremål så lätt känns fruktansvärt trasigt. Eftersom allt du köper hamnar i valvets samling kan du i princip köpa grejerna, låsa upp dem i din samling (där du kan köpa loss dem för 10 shards, på en lägre Power level) och sedan dismantla för att få tillbaka fem shards per föremål. Det finns inget som en kan sätta någon form av stolthet i. Det rasar in exotiska prylar och den där exalterade förtjusningen som borde uppstå när du får ett exotiskt engram är som bortblåst.
2: Kort story
Det här är lite sekundärt och inget som egentligen stör spelupplevelsen då det är ett EGG-spel, men när jag väl var på väg till sista bossen trodde jag att första akten skulle avslutas och starta den andra halvan av spelet. Nope. Det tog slut ganska snabbt och jag har redan spelat ut storyn fyra gånger. Det tar inte särskilt lång tid och det känns lite synd. Det fungerar då det är en introduktion till spelets huvuddel, men jag hade gärna fått mer av den. Fler uppdrag på de olika himlakropparna, till exempel. Nu kändes det mest som skyndade ”fetch quests” där du ska samla ihop de karaktärer som är med och driver vidare storyn. Med det sagt så var det en riktigt bra och snygg story, men jag hade väldigt gärna sett mer av den. Nu fortsätter ju trots allt storyn i form av lore efter sista bossen, med en massa saker att scanna, Adventures, Lost Sectors och andra uppdrag som ger dig mer information om världen du befinner dig i. Att utforska världarna kan ta dig långt och jag rekommenderar det.
Vissa försvarar Arcstrider med att den fungerar annorlunda, men det är som att säga att det är skillnad på prinskorv och grillkorv. Klart att de ser olika ut, men i slutändan är det ändå en korv du sitter och tuggar på, med obetydliga smakskillnader som inte på något vis förändrar upplevelsen.
3: Återanvändning, inlindat i PR-ljug
Jag blev extremt besviken på Arcstrider till Huntern, då det i princip är samma sak som Bladedancer från första spelet, men har PR:ats som en ny klass. Vissa försvarar Arcstrider med att den fungerar annorlunda, men det är som att säga att det är skillnad på prinskorv och grillkorv. Klart att de ser olika ut, men i slutändan är det ändå en korv du sitter och tuggar på, med obetydliga smakskillnader som inte på något vis förändrar upplevelsen. Under den tid jag spelat Destiny 2 som hunter (vilket är nästan uteslutande) har jag runt 10,000 kills med Nightstalker, mer än halvvägs dit med min Gunslinger och inte ens 2,000 kills med min Arcstrider. De enda kills den har fått är de som kommer under storyn. Så fort jag kunde byta bort den gjorde jag det. Att jag inte gillar själva klassen är såklart en personlig smaksak, men att den är presenterad som en ”ny klass” är bara dåligt. Hade de bara sagt att det var en justering av Bladedancer hade jag inte haft några problem med det, men nu har den marknadsförts som en NY klass. Det är en uppenbar lögn som inte ens den mest fanatiska person kan gå på.
4: Serverproblem
När demon släpptes…oj, ursäkta – ”Betan” – så fick vi utforska en tom farm, köra öppningsuppdraget (vilket var ett väldigt dåligt val av uppdrag) och köra en strike, samt PvP:a lite. Att spela ett linjärt uppdrag utan andra spelare är inte ett bra test av servrar. Jag bryr mig ärligt talat inte vad de sa att testet skulle gå ut på (fokus på PvP) – det är fortfarande ett dåligt val som knappast förbereder dem på det som komma skall. Och spelet har fullkomligt exploderat! Det sålde enormt på release och servrarna går varma nu, men trots praktexempel som Diablo III fattade inte Bungie att det är ett bra sätt att testa servrar när det är max åtta spelare närvarande, eller i linjära uppdrag utan något som helst samarbete (max fyra spelare, under en väldigt liten del av uppdraget). Efter att bli utkastad, inte kunna logga in och mer än måttligt många felmeddelanden på skärmen medan en spelar känns det inte som att de var särskilt förberedda på det här.
5: Bortkastade resurser (spoilervarning!)
När vi fick testa betan och utforska The Farm under en timme i demon var stället en spökstad. Inga NPC:s, men en massa olika spelare. Vi kunde titta på hur och lite flaggor och gissa var vi skulle kunna hitta NPC:s men inget som egentligen gav en bild av vad vi skulle få. När jag återvänder till The Farm i end-game (utanför det uppdrag som tar dig dit) är det i princip tomt. Du har några enstaka karaktärer som finns där, ännu färre som fyller ett praktiskt syfte och har du tur ser du lite andra spelare där. När jag åkte tillbaka dit var det tomt på andra spelare, så det märktes verkligen hur bortkastad The Farm blev. Det var bara ett tillfälligt ställe som de fullkomligt sket i när du väl låser upp nästa ställe. Jag kan se logik i det rent storymässigt, men det är fortfarande så otroligt bortkastat. Det är ändå ett spel som designats och fått sina premisser av utvecklare. Och de valde att glömma bort det här stället så snart du tar dig vidare. Förhoppningsvis kommer de väcka liv i det igen med första expansionen, för just nu bryr jag mig inte ett dugg om att åka dit. Det finns ingen som helst anledning att göra det.
Slutligen…
Det finns mer att prata om i båda kategorier, men det här är de främsta sakerna jag har tänkt på. Jag älskar Destiny 2 och det är ett grymt spel, men det märks att Bungie ibland har en jävla otur när de tänker. Deras ”beta” var ett bra exempel på det och vi ska inte ens gå in på första spelet och alla brister och missar som finns att hitta där. Med det sagt har jag fortfarande lagt ned 1200 timmar på det, vilket i jämförelse med andra spelare är ganska blygsamt. Jag har nästan 100 timmar i Destiny 2 till konsol och jag kan knappt bärga mig att få dra igång med Klan Moerda, vår Destiny 2-gren av vad som växte fram med Overwatch och Team Moerda.
Bilderna ni ser här under är tagna av mig när jag har spelat spelet. Inget är förskönat för PR eller liknande – ni kommer få uppleva allt i sin kontext när ni väl spelar spelet. En del bilder är tunga spoilers, men jag låter ovissheten föda nyfikenheten istället.
