The Usual Suspects. Kul grej, då Inky Blinky Pinky och Clyde är ganska rimliga att hålla misstänkta för elände och otyg i Pac Man. Men texten som pryder tröjan upptill kommer ju även från en film med samma namn. Ingen av de som medverkar i filmen har dock några kopplingar till spelvärlden (med undantaget i Kevin Spacey som var med i Advanced Warfare). Nej, det är här mina roliga (se även: barocka och totalt orimliga) tankebanor får göra jobbet. I vanlig ordning. Eftersom tröjan är lite av en crossover mellan en film och en spelserie tänker jag idag lägga fokus på skådespelare i spel, närmare bestämt röstskådespelare.
Klädesplagg: T-shirt
Spel: Pac Man
Motiv: De fyra spökena som jagar dig
Köpt: Fick av en bekant
Pac Man har ju ingen röstskådespelare, men jag kan rekommendera er att trycka rytmiskt på era öronflärpar (hålla för öronen). Där har ni en av Pac Mans två repliker. Att emulera hans dödspip är nog lite svårare. Så – nu är ni röstskådisar! Nej, ni behöver inte tacka, det var så lite!
De återkommande rösterna
Vi har ju en del röstskådespelare som varit med lite här och där. Vissa gör samma typ av roll om och om igen, men sen har vi de som får oss att tappa den röda tråden. En av dem är Ashley Burch. En del av oss har nog sett henne i hennes serie Hey Ash, Watcha Playin, där hon medverkar tillsammans med sin pappa och som oftast sin bror. Den sistnämnda, Anthony Burch, har varit med och skrivit manus till Borderlands 2, där Ashley även medverkar som Tiny Tina. När Guerilla Games lade Killzone åt sidan och provade något nytt fick Horizon: Zero Dawn. Det är ett otroligt vackert och snyggt spel som låter oss utforska en fantastisk, postapokalyptisk värld. Vad många kanske glömmer (eller inte ens visste om!) är att det är Aloys röst som vi hör i Tiny Tina.
En favorit i spelvärlden är Liam O’Brien. Han har en så särskild röst som inte går att ta miste på och han har varit delaktig i en hel del intressanta spel. Han gjorde bl.a. rösten till Illidan i World of Warcraft, samt Heroes of the Storm. Vi har även hört honom i NieR som Grimoire Weiss och som War i Darksiders. Om vi ska hoppa lite snabbt till tecknat så får War sällskap av en dryg jävel som får rösten av Mark Hamill, som även gjort rösten till Jokern i Batman. Liam O’Brien har även gjort röster till en hel del karaktärer i X-men, samt Gaara i Naruto.
Nolan North är nog mest känd för sin roll som Nathan Drake i Uncharted, men har även fått tagit över som Ghost i Destiny efter Peter Dinklage. För mig kommer dock Nolan North alltid vara förknippad med Uncharted och hur otroligt snyggt animationer samarbetar med röstskådespel där. På tal om glimrande prestationer – det för oss vidare till…
När allt dirigeras med perfektion
Ett av spelen som fångat mig starkast när det kommer till röstskådespel på sistone är Warframe. Det är en lootgrinder, men har lyckats få in en så otroligt intressant och cool story mitt i allt. Det är sällsynt när spel designas på den skalan, särskilt då teamet bakom är väldigt litet. Den introduktiva filmsekvensen till The Second Dream fick mig att totalt tappa hakan över hur extremt snyggt replikerna serveras.Det är på en så findetaljerad nivå, som samspelar så extremt snyggt till filter, mix och soundtrack. Vissa kanske bara rycker på axlarna, men för mig var det audiellt guld.
Som bubblare måste jag nämna uppdragen i Chains of Harrow. Precis som The Second Dream handlar det inte så mycket om vilka röstskådespelarna är, som själva mixen och framförandet. Det är extremt bra mixat och har med så enkla medel lyckats skapa en så otroligt obehaglig känsla. Brorsan frågade som jag spelat uppdraget. När jag sa nej. ”Rap tap tap. Säg till när du hört det.” När jag senare halvskriker i fasa och sitter och gnyr av extrem ovilja att spela vidare förstod han att jag hört det. Hans fnitter i chatten var knappast en tröst, men jag känner igen känslan.
Sedan har vi spelen som lyckas leverera monologer på ett så perfekt sätt. I sin kontext, med sin stämning och känsla bygger de mästerverk. En scen som fullkomligt krossar en är från Hellblade: Senua’s Sacrifice. Har ni inte spelat spelet, men vill göra det, klicka inte på länken! Det måste verkligen upplevas i sin helhet. Vid ett tillfälle hamnar Senua i ett mörker, där en röst leder henne till något som får digra konsekvenser och målar upp en stämning som följer med i resten av spelet. När rösten börjar prata i vers blir allt så knäckande vackert och sorgligt.
