Jag har flugit otaliga virtuella flygningar mellan Göteborgs och Stockholm och ett par stycken över Atlanten. Även om jag anser mig ha rätt bra koll på alla knappar i cockpit så är det ändå inte riktigt samma sak som att sitta bakom spakarna på ett äkta flight deck. Om man som jag aldrig tagit ett flygcertifikat så är det snudd på omöjligt att få flyga en riktig Boeing 737. Då är det tur att det finns entusiaster som Peder Lundström som med sitt gedigna simulatorbygge ger oss skrivbordsflygare chansen att för ett par timmar få känna oss som rikliga piloter.
Det är inte mycket som skvallrar om vad som gömmer sig bakom de stora portarna i industriområdet i Mölnlycke strax utanför Göteborg. En liten klisterdekal med texten flygsimulator.nu och Avipro hintar dock om att vi kommit rätt. Peder Lundström välkomnar oss in i lokalen som domineras av en stor, vit låda inuti vilken själva flygsimulatorn gömmer sig. Längre in i lokalen hittar vi kontoret och det är också här vi slår oss ner för en liten pratstund.
Utbildar piloter
När du svänger tror kroppen att hela simulatorn lutar.
Peder har varit trafikpilot sedan tidigt 80-tal och har stor erfarenhet både av att flyga och utbilda piloter. Genom en utbildning som haveriutredare i USA har han fått en unik inblick i vad som kan fallera under flygningar. Det är intresset för utbildningar som fick honom att investera de nästan två miljoner som det kostat att bygga den avancerade 737-simulatorn.
Under de nästan två år simulatorn har varit aktiv har Peder utbildat en mängd piloter i simulatorn. Vanligast är att aspirerande piloter som skall flyga upp/testas för ett bolag kommer och tränar sin färdighet hos Peder och hans kollegor innan slutprovet.
– Kommer du direkt från flygskolan så har du drygt 200 flygtimmar bakom dig, berättar Peder Lundström. Det finns ofta ett stort behov av mer träning och då framför allt så kallad MCC, Multi Crew Co-operation, hur man flyger i en två man stark pilotsbesättning. Men naturligvis även skillnaderna mellan den typ av flygplan som man tagit sin utbildning på och en 737:a, som har helt andra flygegenskaper.
MCC innebär att piloter lär sig att samarbeta på flight deck och utbildningen är ett krav för att få flyga plan där minst två besättningsmän arbetar tillsammans under flygning. Piloterna lär sig hur man kommunicerar och samarbetar i cockpit. Alla de piloter som Peder tränat i simulatorn har fått jobb efter passen som man utfört.
Vilka är det som kommer och flyger i simulatorn?
– Det är allt ifrån 12-75 åriga pojkar som firar födelsedagskalas till blivande piloter, svensexor och givetvis aktiva piloter i behov av träning, svarar Peder. Du kan köpa en simulatorupplevelse genom exempelvis LiveIt eller på vår sida, flygsimulator.nu, men själva upplevelsedelen är en liten sidosyssla. Fokus ligger främst på pilotutbildningar och operativa utbildningar eller konsultationer.
På frågan om vilken prestanda datorerna som driver simulatorn har, så svarar Peder kort och gott ”det mest kraftfulla du hittar på marknaden”. Totalt fem olika datorer driver hela bygget och mjukvaran heter Prepar3D, en vidareutveckling av Flight Simulator X, utvecklad av den amerikanska flygplanstillverkaren Lockheed Martin.
Delar från riktiga flygplan
Även om det grafiska ”ögongodiset” inte är avgörande för hur simulatorn fungerar förhöjer givetvis en verklighetstrogen omgivning upplevelsen. Precis som i Flight Simulator X så kan Prepar3D byggas ut med mängder av tillägg och det senaste tillskottet i Peders simulator är en mycket detaljerad version av Kastrup i Köpenhamn. Man kan i simulatorn flyga till i stort sett alla världens flygfält. För utbildningar anser Peder dock att det räcker gott med fyra eller fem olika flygplatser.
Under ledning av Peder och Jakob känner man sig väldigt trygg i den instängda simulatorn.
När det så blir dags för mig att kliva in i den stora, vita lådan är koncentrationen på topp. Jag har fått sällskap av Jakob Wiqvist, elektriker och flygentusiast som är simulatortekniker i verksamheten. Han fungerar som min co-pilot under flygningen och hans främsta uppgifter är att sköta alla instrument samtidigt som jag koncentrerar mig på flygningen.
Själva simulatorn är ett imponerade bygge som är en exakt kopia av flight deck på en Boeing 737NG. Stolarna, som förövrigt är hämtade från ett rikligt flygplan, är klädda i fårskinn. De är förvånansvärt bekväma och ställbara i alla tänkbara riktningar. Marknaden för andrahandsdelar från flygplan har i exploderat och med att simulatorbyggare världen över letar delar till sina verk. Delar som tidigare stod och rostade bort på skrotupplag säljs nu dyrt till simulatorbyggen världen över.
Jag lyckans ganska omgående orientera mig i cockpit. Det mesta känns bekant från min flygsimulator där hemma, men känslan är helt annorlunda när man handgripligen snarare än med musen slår om reglage och knappar. Det krävs inte mycket fantasi gör att förställa sig hur det känns att sitta som kapten i en fullastad Boeing 737.
Även om jag försöker intala mig själv att det hela inte är på rikligt så blir jag lite nervös när jan intar min plats bakom spakarna.
– Glöm inte att du har 189 passagerare och fem kabinpersonal i kärran, säger Peder för att få mig att känna lite extra press. Torts att jag vet att han skämtar så fastnar orden i huvudet. Nu inser jag vilket enormt ansvar en pilot har.
Min första start får jag göra ganska omgående. Peder har ställt upp kärran på en av Kastrups längre startbanor. Motorerna rullar och jag har fått klartecken att lyfta. Med hjälp av instruktioner från Peder och lite guidning från Jakob drar jag sakta på full gas och flygplanet börjar rulla ner för banan. När vi passerar Vr säger Peder ”rotate” och jag drar spaken mot mig. Nosen lyfter och snart ser jag bara himmel utanför. Även om simulatorn är en så kallad fixed base-simulator, vilket innebär att den inte rör sig, så känns det ändå som man pressas bakåt i stolen när planet stiger. Samma effekt känner jag vid sväng, då jag omedvetet lutar mig i motsatt riktning för att balansera upp den inbillade lutningen.
– De flesta som flyger här första gången är övertygade om att simulatorn rör sig, berättar Peder. Det beror förmodligen på att den projicerade bilden på 200° är helt sömlös. Surroundljudet bidrar säkert också till den känslan.
Från Kastrup till Kastrup
Min första flygning går bra. Jag koncentrerar mig stenhårt på att följa flight directorn, två streck som skall bilda ett perfekt kryss på instrumentpanelen. Jakob rattar radion och inställningarna för autopiloten. Efter en kort rundtur över Köpenhamn har jag riktat in planet för en direktinflygning tillbaks till Kastrup. Landningen blir visserligen ganska skakig, men jag lyckas ändå sätta ner planet på marken igen, en bedrift jag just då känner mig ganska stolt över.
Jag blir instruerad att taxa flygplanet till gate 29C. Normalt är jag van att styra plan på marken med hjälp av mina roderpedaler och det fungerar på samma sätt i en Boeing 737. Jag hade däremot ingen aning om att det också går att styra med hjälp av en ratt som sitter monterad i knähöjd. Det är i sig kanske inte så märkvärdigt, men det är en detalj som jag inte kände till alls och det visar vilken skillnad det är på skrivbordsflygarens utrustning kontra en riktig simulator.
Peder, undertecknad och Jakob utanför den låda som utgör 737-simulatorn.
Flygning nummer två sker mellan Kastrup och Sturup utanför Malmö. Inte heller denna resa bjuder på några överraskningar och allt flyter på som smort. Ända till jag skall landa. Plötsligt kränger planet kraftigt åt vänster. Motorbortfall, instruerar Peder, kompensera med roder!
Inflygningen blir både skakig och skev men efter en hel del hjälp från Jakob lyckas vi tillsammans landa i Sverige. Resultatet blev förmodligen ett knäckt noshjul, men i min bok så är alla landningar utan skadade passagerare bra landningar. Det är dock tveksamt om flygbolaget som måste stå för reparationerna håller med.
– Ofta så upplever piloter att det är lättare att flyga rikliga flygplan, snarare än simulatorer, berättar Peder. Samtidigt skall du vara glad att jag inte simulerade ett totalt hydraulikfel. Då hade du fått kämpa för allt vad du är värd för att hålla planet på rätt kurs.
Nästa steg för Peder blir att få simulatorn godkänd av Transportstyrelsen. Det som återstår innan certifieringen kan genomföras är att installera syrgasmasker och fungerande kommunikationsutrustning. När Transportstyrelsen sedan givit sitt godkännande så kommer piloter att kunna tillgodoräkna sig flygtimmar i simulatorn.
Peder har många planer och idéer med sin simulator. Bland annat har han funderat på att låta flygentusiaster genomgå en fullständig typutbildning, komplett med teori och praktik. Det hela skulle i så fall resultera i ett virtuellt certifikat för trafikflygning. Det är inget du kan söka jobb som pilot med, men det skulle säkerligen göra sig snyggt i en ram på väggen.
De dryga två timmar jag och fotografen Stefan spenderar hos Peder och Jakob i Mölnlycke bokstavligen flyger iväg. Min upplevelse i simulatorn är så nära min pojkdröm som det går att komma utan att vara riktig trafikpilot och suget efter att bygga en egen simulator är större än någonsin. Dock krävs det som sagt en hel del investeringar innan jag ens kan komma i närheten av simulatorn jag just flugit.
Vill du också flyga simulator hos Peder så finns det flera möjligheter. Lättast är att boka tid på hemsidan flygsimulator.nu. Du kan också köpa en simulatorupplevelse hos LiveIt. Är du aspirerande pilot och känner att du behöver MCC-träning eller bara vill finslipa på dina färdigheter så kan du kontakta Peder genom hemsidan Avipro.se. Oavsett vilken typ av upplevelse du väljer så kan jag lova dig ett trevligt bemötande och proffsiga instruktioner från Peder eller någon av hans entusiastiska kollegor.
Alla bilder är tagna av Stefan Schmidt.
