Så har vi slutligen nått fram till listans titulära episod – årets spel. Det är sista dagen på året och vi avslutar 2019 med att kora spelet Varvat tycker har varit bäst i år.
Sekiro: Shadows Die Twice
Vi har spel som erbjuder en fantastisk story, stora utmaningar, underbar gameplay och visuella upplevelser. Vanligtvis kan du dela upp spelen i ett venndiagram, där det bara blir tydligare att det ena ofta kommer på bekostnad av något annat. Exempel:
Bli inte för bokstavlig med detta, det är bara ett exempel på hur spel vanligtvis fokuserar på ett element och bygger spelet kring det. Personligen känns Dark Souls mer i mitten av diagrammet. Det har faktiskt allt här. Att fokusera på ett av dessa element är i min mening helt rätt sätt att göra det på, men ibland kommer undantagen som bekräftar regeln. Med Soulsborne fick vi lore, atmosfär, gameplay och utmaning – allt i ett paket. Bloodborne drog upp allt en växel och fick ännu mer fokus på gameplay (Lovecraft-atmosfären gjorde knappast saken sämre). Med Sekiro lämnade vi medeltida legender och viktoriansk eldrichskräck för ett mer traditionellt, japansk upplägg. Vi möter samurajer, mytologiska varelser och feodalherrar allt draperat i en genuin tolkning av feodala Japan.
Gameplay är snabbt och tight och Sekiro påminner mer om Bayonetta än Bloodborne. Det är snabbt, yvigt, explosivt och får tankarna att gå till Platinum Games och de spel de blivit kända för. Från långsam staminafighting till ett konstant tempo av aggressiva attacker. Och då har vi inte ens nämnt ”Bionic Commando-protesen”. Gameplay är, i kortare ordalag, extremt tillfredsställande och roligt.
Sekiro ger oss något av allt. Vi får story (men mest lore!), intensivt gameplay, vackra miljöer och en ordentlig utmaning. Av de få spel som verkligen måste upplevas, inte bara i år men överhuvudtaget, är Sekiro ett av spelen på den inte alltför långa, men exklusiva, listan.
