Moons of Madness
Lovecraft har skrivit en stor mängd noveller, där en del av dem har haft fokus på ”eldritch horror” – en oförklarlig skräck vi inte kan erinra oss. Som extrem fegis när det kommer till skräckspel var det en otrolig fröjd att ta del av Moons of Madness. Inte bara är det kosmisk skräck, men det utspelar sig i rymden, vilket ökar känslan av isolation och utsatthet. Utan att bli för futuristiskt får vi följa några forskares öde när en främmande urkraft börjar ta över rymdkolonin. Allt knyts samman med ockult vansinne, hallucinationer och snygga skräckelement. För det är inte billiga, oinspirerande jumpscares. Det är atmosfär och obehag som lindas in i en riktigt bra story som är otroligt trogen H.P. Lovecraft och hans okända mörker.
Final Fantasy XIV: Shadowbringers
Skulle du tro mig om jag sa att Final Fantasy XIV: Shadowbringers bjuder oss på en av de bästa rollspelsberättelserna på år och dagar? I den senaste expansionen till Final Fantasy XIV slits vi bort från Eorzea och kastas in i en annan värld där balansen mellan ljus och mörker rubbats så illa att ljuset hotar att svälja allt i sin väg. Natthimlen har dolts bakom en ridå i över 100 år och fasansfulla varelser slukar allt levande i sin väg. Det känns verkligen hopplöst och majoriteten av världens invånare väntar bara på sin stundande undergång. Mitt i allt står du, Ljusets kämpe, som nu måste axla rollen som Mörkrets kämpe och återställa balansen innan det är försent.
Shadowbringers är en mörk och dyster saga, där balansen mellan gott och ont ifrågasätts och de små glimtarna av hopp skiner som starkast. Bakom varje hörn väntar nya twistar och berättelsen håller ett högt tempo samtidigt som den låter oss bekanta oss med denna vackra, döende värld och växer sig till episka proportioner. Det hade kunnat falla platt, men Shadowbringers berättelse är extremt välskriven och drivs framåt av starka karaktärer och en av de mest karismatiska skurkarna på år och dagar. Det är utan tvekan en av 2019:s vackraste och dystraste sagor.
