Jag hade ljumna förhoppningar om Strider på Master System efter att ha hört om det. Men eftersom jag nyligen klarat spelet från 2014 med samma namn och faktiskt tyckte om det, var jag ändå lite nyfiken på vad serien hade att erbjuda på min favorit-underdog-konsol. En A-kurs i hur man inte designar spel, visar det sig.
Strider är det sämsta mög konsolen har att erbjuda, skrapad från den mest talanglösa botten av spelindustrin anno 1991. Att skräpet fick släppas över hela den då Master System-spelande världen (alltså inte Japan – lucky you!) är inget mindre än en krigshandling. Och vilka står för denna travesti? Tiertex Design Studios. Men till skillnad från Gauntlet, som avhandlades så sent som igår, har Strider verkligen ingen räddning någonstans.
Grafiken är nog det mest oförargliga spelet har att trakassera dig med, men när den är så sönderkopplad från gameplay spelar det ingen roll. Strider går i singulärt antal bilder per sekund, och det påverkar hur spelet tolkar dina kommandon. Det värsta exemplet är andra banans boss, som nästan är lika mycket lotto som Ecco the Dolphin. Du har dessutom bara tre liv på dig, sedan är det GAME OVER och börja om från början. Såvida du inte använder banväljarfusken – men varför skulle du? Så fort du klarat banan du valt kastas du bara in i bana två ändå, vilket betyder att du ändå inte kan nå slutbossen genom den här metoden.
Ju mindre sagt om musiken desto bättre. Ju mindre mer sagt om Strider på Master System desto bättre, punkt. I SEGA Master System: A Visual Compendium säger regissören Kouichi Yosui att han genom Strider beskylldes för att företaget redovisade röda siffror (2019: 336). Jag tror dock inte att han är att beskylla för Master System-versionen alls. De enda jag kan fästa vid den metaforiska skampålen är Paul Marshall som kodade möget och ”Misses Tarumi” som komponerade kakafonin till soundtrack.
Men vi kan avsluta med en intressant anekdot: I samma intervju nämnd ovan nämner Yotsui att Strider och slutbossen, Stormästare Meio, är inspirerade av självaste Sagan om Ringen. Det är säkert gulligt när man tittar på de BRA spelen i serien. Tittar man på Master System-Strider … låt oss säga att Tolkien antagligen skulle uppfunnit helt nya språk bara för att kunna svära åt skiten på passande sätt.
