SpellCaster är ett licensspel baserat på en manga/anime, och det märks verkligen i hela spelets DNA. Det fullkomligen dryper av stereotypiska element, dialoger och designer. Det hela bakas dock ihop till en helhet som är rätt unik än idag, och helt klart inte utan sin charm och sköna stil. Animen ifråga heter Kujakuō, eller Spirit Warrior (dock bokstavligen ”Påfågelkungen”), och släpptes i 17 pocketvolymer respektive en OVA med tre episoder om en timme vardera. Ytterligare två OVA/ONA:er släpptes faktiskt baserade på den här franchisen, vilket helt klart fått min nyfikenhet. Men nu återgår vi till spelet.
SpellCaster är en del enkel plattformsaction, väldigt nära Kenseiden i stil och flöde. Det är inte alls lika finslipat och kommer frustrera den ovane, men inget med vare sig banorna eller bossarna är omöjligt (även om berget Hinokami kan dra åt helvetet det hämtat inspiration från). Den andra delen är menybaserade interaktioner i stil med Shadowgate och Deja Vû på NES. Dessa står för de kryptiska elementen och mer än sin beskärda del backtracking senare i spelet.
De menybaserade partierna i SpellCaster gör titeln till ett ”lekplatsspel”. Det är så medvetet kryptiskt att det är meningen att du ska spela det som en community, likt hur man kan tänka sig en skolgård eller lekplats (eller lekplats på en skolgård) under 1980- och 1990-talen. Det ska alltså ta lite tid innan någon av er slutligen knäcker formeln och kan dela med sig av frukten. Det svider faktiskt lite att det inte riktigt går att spela på det här sättet i dag. I stället satt jag med en guide efter de första två timmarna, hellre än att ta anteckningar, teckna kartor och behöva gå genom åtskilliga timmar av trial and error.
Tyvärr är SpellCaster inte optimerat för PAL-enheter. Det påverkar så klart inte gameplay särskilt mycket, men det är ändå synd – framför allt på soundtracken. PSG-ljudet är rätt okej i PAL-fart, men låter faktiskt riktigt bra i korrekt hastighet. Här finns dessutom FM-soundtrack instoppat, och det låter förbaskat bra. Jag fastnade framför allt för den vemodiga melodin i ”undervärlden”. Den japanska versionen har en instrumental rendering av anime-OVA:ns temalåt, Replicant Scandal av bandet SPLASH.
Trots alla laster måste jag dock säga att SpellCaster var ett riktigt trevligt sätt att spendera en eftermiddag + kväll. Det har också gett mig en solklar rekommendation på lite old-school-anime att gräva fram. Ett alldeles ypperligt sätt att kombinera mina två retrointressen, med andra ord. Jag tvivlar dock starkt på att animens eller mangans huvudperson lystrar till ”Kane”.
