Populous är en gudsimulator utvecklat av Bullfrog Productions (studion som gjorde Peter Molyneux till ett känt namn). Det släpptes på PC 1989 och portades trots sitt väldigt PC-skriande gränssnitt till ett antal konsoler också. Master System var en av dessa, och fick spelet 1991 i Europa samt 1993 i Brasilien. För portning och utgivning står TecMagik.
I Populous spelar du som Gud – den sanna guden (så klart!), den enda vars tro skall eka ren och rättmätigt världen över (självfallet!). Din uppgift är att vägleda dem små liven, föra dem med en kärleksfull hand som inte utsätter dem för prövning, utan räddar dem ifrån de onda kättarna som dyrkar fel gud – alltså inte du! Den här världen är inte stor nog för trosfrihet; de ska alla dö.
Varje bana är en liten värld vars landskap du kan manipulera för att hjälpa dina undersåtar kolonisera den. Varje bana kommer också med vissa villkor för landskapet och för din motståndare: Landskapstyp, ondskans handlingsfart och -kraft, byggförhållande samt vilken typ av fara träsk och vatten utgör. Det hela låter rätt konstigt (framför allt lite komiskt i att motståndet bokstavligen kallas ondska), men ta det bara lugnt; det blir värre! Här finns för övrigt tusentals olika banor att leka gud på, men de loopar efter ett tag, så Populous är i sak ett oändlighetsspel. Vilket i sig är en ypperlig, om än oavsiktlig, kommentar om vilket sisyfosarbete missionerande är.
Trots en introduktionskurs av den här mångordige britten har jag seriöst ingen aning om vad jag sysslar med när spelet väl är igång. Och Populous är till råga på allt ett av mina MS-spel som saknar manual(!). Det spelas dessutom ur ett isometriskt perspektiv som är extremt desorienterande och förvånansvärt svårt att vänja sig vid. När du väl gör det, måste du slåss mot spelets underliga regler för hur du får höja och sänka marken. Den rättfärdiges hand rör sig ständigt över landskapet via spelarens kommando, men jag är aldrig riktigt säker på vad det är som gör att den öppnas. Bara att den inte får göra handlingen du vill när den väl är stängd.
Jag är inte ens främmande inför spel som kretsar kring landskapsarkitektur och byggande. Det är knappast min favoritgenre, men det kan vara avkopplande – i synnerhet mot en dum AI man kan stampa till förra årtusendet. Populous gör dock trots guider ett uruselt intryck på mig och jag har allt annat än roligt under den knappa timme jag nu spenderat med det. En vacker dag kanske jag återbesöker detta Molyneux första kärleksbarn, men då blir det nog inte denna version. Åtminstone inte innan jag har en manual!
