Sist vi såg något från Borderlands var när episod fem släpptes till Tales From the Borderlands för fyra år sedan. Innan dess såg vi Pre-Sequel, som lät oss se vad som ledde John, jag menar Handsome Jack, till att bli den Hyperiontyrann han var i Borderlands 2. Efter att ha sett spel som Destiny, The Division och Warframe (för att bara nämna några!) så återgår vi nu till serien som rotade looter-shootern som genre.
Vad som hänt hittills
Borderlandsserien började inte starkt med sin story. Det finns dock en hel del lore att utvinna ur serien. Med Borderlands 2 blev storyn mer framstående och med Handsome Jack fick vi en av spelvärldens bäst skrivna (och framförda) karaktärer vi sett. För att ta del av vad som hänt fram till nu kan ni läsa vår sammanfattning av vad våra vault hunters varit med om fram till nu.
Läs om historien i Borderlands – del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7
Del tre tar vid där Fight For Sanctuary slutade. Lilith stannade kvar på Pandora för att hitta valvnyckeln som försvunnit. Mordecai, Brick och de andra drog vidare för att förbereda för ett kommande krig The Watcher varnat Lilith om. Under denna period växte ett nytt hot fram. Children of the Vault är en kult som leds av sirenen ”God Queen” Tyreen och hennes bror Troy. Dessa två psykopater har tagit avskyn till en ny nivå med sin influencer/youtuber-mentalitet, där allt direktsänds på ett oroväckande hurtigt sätt.
Under Liliths sökande efter nyckeln dyker fyra nya vault hunters upp. Den f.d. Vladofsoldaten Moze och hennes mech Iron Bear, Sirenen och hjältinnan Amara, den smått onyktra legosoldaten Zane och den resande roboten Fl4k. Tillsammans dyker de upp på Pandora, fullkomligt förstör en liten utpost med COV-banditer, för att sedan plockas upp av Marcus och hans buss.
Vad definierar en bra uppföljare?
Det finns många åsikter om vad en uppföljare bör vara. Vissa vill att allt ska vara nytt, men jag känner personligen att det inte är vad en uppföljare är. Det är bara ett nytt spel som råkar ha samma namn som föregångaren. Det var därför vi fick Devil May Cry och inte ett nytt Resident Evil. Sedan har vi de spel som är en kopia av sin föregångare, ”copy/paste-spel”, med väldigt få förändringar. Assassin’s Creed-serien led av det här problemet ett tag. Slutligen har vi spel som behåller sitt grundkoncept, det som definierar spelet i de små detaljerna. De försöker inte uppfinna hjulet på nytt – de utvecklas.
Borderlands-serien hamnar i det sistnämnda facket. Gearbox själva har sagt att de vill behålla det som gör Borderlands till Borderlands. Och ja, du får definitivt mer Borderlands här, men det här är en makeover i sin rätta form. Senare fick vi Destiny, The Division och Warframe, för att nämna några. Det blev populärt att grinda och farma som vi gjorde i något MMORPG, men med mycket tyngre action. Vad som uppdaterats i Borderlands 3 är alltså inte spelets kärna. Vad vi fått är en evolution som gör spelet till det största, snyggaste om mest spelvänliga delen i serien.
Så vad är nytt?
Det är en uppdaterad och aktuell kontroll som känns mer hemma i FPS-genren. Den är tightare och har en bättre respons än i tidigare spel och gameplay känns så mycket mer flytande och intuitiv. Det har ett bredare utbud av fiender och fordon, samt möjlighet att designa våra karaktärer, vapen och bilar på ett helt nytt sätt. Vapnen känns mer genomtänkta och de känns inte lika RNG som sist. Tillsammans med alternate fire blir användningsområdena så mycket större och mer intressanta. Det går även att få uppgraderingar som, i sann Metroidvania-anda, låter dig återbesöka ställen för att komma åt nya saker.
De sociala möjligheterna är också utökade och effektiviserade. Karaktärerna känns mer levande och mer…närvarande. De är inte bara NPCs som står och ger dig uppdrag. De har ett syfte och deras uppdrag har för det mesta en bra motivation. Det här är bara några av sakerna som har förändrats. För mig är en bra uppföljare ett spel som utvecklas till något bättre än sina föregångare. Borderlands 3 är det.
Kommer ni ihåg alla skins som dök upp i Borderlands 2? Nu spottar spelet ur sig dem. Andra modeller för huvudena blev en stor grej för tvåan och vi får dem en masse i trean. Du kan även, precis som i första spelet, välja färger på din karaktär. Tre olika färger med tillhörande nyanser. Om du vill pimpa pickadolen kan du göra det med enskilda skins också. Vill du ha tingeltangel på går det också att fixa. Du kan även designa ditt fordon med färger, hjul, ramar och boosters. Det finns tusentals vault hunters därute, men bara en ser ut som din. 1+2 är Borderlands 3. Och lite mer därtill.
Huvuden i överflöd. Om du vill ha lite flådigare färger på kläderna finns det att köpa. Borderlands gör comeback med sin palett i trean. Det finns skins att köpa hos Crazy Earl för eridium, samt hitta ute i världen.
Ljud som får trumhinnan att kurra
Ljuddesignen är riktigt snygg. När jag sitter med mina hörlurar lurar ljudet mig ibland och jag börjar leta saker i lägenheten. Det är riktigt bra mixat och ljudeffekterna till eldgivning och omladdning är riktigt tillfredsställande. Det jag riktigt saknar är Troy Baker som Rhys. Fiender har fått fler ljud och repliker och de kvinnliga banditer och psychos du möter har klockrena röster som passar perfekt till sina manliga motsvarigheter.
Musiken är skriven av bl.a. Jesper Kyd, kompositören bakom de andra spelen. Tillsammans med honom ser vi även Michael McCann (Deus Ex: HR, Deus Ex: MD), Raison Varner (Prey, Borderlands 2) och Finishing Move (Borderlands 1 och 2, Assassin’s Creed-serien). Som stort fan av McCanns dystra, mörka melodier var det en fröjd att höra dem här.
Gameplay och Quality of Life
Det som jag var mest nyfiken på när jag började se videos till Borderlands 3 var hur kontrollen skulle kännas. Efter vårt Borderlandsmaraton fick jag återigen uppleva hur grundläggande och bristfällig kontrollen var i första spelet. Med statistik i klassisk RPG-anda var det uppenbarligen svårt att få till det i ett FPS-spel. Tvåan gjorde det lite bättre, men det märktes att det fanns en del att efterfråga. Detta var dock inget som förstörde upplevelsen av spelen. I trean har de dock förfinat detta och designat den mer i linje med moderna FPS idag. Det är en mycket mer tight kontroll, som tillsammans med förmåga att ground smasha, glida och klättra på sin omgivning, som ger mycket mer frihet. Du är inte längre låst till spelets regler på samma sätt.
En av problemen tidigare spel hade var alla färdsträckor. Vissa DLCs kändes stora bara för att du fick springa 7800 mil under genomspelningen. I Borderlands 3 har vi välsignats med en fasttravel som fungerar var du än är. Du kan teleportera dig till Fast Travel Stations och till fordon, vilket ger spelet en helt ny flexibilitet och effektivitet. ”Men då får en ju inte uppleva världen!” säger du kanske nu, men icke! Det är gott om saker att upptäcka i världen, så det finns en agens som får dig att vilja åka bil och springa runt för att hitta allt. Fast travel gör inte spelet opersonligt, det gör det bara effektivare.
När det kommer till den sociala biten så har det fått utökning också. Om du kör på det nya ”anti loot ninja”-spelläget är all loot individuell. Ser du något du vill ha är det bara att ta det. Problemet är att om någon hittar något som du kan använda till din karaktär kan du inte se det. Alternativet är att plocka upp det och sedan kasta ut det, men om du och din spelkompis är för långt ifrån varandra kan ni lätt maila varandra de olika föremålen istället. I mailen dyker det även upp olika belöningar du kan få av att spela spelet. Ha ihjäl ett visst antal fiender med en viss vapentillverkare och de sponsrar dig med en liten present. Det är med andra ord värt att hålla koll på inkorgen.
Ett ”problem” en mötte i tidigare spel var att ens backpack alltid lyckades vara full när en hittade nya vapen. I Borderlands 3 har du en Lost Loot Machine som spar saker du inte plockat upp eller missat. Men det finns begränsat med utrymme! För att utöka sagda utrymme kan du köpa SDUs av Marcus. Dessa Storage Device Units ger dig mer utrymme i lookmaskinen, ditt bankvalv, din backpack eller din ammo. Vill du exploita lite kan du maila saker till en kompis som plockar ut det på sanctuary och ger dig grejerna där istället.
Server och Sabotage of Life
Redaktionen vet vilket orimligt fan jag är av serien. Eller ja, ”besatt” är nästan en bättre definition. Men även solen har sina fläckar. Gearbox utannonserade att spelet nått guldstatus långt innan release. Det var alltså färdigt. När vi har spelat det tillsammans har vi haft en del problem med nätverket, vilket har resulterat att vissa av oss har fastnat i laddningssekvenser mellan områdena. Detta är tydligen ett vanligt problem. Dessa problem dök aldrig upp i tidigare spel, så det känns mer som ett fel hos spelet, inte nätverket. Vid flera tillfällen kastades en av oss ut för att försöka logga in igen.
Ibland försvinner waypointen och/eller kartan, så du har ingen aning om vart du ska och en del terräng saknar hit detection. Det första har inte hänt särskilt ofta och det sista har varit sällsynt. Men det finns där just nu.
Det riktigt märkbara problemet har dock varit nätverksdelen, särskilt då det här är ett spel som briljerar med sin co-op. Spelet var tydligen inte så klart ändå. När vi streamar spelet har Hampus haft en massa problem med laddningstiden mellan de olika zonerna. Frågar ni honom kommer nog upplevelsen kryddas med en del bittra svordomar. Ett annat problem är lagget som uppstår när en försöker köra ett fordon i co-op. Det andra problemen är petitesser, men det här är någon som väldigt tydligt påverkar spelupplevelsen i co-op för de drabbade.
Kärlek vid första skottet
Borderlands 3 är ett av årets bästa spel, helt klart. Jag må vara extremt förtjust i serien och jag kanske låter partisk i det här fallet, men de små buggar jag har råkat ut för kan räknas på en halv hand och de är petitesser som inte bryter spelupplevelsen. Det riktiga problemet är dock all lagg. Det här problemet placerar spelet på en nia vid release och om vi betygsatte själva releasen också skulle det bli avsevärt lägre. Jag vill sätta ett betyg som kan representera spelet som det kommer vara, inte sänka det på grund av ett temporärt problem.
För spelare som tycker om looter-shooters och att spela med andra är det värt det. För spelare som vill ha grindandet och farmandet är det definitivt värt det. För dem kan det här vara det bästa som har hänt på länge. Jag är en av dem. När jag rannsakade mig själv för att se vad jag vill ha i ett looter-shooter fyller Borderlands 3 samtliga kategorier mer än väl; tonvis av speltimmar, snygg, genuin design, underbar humor, bra musik, otroligt rolig co-op.
Spelglädjen har inte varit så här stor på länge. Och när spelet väl klarats av med samtliga (för närvarande) fyra vault hunters fortsätter härligheterna. Vi kommer få DLCs, speciella events, raidbossar och Guardiansystemet…och ännu mer loot. Vi pratar hundratals timmar! Det finns en anledning till att jag är smått besatt av Borderlandsserien och det här ett praktexempel på vad ett bra spel och en bra uppföljare ska vara i mitt tycke.
