Nyligen släppta spel
Call of Duty: Modern Warfare II Recension
2019 rebootades Call of Duty: Modern Warfare. 2022 har så tvåan kommit, men med II istället för 2. Jag gillar personligen inte principiellt konceptet med reboot i spel, film eller vilken sorts berättelse det vara månde, men i det här fallet spelar det mindre roll eftersom jag nästan inte spelat någon sorts Call of Duty innan alls, utom några vändor Warzone då och då. Jämfört med originaluppföljaren är uppföljaren rebootad Medan 2019:s omstartade iteration av MW bar ganska stora likheter med den ursprungliga storyn är MWII betydligt friare från förlagan. Fasta punkter som Laswell, kapten Price ...
Gotham Knights Recension
Batman är död. Länge leve Batman. Gotham Knights börjar med en actionspäckad tragedi. I eld och lågor omkommer hjälten som alla önskar att de var. Tomrummet som Batman lämnar efter sig fylls snabbt av kaos och opportunism. Flodvågen som mörkrets riddare höll borta från Gotham rullar snabbt fram över stadens gator. I hans ställe försöker hans lärlingar, Bat-familjen, att rädda staden från brottslighet och undergång. Nightwing, Batgirl, Robin och Red Hood, fyra före detta sidekicks blir tvungna att sträcka sina vingar för att nå potentialen som Batman alltid såg hos dem. De fyra blivande hjältar...
Somber Recension
Somber är ett litet, kärt metroidvania med en höstkulör som är så indie att de tre (!) utvecklarna skriver ut sina namn direkt på Steam-sidan. De är David Söderström, Mikaela Marti och Evelyn Petterson. Som namnen antyder är de en del av det spelunder som är Sveriges stolthet. Deras studio heter, passande nog, You Will Get There, och Somber är deras debutspel. Själv är bäste dräng Presentationen av Somber görs nog bäst av PR-snubbarna själva: Tänk dig att Tim Burton utvecklade LIMBO och tillfogade spelmekaniken från Ori-spelen. Somber är alltså mörkt, förebrående och med en berättelse delvis d...
The DioField Chronicle Recension
Square Enix släpper spel så det står härliga till den här vintern. Mellan Star Ocean: The Divine Force, Valkyrie Elysium, Harvestella och The DioField Chronicle har jag haft löjligt svårt att bestämma mig för vart min uppmärksamhet ska riktas. Jag törs påstå att valet av det sistnämnda inte var ett dåligt sådant. Det är i varje fall inte ett jag ångrar, och faktumet att det har en demo hjälpte en hel del med det valet. Berättelsen Den titulära DioField är en ö som som huserar konungadömet Alletain. Den befinner sig mitt mellan två stormakter: Imperiet Schoevian och alliansen Rowtale. Det först...
Splatoon 3 Recension
Vi på redaktionen tycker verkligen om Splatoon. Underhållningen i originalet på Wii U var en överraskning som tog oss med storm. Vem hade trott att revirkrig i pastellfärger kunde vara så roligt? Uppföljaren var en suverän fortsättning som utökade spelet på alla fronter – även om de sociala aspekterna inte hängde med i tiden. Därför har det sannerligen varit spännande att kasta mig in i Splatoon 3. Nu är det ett par år sedan Splatoon 2 kladdade ner Nintendo Switch så det är med åldrande minnen vi jämför denna trilling med sina föregångare. Och det är nog lika bra att slippa se Splatoon 3 genom...
Gerda: A Flame in Winter Recension
Gerda: A Flame in Winter är ett spel i peka-klicka-genren från danska studion PortaPlay, utgiven av franska DON’T NOD. Genren i sig är en rejäl berg-och-dal-bana, och en som studions manusförfattare verkligen tycks ha ett gott grepp om. Detta trots att deras två enda tidigare spel (Tales from the Void, Broken Lines) tillhör strategigenren. Det är lika otippat som det är välkommet; Gerda: A Flame in Winter är en historia väl värd att berätta. Peka-klicka-läsa Peka-klicka-spel är till för spelare som både kan och vill läsa – det är ett som är säkert. Genren är bland de mest texttunga och h...
Pac-Man World Re-PAC Recension
Pac-Man World Re-PACär alltså en regelrätt remake av förlagan från 1999 på PlayStation (och även dess senare portning till Game Boy Advance). Det är inget dåligt ansiktslyft (snarare en transplantation!), även om grafiken inte heller kommer få dig att ramla av stolen. Att det här är spelet som får sin remake precis efter Klonoa Phantasy Reverie Series känns väldigt naturligt. Tiden går fort Pac-Man World firade Pac-Mans 20-årsjubileum. Det läskiga med den tanken är att spelet i sig nu firar 23 år, vilket gör Pac-Man till en gubbe på 43. Lika glatt som i sin förlaga ankommer han ändå till sin f...
Saints Row recension
Jag är ett stort fan av Quentin Tarantino och Guy Ritchie. Inte för koreografin eller den action deras filmer erbjuder, men för dialogen. Är det något som få mig att gå igång när det gäller underhållning är det sarkastisk, psykopatisk nonchalans, med konstanta inslag av extremt mörk humor. Jag har haft många roliga timmar i GTA-serien, men där den serien är mer seriös, trots sin mörka humor, är Saints Row-serien mer i stil med Quentin och Guy. Det är överdrivet, roligt, spydigt och smartskaftigt på ett otroligt underhållande sätt. Denna reboot av bakgrundshistorien håller trenden vid liv, men ...
Mothmen 1966 Recension
I ingressens exempel kanske jag modifierar sanningen något. Jag har nämligen inte en aning om Mothmen 1966 faktiskt skulle gå att spela på en Amstrad CPC. Jag vet dock att datorn likt detta spel använder bara fyra färger (om man kör i upplösningen 320 x 200), så kanske är det någonstans där man lagt den grafiska ambitionen. Hela estetiken med fyra färger (röd, grön, gul, blå, förutom svart/vit) lämpar sig föga för spel, men Mothmen 1966 får det att funka med bravur. Glimmande ögon, hotfulla karaktärer och kusliga bakgrunder kommer till liv på ett sätt som får Sweet Home och Clock Tower att tit...