Gameplay
Jag tror att det element som är viktigast för spelaren ofta väger in i var en landade i spelens värld. Självklart är det inte definitivt, men jag tror att om en växte upp efter spelkraschen är det nog en stor chans att gameplay och musik hör till de viktigare aspekterna för spelaren. Kan ju såklart förändras med åren, men spelen från förr hade inte mycket annat att erbjuda. Därav ett större fokus på de aspekterna. Mega Man-serien, Super Mario Bros., Ninja Gaiden – det är alla spel där gameplay används flitigt. När jag recenserat retrospel i 2D är det svårare att hitta fel. Mycket för att du har hundrafalt så många aspekter som väger in i ett 3D-spel. I retrokategorin har du inte röstskådespel, avancerade animationer för kroppsspråk, etc. 2D-spelen är inte nödvändigtvis bättre, men de lämnar mycket mindre utrymme för misstag och skavanker. När det kommer till gameplay är det tydligt. Tittar vi till exempel på speedruns kan jag tycka att de tvådimensionella spelen är mest intressanta att se. Absolut inte för att de är glitchfria, men för att gameplay spelar en så otroligt stor roll där. I 3D-spel är det mest transportsträckor inför nästa glitch. I 2D-spel blir spelkontrollen så mycket mer prominent och alla som har sett en speedrun på Metroid Fusion eller Mega Man X förstår det här i allra högsta grad.
Mina absoluta favoriter när det kommer till gameplay är:
- Super Meat Boy
- Soulsborne + Sekiro
- Shovel Knight: Specter of Torment
- Bayonetta
- Mega Man X
- Metroid Fusion
Story
Jag har pratat om spelens olika grundpelare förut och det här är ett av de elementen. Med story behöver du inte ha perfekt gameplay och det får väldigt gärna vara linjärt. Utforskandet kan hållas på minimal nivå, för det är inte vad spelet är fokuserat på. Jag har försökt följa storyn i Skyrim och Fallout, men den är inte bara fullkomligt klappkass – du glömmer bort vad du ska göra efter att ha hittat din femtonde grotta och gjort ditt sjuttioelfte fetch quest (som inte varierar särskilt mycket). Att komma ihåg storyn då är hopplöst. Skyrim var ett otroligt roligt spel att utforska i, men storyn var otroligt trist. Tittar vi istället på spel som Mass Effect och sättet de utnyttjade open world-konceptet väljer jag dem vilken dag som helst. För mig var det spelvärldens svar på Star Wars, fast bättre. (Efter den senaste SW-trilogin är det inget snack om saken.) En studio som fullkomligt briljerar när det kommer till exemplariskt framförande är Naughty Dog och deras spel. Det är linjärt, lite utforskande av de olika ”korridorerna”, men med ett briljant röstskådespel och en story och narrativ som lika gärna kunde vara en tv-serie med en åtta på IMDb. Sedan har vi spelen som berättar historien på ett mer subtilt sätt och verkligen tar tillvara på utforskandet som många open world-spel verkar missa helt. Jag pratar såklart om FromSoftware och allt de har gjort sedan Demon’s Souls. Här är mina favoriter när det kommer till berättande och förmågan att dra in dig i storyn:
- Mass Effect 1-2
- Red Dead Redemption
- Soulsborne
- Naughty Dog (Uncharted-serien, Last of Us-serien)
- Final Fantasy 7
- Detroit: Become Human
Så! Där har ni mina favoritspel i olika kategorier. Med sammanlagt 43 spel på de olika listorna kanske ni förstår varför det är svårt att bara välja ett. Det här sätter även punkt för den här serien. 30 Dagar Spel har nått sluttexterna. Vad har ni för favoritspel? Vad hade ni valt i de olika kategorierna? Ni vet var kommentarsfältet finns.
Om ni missat någon av dagarna kan ni kika på dem här.
Ha det fint, ta hand om er och var snäll mot varandra.
