När jag pratade med mina vänner var det inte många som kände till det. Ingen alls, för att vara exakt. Detta gjorde att det här blev min lilla pärla, mitt lilla smultronställe i spelvärlden. Idag känner nog de flesta igen Blue Shadow på sin internationella titel Shadow of the Ninja. Det föll dessvärre i skuggan av det mycket mer populära Ninja Gaiden.
Storyn utspelar sig under ett framtida New York, där Emperor Garuda har slagit klorna i staden. Under en av de absolut coolaste intron ett spel har fått presenteras vi för våra protagonister – ninjorna Hayate och Kaede.
In order to defeat the Emperor Garuda
two shadows appear.”Ninja” they are called.
Blue Shadow, intro
Jag har haft en allvarlig crush på det här spelet, dels för musiken, men för hur otroligt roligt det är att spela. Det är snygg grafik som påminner otroligt mycket om det kommande Cyber Shadow och sitt okända syskon Shatterhand (som faktiskt är utvecklat av samma gäng, Natsume). Det sistnämnda har inte bara grafik som påminner om det, men musik som är helt makalöst bra!
Under min tid då konst och måleri var en större del i mitt liv gjorde jag pixeltavlor i tusch, där mitt absolut första motiv var från Shadow of the Ninja. Mitt sista (och absolut största!) projekt var från samma spel.
Shadow of the Ninja var ett plattformsspel som verkligen visade vad bra plattformande var på NES-tiden, med musik som är helt galet bra än idag. Med Cyber Shadow från Yacht Club Games på ingång har ninjahypen återuppstått med sina storslagna sprites och sin underbart tighta gameplay. De flesta jämför spelet med Ninja Gaiden och jag tror inte det är för att de nödvändigtvis har fel (subjektivitet och allt det där), men jag kan inte låta bli att tänka att Shadow of the Ninja är närmare Cyber Shadow då, både vad gäller utmaning och visuell känsla. Shadow of the Ninja har hamnat i skuggan av Ninja Gaiden och är inte så mycket underskattat som det är ett fantastiskt spel som råkade falla under radarn.
Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!
