30 Dagar Spel, dag 18: Favoritprotagonist

Story som levereras medan du spelar kan vara inlevelserik och fantastisk, men den mystik och fascination som myterna ger är på en helt annan nivå. När det kommer till Dark Souls är dessa myter på en helt egen nivå.

Åh, det finns så många bra karaktärer att välja på. Men många av dem är tyvärr väldigt typiska. Vi har rättskaffens hjältar, som är “lawful good” och skuttar fram med sin skinande rustning och slåss för rättvisan. Vi har de mer kaotiskt goda karaktärerna från Borderlandsserien och vi har antihjältarna. Sedan ska vi inte glömma antagonisterna som antas vara protagonister bara för att vi spelar med dem, som Alex Mercer från Prototype och Kratos från God of War. Den förstnämnda är så irriterande gnällig och emo, blandat med oslagbar förstörelsekraft (som faktiskt är ganska rolig att leka med), medan Kratos är definitionen av patologisk vrede, vilket vi får se en hel del av i de första spelen, innan det nya kapitlet där han är helskäggspappa i Skandinavien.

En av de karaktärer jag fastnade direkt för är ingen spelbar karaktär, men en så otroligt intressant sådan, just för att allt är en enda stor gråskala kring honom. Finns inte plats för varken svart eller vitt. Jag pratar såklart om Artorias the Abysswalker.

Första gången jag fördjupade mig i hans lore var genom Terramantis och hans video om Artorias. Jag blev samtidigt kär i Acoustic Lab och deras låt We Cried Anthem (akt tre i videon). Strax efter det gjorde vi ett samarbete där jag skrev musik till honom, vilket drog in mig ännu djupare i all lore, genom honom. Alla karaktärer i Dark Souls har en fantastisk lore, men den som verkligen fångade mig var just Artorias.

Artorias efter korrumptionen. En ruin av sitt forna jag, bruten och besegrad.

Artorias, även känd som ‘the Abysswalker’, var en av Lord Gwyns fyra riddare. Tillsammans med sin varg Sif slogs de för Gwyn och höll kungariket säkert. Det är troligt att han var med när New Londo föll, då han reste till abyssen som uppenbarats där. Four Kings, regenterna över New Londo, blev tagna av mörkret och staden började sakta korrumperas av mörket. Väl i New Londo jagade Artorias darkwraiths. För att göra detta måste han skydda sig från abyssen, vilket han kan ha gjort via en överenskommelse men Kaathe eller Frampt, de två uråldriga ormarna. Med deras hjälp kunde han färdas genom ett annars ogenomträngligt och förgiftande mörker, vilket gav honom titeln “Abysswalker”.

När Oolacile blev infekterat av abyssen blev Artorias belönad med en särskild silvermedaljong för att ha konfronterat det korrumperande mörkret. Denna medaljong var en skatt från Anor Londo som “reflekterar mörkret i abyssen, i alla dess magiska former”. Han reste till Oolacile för att fortsätta Gwyns kamp mot abyssen, men besegrades av Manus. Artorias offrade då sig själv för att skydda Sif. Med sin sköld, som skyddade mot abyssen, täckte han Sif så att denne skulle klara sig, medan han själv flydde från Manus. Tyvärr blev han alldeles för utsatt av mörkret och det tog över honom. Artorias blev genomsyrad av abyssen och korrumperad.

När den utvalde kommer dit, flera livstider senare, är det för sent – Artorias är helt infekterad av mörkret och har blivit något annat. Det må ser ut som Artorias, men det är inte han under rustningen. De börjar strida och trots att Artorias brutits ned av abyssen är han fortfarande otroligt stark. Att han av alla skulle förtvinas av mörkret var inte vad någon trodde. Trots detta besegras han av den utvalde, som tar hans själ. När den utvalde sedan återvänder till arenan där denne mötte Artorias finns det nu en grav med ett svärd som vilar mot hans gravsten. Hans förstmö Ciaran, en av Gwyns fyra riddare, sitter där och ber dig om Artorias själ. Hon vill att han ska få vila i frid.

Några hundra år senare hittar vi Darkroot Garden där Oolacile en gång låg. Hans grav står kvar, men vaktas nu av en fullt vuxen Sif, som är beredd att vakta sin husses grav till varje pris.

Sif vill inte att någon annan ska dras in i mörkret som hans älskade husse gjorde. Och han är beredd att stoppa dem med livet som insats.

Huruvida det faktiskt var Artorias fränder som gav honom titeln “Abysswalker” är osäkert. Han ses som en av de främsta riddarna som besegrade mörkret, men i själva verket misslyckades han med sitt uppdrag. Den som till slut besegrade Manus var den utvalde. Med åren förvanskades historien och när vi hör berättelserna om den tappre Artorias och hans trogna vän Sif är det inte vad som egentligen hände. Hans berättelse är så mycket mer tragisk än så. Han färdades genom abyssen, men den tog slutligen hans liv.

Har du missat ett avsnitt? Klicka dig vidare till övriga dagar här!

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Uppfostrad av NES och SNES, med en förkärlek till pixlar och chipmusik. Fastnar för de små detaljerna och fingertoppkänsla i spel. Skriver 8-bitsmusik som ViperofVic på youtube.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.