Medlemsklubbarna
Under första halvan av 90-talet rådde krig mellan SEGA och Nintendo, båda kämpandes med varsin konsol. SEGA hade Mega Drive/Genesis medan Nintendo hade SNES. För att vinna anhängare och stärka moralen inom de egna leden startade båda bolagen spelklubbar. Förutom rykande färska nyheter kunde billiga reklamprodukter inköpas för att markera sin identitet.
Som frälst Nintendonörd var det självklart att ansluta mig till Club Nintendo, Sveriges officiella Nintendoklubb via distributören Bergsala AB. Förutom ett fint medlemsintyg damp även en medlemstidning ned i brevlådan med jämna mellanrum. Att dessutom få tillgång till kostnadsfri support när spelet körde fast sig var ytterligare tacksam hårdvaluta.
Idag har digitala forum ersatt klubbarna och ”konsoltillhörigheten” som var så viktig back in the days är borta sedan länge. Men klubbarna var en givande samlingsplats som visade att fler än jag delade ett brinnande spelintresse.
Filmsekvenserna
Idag är det självklart att spelen har animerade filmsekvenser som broderar ut handlingen. Men för tjugofem år sen var det inte lika självklart. Eller så var insatsen att skapa sekvensen så krävande att helt team ägnade sig åt just den biten. Full Motion Video-tekniken var ett steg i den riktningen.
Då användes riktiga skådespelare för att dramatisera momentet. Omtagningar gjordes i parti och minut när scenen inte blev lyckad. Denna klumpiga och förlegade metod ersattes snart när built-in optical storage-tekniken gjorde entré med Playstation och Sega Saturn under andra halvan av 90-talet. Vips var det omständiga arbetet med filmsekvenserna borta. Programmerade hade därmed större frihet att utforma en cutscene när arbetet gjordes digitalt.
Resident Evil var en av pionjärerna med nylanseringen av filmtekniken inom spel. Jag kan än idag se zombien i introsekvensen framför mig när Jill upptäckter den obehagliga varelsen, tuggandes på en av sina kamrater.
Inga nedladdningar eller uppdateringar
Bara stoppa ned spelet i manicken, sätta på strömknappen och börja spela. Behöver jag säga mer?
