Mitt i sommarhettan och tumultet som var Gamescom 2018 fick vi möjligheten att smita in i Nintendos bås för att spela ett par av deras kommande titlar till Nintendo Switch. Ett av dem var Super Smash Bros. Ultimate. Som namnet på spelet antyder och den superdetaljerade streamen från E3 gjorde klart för oss, är det här det ultimata Smash Bros..
Tack vare Nintendo Direct från tidigare i augusti vet vi redan massor om funktionerna i Super Smash Bros. Ultimate, men dessvärre fanns det inte möjlighet att prova dem alla på mässan. Vi fick nöja oss med att spöa på varandra istället och när det kommer till Smash så är det ju det allt handlar om – att känna segerns sötma när motståndarna flyger ut ur arenan med ett skrik.
Ultimat
Med båda streamsen färskt i minnet och Sakurais belåtna min inpräntat på näthinnan var det svårt att inte känna en rus av välbehag när jag tog tag i kontrollen och hörde ledmotivet till spelet brumma i högtalarna. Håret på mina armar reste sig när minnen från tidigare Smash-spel flödade genom mitt hippocampus. Innan den första matchen ens hade börjat var jag full på adrenalin. Mitt leende var totalt.
Den här banan känner vi igen från Splatoon 2!
Super Smash Bros. Ultimate har så otroligt mycket innehåll att jag nästan får yrsel när jag tänker på det. Över hundra banor med multipla variationer och inställningar, spelseriens alla karaktärer plus flera nya, musikinställningar för 800 låtar och en musikspelare för att lyssna på allt (Switchens skärm kan till och med släckas medan du lyssnar), fler stridsinställningar och lägen än någonsin tidigare, massor av nya föremål och assistanstroféer, och mer därtill!
Fem, sex smashar senare började den inledande, drogliknande effekten avta och istället började nyfikenheten att träda fram. Men demots begränsningar tillät bara vanliga matcher. De andra började gå vidare, så det gjorde även jag. Jag lämnade båset med positiva förväntningar. Den rationella delen av min hjärna uppmanade till kritiskt tänkande, men hur jag än vred och vände på det, gick det inte att peka på någon enskild del av Ultimate som var bristande. Kontrollen var responsiv, striderna var explosiva och kaotiska (med valmöjligheter att även spela på enbart skicklighet), utbudet varierat och presentationen exceptionell.
I Squad Strike spelar ni 3 mot 3 eller 5 mot 5 i ett elimineringsläge, där de som besegrar alla motståndare är det vinnande laget.
Men… en aspekt som skulle kunna vara negativt för Ultimate är dess koncept. Spelet är i sin essens en super-mega-utgåva av allt Smash är och har varit. Förutom alla inställningar och funktioner, nya kämpar och banor, introducerar inte Super Smash Bros. Ultimate något riktigt nytt. Kan det här bli ett problem efter att den inledande förälskelsen lägger sig? Eller är det bara hjärnspöken?
