Ghouls’n Ghosts är en av många klassiker omprogrammerade av SEGA för att kunna släppas på Master System. Det var ett relativt sent släpp också, mellan 1990 och 1991 i de flesta regioner – förutom Sydamerika som fick titeln år 2000 (nämen ni, Tec Toy). Det är på många sätt annorlunda från många av sina namnar, framför allt i hur det hanterar, eller ens har, uppgraderingar. Kistorna från arkadspelet dyker upp, och de innehåller för det mesta den där förbannade trollkarlen. Ibland öppnar de dock en dörr som tar dig till en affär där du kan uppgradera vapen, skor, hjälm eller harnesk.
Manualen varnar dig för att lägga alla äggen i en korg, och jag är benägen att hålla med. Att uppgradera harnesken för att tåla mer skada är lockande, men det påverkar din hoppförmåga och fart ordentligt. Jag fann att benen i allra högsta grad har högsta prio, men efter det beror valen mer på ens spelstil. För att klara det berömda andra varvet är villkoret egentligen bara att du ska ha alla delar helt uppgraderade. När du då når en dörr får du direkt det ultimata vapnet och kan efter det spela till sista banan och dess boss, Loki.
Ghouls ’n Ghosts på Master System är inte i närheten av lika svårt som andra spel som delar dess titel. Det betyder dock inte att det är fritt från frustration – tvärt om. Den sadistiska fiendeplaceringen och mönstren är bekanta. De går dock att memorera och nöta in i muskelminnet. Uppgraderingarna gör också det hela betydligt enklare. Vid andra varvet tror jag att jag dog färre än tio gånger på hela genomspelningen; på första pratar vi nog femtio, gott och väl.
Vi fick en fruktansvärt dålig start, jag och Ghouls’n Ghosts. Spelet kräver verkligen en handkontroll som kan tolka ett upp-kommando korrekt – diagonaler duger inte. Det var här jag successivt gick genom samtliga Master System- och Mega Drive-kontroller jag äger, och fann att bara en enda av dem konsekvent går att skjuta uppåt med på spelet. En annan knarrar, en tredje registrerar inte ens input på ABC-knapparna. Och nu ska de alla totalrenoveras (eller kastas i en eld, beroende på mitt humör). Nåja, jag behövde åtminstone inte ta till fusk.
Bild: SMSPower.org
