Vi har haft möjligheten att ta en andra titt på One Punch Man: A Hero Nobody Knows som släpps nästa månad. Den här gången log fokus på karaktärsskaparen och inledningen av single player-upplevelsen i vilket din egenskapade superhjälte tar hand om småpotatis. Testspelningen cementerade känslan av att One Punch Man: A Hero Nobody Knows är mer knasigt än seriöst – helt i linje med källmaterialet. Tyvärr blottar det också en till synes medelmåtta utvecklingsstandard bland japanska spel.
Ultravarvat
När jag satt med A Hero Nobody Knows sprang minuterna iväg i karaktärsskaparen. Inte möjligtvis för att verktygen svämmar över av reglage för varenda kroppsdel, utan för att antalet kläder och accessoarer möjliggör många olika typer av knasbollar. Badring på huvudet, javisst. Hästhuvud på axeln, varför inte? Vingar på fötterna, ashäftigt. Det är riktigt kul att leka med karaktärsskaparen och samtidigt svårt att skapa något som inte ser ut som bajs.
Karaktärsskaparen ger också intrycket av att du låser upp fler kläder och accessoarer (samt vapen!) längre in i spelet. Huruvida vi har möjlighet att byta och anpassa krafter och egenskaper är oklart. En kul detalj som jag tycker ger spelet lite hjältehumor är att du kan tillåta spelet att generera ett alias till din karaktär baserat på en mängd variabler. Jag fick det pinsamma namnet ’Cowlicker’.
Precis som i Code Vein och Soul Calibur VI ser One Punch Man: A Hero Nobody Knows ut att tillåta bisarra skapelser. Somliga inte ämnade för våra ögon.
Stel humor
Vad som direkt blev uppenbart när äventyret började är att One Punch Man: A Hero Nobody Knows följer vad som bara kan anses som japansk industristandard vid det här laget: stela animationer och textrutor som grundläggande interaktioner. Enkla ljud och fraser inleder dialoger som sedan följs av textrutor, tuggande munnar och enkla gester. I mellansekvenser är ribban högre, med fullständig röstsättning och livligare animationer. Men har du spelat något japanskt actionrollspel de senaste tjugo åren vet du precis vad som väntar.
Knasigt röj
Hur One Punch Man: A Hero Nobody Knows ser ut i sin helhet återstår att se när det släpps den 27 februari (PC, Playstation 4, Xbox One). Med bara en begränsad provtid är det svårt att förutse titeln i hela sin kontext. Fast från den lilla tid jag själv haft med spelet kan jag ändå säga att det underhåller i stunden, från den knasiga karaktärsdesignen och överdrivna actionsekvenserna till den banala humorn och absurda världen. One Punch Man är en serie som inte tar sig själv på för mycket allvar och vi som konsumenter bör inte göra det heller. Jag förväntar mig inte ett fenomenalt spel som utklassar konkurrenterna, utan ett röjigt spel jag kan ha kul med när jag bara vill jäsa i soffan.
