I dag kan vi lite självdestruktivt gratulera vårt grannland i väst till att ha gett oss fingret och börjat göra sin egen grej för sisådär 109 år sedan. Och vilken grej sen. I den vanliga världen hyllas Norge som en praktekonomi och toppar många listor i lycka, välstånd och levnadsstandard. Men hur är det i spelvärlden, egentligen? Jodå, nog har norrmännen också försett oss med en hel del riktigt fina titlar under åren. Så varför inte fira 17 maj med att rada upp en del av det spelarv som Norge bidragit med till vår fina kultur.
Dreamfall-trilogin
En snabb titt på Wikipedia ger 46 träffar på spel utvecklade i Norge (jämfört med Sveriges lite kaxiga 419). Det är dock inte någon brist på kvalitet. Till exempel skulle nog de flesta nämna Dreamfall-spelen, som började med Den längsta resan (Den lengste reisen), så tidigt som år 1999. Den längsta resan utspelar sig i de två världarna Stark, en värld dominerad av industrier, och Arcadia, en magistinn värld. Du spelar som April Ryan, en nymyndig tös med förmågan att resa mellan dessa världar. Självfallet mynnar denna förmåga ut i att du till slut räddar dem båda från obehagligheter. Själva upplägget är klassiskt peka-klicka-manér, och titeln är i sitt original än i dag bara tillgänglig på PC. En remaster kom dock till iOS-enheter 2014.
Förutom en remaster följdes Den längsta resan upp av Dreamfall: The Longest Journey 2006, denna gång på PC och Xbox. Den tredje och avslutande delen, Dreamfall Chapters, kom till PC, Mac, Linux samt Xbox One och PlayStation 4 under 2014. Namnen bland utvecklare och utgivare skiftar stort. Den första delen utvecklades internt på och gavs ut av Funcom; del två utvecklades av Funcom och gavs ut av Aspyr; den tredje delen utvecklades och gavs ut av Red Thread Games (med Deep Silver bakom en fysisk utgåva). De har dock samtliga Ragnar Tørnquist på producent-/regissörsplats. De åtnjuter även väldigt höga betyg i användarrecensioner.
Vill du äga samtliga delar i trilogin i dag är Steam din bästa vän. I skrivande stund pågår en kampanj där du kan tillskansa dig alla tre för 28 euro (i skrivande stund 326 kronor, eller sisådär 109 kronor per titel).
Disney’s Pocahontas
Funcoms bidrag till spelvärlden slutar långt ifrån vid Dreamfall – de är aktiva än i dag. Men en titel som sällan nämns utanför sammanhanget retrospel är Disney’s Pocahontas på SEGA Mega Drive. En intressant anekdot är att svensken Carl-Hendrik Skårstedt programmerade denna titel.
Medan de vackert rotoskopierade animationerna i Aladdin prisas högt, är Pocahontas rörelsemönster precis lika imponerande. Men där Aladdin är mer av en actionplattformare, är Pocahontas definitivt mer av en cinematisk plattformare i stil med Prince of Persia. Spelet må vara en kort resa med rätt låg svårighet, men med skyhög mysfaktor.
Dessvärre tillhör Disney’s Pocahontas på Mega Drive den bortglömda skaran retrospel som inte remastrats på senare tid. Således är det originalutgåva som gäller för att få spela. Eller att hissa dödskalleflagg.
Among the sleep
Krillbite Studio släppte under 2017 Among the Sleep. Du spelar spelet ur en bebis förstapersonsperspektiv, vilket kan låta gulligt. Låt dig dock inte luras, för det här är ett skräckspel. Du är fast i en mardröm och letar efter din mamma. Miljöerna är enkelt modellerade, men använder ljussättning på ett sätt som omisskännligen tillhör skräckgenren. Det kompletterar med en riktigt bra ljudmatta som får håren på ryggen att dansa loss (och som så klart bäst avnjuts genom hörlurar!) och en karaktärsdesign som känns precis verklighetstrogen nog för att ha fått passera någon oengagerad kvalitetsgranskning på ett leksaksföretag.
Jag kan svära på att Among the Sleep är någon utvecklares utlopp för uppdämt trauma. Det trycker på knappar jag inte visste att jag hade. Hur spelet leker med att det spelas ur ett barns perspektiv gör att du aldrig riktigt kan lita på vad du ser. Och tanken på att vara fast i en mardröm? Ge mig min nattlampa tillbaks, tack.
Earthlock
Earthlock är ett rollspel med tung influens från äldre japanska titlar i genren. Det finansierades via en Kickstarter-kampanj 2013, efter att redan då ha varit i utveckling under ett par år. Tre år senare, 2016, släpptes Earthlock: Festival of Magic. Studion bakom heter Snowcastle Games och har sitt högkvarter i Oslo.
Sedan premiären 2016 har studion arbetat enbart med Earthlock-relaterade projekt, från det mer avslappnade Ikonei Island till den ännu ej släppta uppföljaren Earthlock 2. Det inkluderar en rejäl omdaning av originalspelet, som när det släpptes var lite av en vattendelare bland såväl recensenter som användare. Denna nyversion har tagit originalets plats på digitala marknadsplatser och har enbart titeln Earthlock, för att undvika vidare förvirring. I en uppdatering på Kickstarter-kampanjens sida skrev studion att man inte kände sig bekväm att påbörja en uppföljare med dess föregångare i det tillstånd som var, och påbörjade vad som först kallades en skullehavarit-utgåva.
I dagsläget ligger Earthlock rätt bra till på recensionssidan på exempelvis Steam (74 % positiva). Vill man uppleva originalet finns fysiska exemplar att tillgå på Xbox One och PlayStation 4, medan den nya versionen kan fås digitalt på PC, Mac, Xbox One, PlayStation 4 samt Nintendo Switch. På Switchen finns även en fysisk utgåva av denna nyare version. Överlag inte ett dyrt spel, särskilt inte nu i reatider när Steam tar 4,34 euro (ordinarie pris 28,99 euro).
Owlboy
Av alla spel beaktade inför denna text är Owlboy ett av de få som fått en att höja på ögonbrynen. Främst är det av anledningen att D-Pad Studio inte klingar norskt, direkt, och att man (läs: jap) helt enkelt glömmer bort det. De briljanta sinnena på studion har dock en noggrant fullföljd meritlista. Savant – Ascent är ett snyggt actionspel i 2D med konst och kulisser som känns helt rätt. De följde upp det med Owlboy, som vässat dessa aspekter än mer, men bytt ut gotiska slott mot flygande öar och en sällsamt vacker berättelse.
Du spelar som Otus, en stum ugglepojke bland andra ugglemänniskor med förmågan att förflytta sig mellan alla dessa flygande öar. Upplägget är fortfarande tvådimensionellt, och i sak ett metroidvania-spel, där du återbesöker områden med jämna mellanrum och nya förmågor. Din berättelse är att rädda hembyn/ön från ett piratangrepp. Till din hjälp har du ett par väldigt speciella karaktärer som likt ett Disney- och Ghibli-eskt sätt skapar en skara lika förtjusande som osannolika hjältar.
Owlboy är tyvärr inte på rea i skrivande stund (åtminstone inte på Steam), men du kan få tag på det på alla (semi)moderna plattformar (PC/Mac/Linux, Switch, PlayStation 4, Xbox One) för ett cirkapris på 200 kronor. Fysiska utgåvor finns på konsolerna (inklusive begränsade sådana).
Norge har alltså presterat rätt bra i spelvärlden, och då har jag inte ens nämnt Snusmumriken: Mumindalens Melodi från i år, eller de uppskattade MMO-titlarna Age of Conan och Anarchy Online. Och är det någon dag Norges bedrifter ska påminnas om eller belysas, är det ju absolut i dag, inte sant? Glad 17 maj, kära grannar!
