Det var i mars 1997 på ett köpcenter i Trollhättan. Nintendo hade nyligen släppt sin konsol Nintendo 64 i Europa och med det sitt flaggskepp Super Mario 64. Med 3D-tekniken tog Mario språnget ut i den virtuella verkligheten där världen var obegränsad. Något helt nytt låg framför den plufsiga rörmokaren vars kostym hade blivit för trång i sina föregående äventyr.
I en demostation satt spelet och väntade med en handkontroll uppställd. Det första jag minns när mitt 9-åriga jag lade labbarna på den grå plasttingesten var styrspaken. Mario kunde springa, hoppa, smyga, gå och allt däremellan. Rörelsefriheten var total. Att kameran kunde bli lite bångstyrig kunde jag leva med.
Det andra momenten jag minns är när portarna öppnades till prinsessan Peachs slott. Till tonerna av den första titelmelodin välkomnades jag in i härligheten. Det var där och då det stora äventyret började. Den första dörren till vänster öppnades. Ett djupt andetag togs innan Mario tog sats och hoppade in i den första tavlan med ett rejäl trippelvurpa.
Resten är så att säga historia.
Super Mario 64 är och förblir en milstolpe i spelindustrin. För mig var det intåget i den moderna spelunderhållningen som vi känner den idag. Än idag minns jag tonerna till Dire, Dire Docks och mössan som gav Mario vingar på Bob-Omb Battlefield.
